Bloggtorka

Man blir inte så där värst inspirerad av att gå hemma med sjuka barn. Vi har en envis förkylning som härjar. Den har sänkt oss alla mer, eller mindre under flera veckor nu. Började med F och han var bättre ett par dagar, men nu är han dålig igen. Klagar på ont i örat, så vi får väl se var det hamnar. I måndags var R hemma med S och P. Sen var jag ledig, men P gick till skolan. Har sedan vabbat onsdag ,torsdag, med febrig, snorig, hostig S, som helst velat krypa innanför skinnet på mig. Idag verkade hon lite bättre och inte så febrig, men då har hostan tilltagit istället och hon får vara hemma med R i morgon.

Själv ska jag till jobbet. För en gångs skull har det faktiskt varit skönt att få vabba, för jag har varit helt sänkt och haft ont i kroppen mm. Är väl inte helt okej än, men jag vill jobba. I morgon ska jag hålla i lite "vinskola" för de nyaste på jobbet. Hoppas jag kan ge dem lite bra input om hur de ska göra när folk vill ha tips på vad de ska köpa. Så nu kommer alla kunder att handla mina favoriter hela tiden ;)


Nej, skojar bara, det är inte det jag ska ge dem. Mer om hur de kan ställa följdfrågor och ringa in vad kunden egentligen vill ha och sen vad man ska tänka på till olika maträtter/smaker. Vet inte om jag egentligen är bäst lämpad, jag frågar ju själv en massa - speciellt om vitt vin, men nu blev jag tillfrågad och jag tycker ju sånt är kul, så...

Så glömsk jag är

Har ju alldeles glömt bort att presentera resultatet i tävlingen, som var för fler veckor sedan. Det var ju Karlbergs slott, som var rätt svar. Först in med det rätta svaret var:

Carola (med sju)!!!

Stort grattis och en ros, får du här:

Det var tydligen inte så lätt, som jag trodde från början.

F, när går bussen?

Att man aldrig lär sig att man ska kolla i ALLA fickor, innan något åker in i tvättmaskinen.

Mors dag

Efter en liten, liten hint om vilken dag det var, sprang F ut i köket och skull göra en överraskningsmacka. Den var så uppfinningsrik, som prickig korv OCH ost! Helt fantastiskt ;)

Gott i både själ och mage med en morsdagsöverraskningsmacka i alla fall!

P kom redan i fredags med det fina hjärtat och S har hela dagen varit en stor goshög hela hon. På eftermiddagen hämtade vi T, som varit på fotbollsläger (fick vänta två timmar, så det blev både pizza och byte av torkarblad på bilen, medan vi väntade).

"Vet du mamma, det är mors dag i dag" sa han, när han kom. "Jag vet, vad får man då" undrade jag. "En kram". "Precis" , sa jag. "Just vad en mamma önskar sig" och så fick jag en bamsekram.

En riktig dunder-morsdag, helt enkelt. Vad rik jag är!!!

Att lära sig cykla

I väntan på att P finner inspirationen, intresset och modet att börja cykla, tänkte jag delge er historierna om när de andra två kom igång. Tycker att de speglar deras personligheter väldigt bra:

F`s historia är kort, även om han tog lång tid på sig. Han tog användning av den obotliga envishet han bär på. Vägrade all form av hjälp och SPARKADE sig runt gården en hel sommar då han var 5 och ett halvt. Tillslut hade han funnit balansen och modet och i augusti kom det. När hela gården dukat upp till långbord och kräftskiva, hördes plötsligt ett glädjetjut över hela gården. "PAPPA; PAPPA - titta jag kan cykla pappa!" Och minsann, där cyklade han. Runt, runt, runt på gårdens gångar, hela den kvällen. Så otroligt stolt, över sin egen förmåga.

T har en lite längre historia. Han höll iofs på längre också. När han var fem år ville han inte ens testa. När han fyllt sex år kämpade vi på där på våren. Eller vi och vi. Själv var jag gravid, med foglossning och stod mest och hejade på. R, samt våra vänner C och G sprang däremot i massor. De sprang, T trampade och så fort de släppte, så damp han i backen. Han kunde, men vågade inte släppa. Till slut gav vi upp. Sommarlovet kom. På avslutningen stod Rektor där och höll ett lååångt tal om Nalle Puh (som vanligt) och att man ska tro på sina drömmar mm. I gruppen med barn stod T med de andra och skruvade på sig, tittade på molnen och verkade allmänt ofokuserad. Sommaren gick och ingen cykling. Men så en söndag i augusti vaknade T. Tittade på sin pappa och sa: "I natt drömde jag att jag kunde cykla - nu går vi ut och prövar". Sagt och gjort, efter frukost gick de ut. R höll i cykeln ett par meter och sedan släppte han: Ungen kunde cykla! Efteråt sa han: "Vet du mamma, det var Marianne (rektorn)som gjorde att jag kan cykla, för hon sa att man skulle tro på sina drömmar".

