Jag ångrar INTE att vi bestämde oss för Wii i julklapp till mellankillarna. Det är SKITKUL!!!! Mindre kul dock att leta efter det billigaste i mellandagsrean. Gick rätt bra dock och naturligtvis var det billigast där vi startade.Välkommen till min (o)perfekta blogg.
Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.
söndag 27 december 2009
Wii
Jag ångrar INTE att vi bestämde oss för Wii i julklapp till mellankillarna. Det är SKITKUL!!!! Mindre kul dock att leta efter det billigaste i mellandagsrean. Gick rätt bra dock och naturligtvis var det billigast där vi startade.lördag 26 december 2009
Annandagen
Dagen gick i städandets tecken. Man kan tycka att det är lite bra att få besök ibland, för nu ser vårt hem rätt okej ut igen. Besöket var min pappa och hans fru och så lillebror, som är hemma från London över julen. Mat, efterrätt och julklappsutdelning klarades av. Ungarna lite blasé inne på tredje dagens presentande, men mycket nöjda med resultatet. Fantastiskt vad mycket fint de har fått i år.
Efter att vi myst i T:s rum ett tag tog vi vuxna en öl på den lokala puben och nu ska det inmundigas ostbricka.
Juldagskvällen
fredag 25 december 2009
Men som sagt
Mitt operfekta liv
Efter tredje paketöppningen fallerade hemmet. Fast det var skönt att sprida ut det. Barnen hann uppfatta och uppskatta det de fick.Jag sitter i soffan i morgonrock och sockor. Blickar ut över ett hem i totalt kaos. Jag tyckte att jag ända in på nattkröken höll allt relativt stången, men sen var det något som brast, alldeles totalt, för det här är ändå det mer välstädade rummet i huset:

Farmor och skorna.

I november, när vi hade vårt stora kalas uppmärksammade barnens farmor att S hade lite problem att få ner fötterna i finskorna (fin-skorna, i de finskättade kvinnorna försökte hon INTE få ner fötterna). Med tanke på att de inköpts av samma farmor till julen för två år sedan och är i storlek 24 (mot dagens 27-28) var det ju inte så konstigt. Detta fick henne dock inte att låta bli att försöka. Fötterna stod som bågar och S var tvungen att krypa runt golven, men skorna var på. Då gjorde Farmor det där klassiska misstaget, att lova S ett par nya skor till jul. Nya som i likadana, i S värld. Jag hörde ingenting om detta löfte, för då hade jag nog försökt tona ner det litegrann.
För någon vecka sedan, ringde Farmor, lite halvdesperat i rösten och undrade VAR TUSAN hon skulle få tag i svarta lackskor till S. "Ja inte vet jag", sa jag. "Jag har försökt i ett år nu, men det verkar vara helt ute, men hon har kanske glömt bort det hela". "Näe, jag måste, jag har ju lovat". En vecka senare hittade jag S i sitt rum med tårna ner i de för små skorna. "Vettu mamma, jag ska få nya såna fina skor, det har hon lovat min, vad heterenuigen" "Farmor", sa jag. "Ja, just det, min farmor ska köpa nya skor till mig, det har hon lovat".
Ojojoj, tänkte jag. Men Farmor är en envis kvinna (börjar förstå vissa av barnens drag) och i paketet till S, låg mycket riktigt ett par fina svarta lackskor.
SMACKENS!
Vi kan inte säga smaskens i det här huset längre, det är som med "spajender", som P envisats med att kalla persienner för, helt oemotståndigt. "Vad ska vi köpa för smackens idag mamma?" "Ja, kanske lite tomater" "Å, vad gott".
Killarna kan inte låta bli att fråga "Hur smakar choklad?" Ja ni förstår. Hon är en "smackig" tjej helt enkelt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
















