Nu blir jag kanske tjatig

S-överlevaren. Om inte mamma har tid att servera frukost (sparkade iväg de två andra till skolan med matsäck mm), så får man väl förse sig själv. Som sagt: Hon klarar sig alltid. - Och JA. Det är tvätthögen i bakgrunden, man kan inte alltid fundera över vad som kommer med ;)

Pratade med USA i kväll. Allt hade gått bra och (citat) "Nu är jag inte flygrädd längre". Skönt! Alla fobier han kan komma över är en seger. Nu ska vi bara hitta på något som är tillräckligt kul och lockande för att han ska komma över sin cykelrädsla (han bröt armen, när han cyklade omkull för ett år sen och utan att vi har märkt det har det utvecklat sig till lite av en fobi). Vore dock skönt om vi kunde komma på något som är liiiite billigare...

Jag och R är som sagt lugna, nu när vår del av "resan" är avklarade. Visade sig dock att andra delar av mänskligheten är mindre lugna (läs jobbarkompisar och diverse fastrar). Vi visste ju att bara han kom på planet, så var allt lugnt. Vill han något, så klarar han det. Hans problem är väl i så fall att han inte alltid vill ;)

Jag och S har haft vår lediga dag i dag. Det är verkligen helt underbart. Först är hon ledig med R på måndagar och sedan med mig de flesta tisdagar. Helt plötsligt längtar hon till dagis, när det väl är dags och hon som varit sjuk i stort sett hela tiden, har inte varit sjuk alls på två månader!

I dag var jag tyvärr tvungen att gå till jobbet för tema-möte, på eftermiddagen. Som tur var fick hon vara hos svärmor K (jag har ju den stora lyckan att ha två svärmödrar, därav bokstavsbenämningen). Jag var också där en stund innan. Vill ju inte missa en stund med K, denna underbara männsika med det stora hjärtat och den varma famnen, där alla får plats. Där har jag kännt mig hemma sedan dag 1. Det gjorde tydligen S med, för hon ville absolut inte gå hem därifrån. Ja, jag förstår henne!