Smoke gets in Your eyes

Tänk så kul man kan ha med lite överbliven kolsyreis, från skolgårdsfesten. Undrar vem som lekte mest - mamma, eller barnen.

MIN TUR!!

Envishet är en dygd. Finns det något som heter så? Det låter som det och jag hoppas det i alla fall. S är i så fall full av dygd. Vi tror hon kommer att komma långt. Tills hon har kommit långt får vi stå här med skriken och viljeutbrotten och inte minst påhittigheten (Det finns inte längre något som heter "Lägg det på hyllan så att inte S når" - hon når ALLT).

"Kan själv" är ju ett vedertaget uttryck, som S inte har anammat. Som i allt annat går hon sin egen väg och utropar med bestämd röst "MIN TUR" när man försöker föregå henne i något. I dag var det (som vanligt) "hennes tur" att hälla upp filen. Det är kul att hälla. Ibland glömmer man bort varför man gör det, så skålen blev lite full.

"Vi gillar starka tjejer" säger de med allt mer ansträngda röster på dagis. "Bra, för om ni gillar starka tjejer, så hoppas jag att ni gillar starka killar." Tänker jag lite elakt motvalls så där.Men de är bra på vårt dagis och jag gillar de flesta. Speciellt en tjej som alltid säger att det är så tråkigt när inte S har varit där. Men det är inte därför jag gillar henne så mycket (inte bara i alla fall). Jag gillar henne för att hon INTE är en av dem som bara säger glada positiva saker, utan även kan säga att "idag var det skitjobbigt med S" (fast kanske inte uttryckt på det viset). En sån människa kan jag tro på när hon säger att hon är snäll också. Man ska inte bara "tycka om starka flickor" det måste finnas någon nyans i det hela också.

Ingen bullmamma

Men lite muffins kan man ju alltid åstadkomma :) Speciellt med hjälp av barnen. I dag var det jag och T, som bakade till skolgårdsfesten i morgon. De ska ha kafé. Naturligtvis blev det glamourmuffins, vad annars!?

F´s klass håller traditionsenligt i spöktunneln. Jag håller i den ack så viktiga delen, att köpa in kolsyreis, så att det blir rökigt ;) F själv ska bygga och riva. Spöke ville han tydligen inte vara. Att han gillar att bygga vet vi ju, så han har nog hamnat rätt.

100 mil bort

men ändå nära.

Jordens stoltaste föräldrar

var vi nog i går när vi kollade in T i årets Musikdramaföreställning. Inte ett knyst har kommit över hans läppar, förrän liiite samma dag. Då P och F redan hade sett honom på dagföreställningen i skolan. Typ att han sjöng själv (fast det visste jag redan eftersom musikdramaläraren är min barndomsbästis) och att han hade en mikrofon tejpad på kinden, för att höras. Och att han hade kommit av sig lite. Det gjorde han på kvällen med. Främst för att han hade dagens "tabbe" i minnet. MEN! Han kom tillbaka.

Efter att ha sett ut som att han skulle gråta och kliva av scenen, tog han upp sången igen och gjorde avslutet. SÅÅÅÅ duktig!!! Helt ensam i sin sång var han alltså. Helt okända kom fram efteråt och sa att det var strongt gjort. Alla barnen var förövrigt superduktig och min vän och hennes kollega kan vara otroligt stolta över det jobb de gjort!!!

Ryktet går att någon på skolan filmade och att det kommer att ligga på hemsidan. I så fall lägger jag in länk här.

Som jag trodde

Så. Det var kanske lite för svårt, när man inte fick något "sökbart" att googla på. (JAG hade då INTE klarat det). Nu har vi fått in R´s bilder i datorn. Nu tror jag att man kan googla fram nåt ;)

Lite bilder från dagen. Ungarna tyckte ju det var spännande. Själv blir jag mest betryckt av tankar på krig.

HEJA; HEJA! Tävla på nu!!!!!!

Veckans tävling - Var var vi???

Egentligen hade vi tänkt öppna familjens mobilblogg, men vi har inte riktigt lyckats förstå hur man gör. Inte heller hur man får bilder från R´s telefon till datorn. Därför tar vi tävlingen här istället och dessutom får ni ingen grav som ledtråd. Vi får se om ni kan i alla fall. Om man är lite klipsk kan man säket googla fram det ändå, ifall man inte till och med känner igen sig. Ledtråd: Det var i går.

Tre musikkårer

Ni tävlar som vanligt om ett hedersomnämnande på bloggen :)

Svar skickas till bill68@live.se, eller i kommentarer.

Grillkväll på gården

"Vi tänkte grilla på gården i helgen, vill ni hänga på?" Frågade jag C i veckan. "Vilka blir det då?" "Äh, det bli bara vi".

Men som jag sa senare på kvällen, den dagen det blir "bara vi" så får vi nog rita ett kors i taket, eller nåt. Här är ändå de flesta barnen iväg och leker och alla har inte ens kommit. Men mysigt är det och att vara "bara vi" är faktiskt inget jag eftersträvar. Det är ju "bara vi" - vi på gården - och några till...

Mina konstnärer

Helbild

Det är verkligen så himla häftigt när barn ritar och målar. Kan bli värsta konstverken. Nu kan man ju säga vad man vill om P´s val och tankar. Kanske lite väl mycket vapen för mammas smak. - MEN titta på uppbyggnaden och detaljrikedomen!

Teckningen



Detalj av teckningen

Han är för övrigt en sann konstnärssjäl. Han lever sig in i och verkar fram konstverken. Tittar förvirrat upp från sin teckningsvärld, när någon stör och kan sitta i timmar med ett "projekt". Har hänt att man tror att han sover, när man upptäckt att han sitter i sängen med en liten lampa tänt och jobbar med något påbörjat - "Vänta lite, jag ska bara göra klart..."

Har alltid tänkt att F var värst när det gäller den målande/ritande biten, men han har fått STARK konkurrens. Lillasyster kommer i storebrödernas fotspår, men använder likagärna kroppen, som pappret, som duk ;) T har aldrig varit en målarnas mästare, men är ju istället familjens dramatiker. På torsdag ska vi titta på hans framträdande i årets musik- och dramaföreställning. Han har inte yppat ett ord, men ryktet har nått mina öron att han gör ett soloframträdande. Jag ska inte sminka mig på tordag och kommer att ta med minst en rulle toapapper...

"Lommor" har åkt

Känns lite tomt härhemma.
HAHAHA! TOMT!! Hur tusan kan det vara TOMT i en lägenhet på 96 kvm med fyra ungar?
OKEJ. Lite överdrivet kanske. Men det har varit så mysigt att ha lilla mamma här. Vi har pratat och shoppat och pratat och kramats och haft det så trevligt så. Att solen har visat sig till och från har ju inte förtagit stämningen direkt.
Nu sitter hon i taxin, eller på Arlanda kanske i väntan på planet hem.

Armbandet på bilden fick jag i present. Hade önskat mig ett sånt i 40-årspresent och så fick jag det nu - bara så där! Det är så fint! Mamma har ett likadant. Så nu är vi likadana på armen på 100 mils avstånd. Det känns bra!

Balkongen = en PUNKT!

NU har mamma kommit hit. Efter att ha mellanlandat ett par dagar hos lillebroren. Vi Hämtade henne i Sumpan i förmiddags. Efter frukost (!) och en massa prat, skjutsade vi P på kalas och for sedan till Plantagen. Mamma bjussade på blommor och sedan vårstädade vi balkongen. Det är SÅÅÅÅÅÅ fint! Kolla "hemnet-filmningen" nedan:





Sedan har balkongen invigts, med både kaffe, glass och middag (McDonalds), i nämnd ordning.

S balanserar brickan i knät, som värsta minglaren

En punkt

I dag ska jag förklara ordentligt vad som är "en punkt". För i dag har jag punktat på riktigt. Fräschade upp "TV-hörnan" i vardagsrummet:

Nya kuddöverdrag och "nygamla" sofföverdrag

Och så här ser det upp precis bredvid:

Fast det tänker jag punkta i morgon. Inte bara för att mamma kommer och ska sova här ett par dagar :) Utan för att vi ska använda det hörnet att ställa grejer i, medan vi fixar till F´s rum, som i framtiden ska bli både F´s och T´s rum. Sen ska S flytta in till P och vi ska få ett alldeles eget föräldrasovrum!!!