Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

lördag 31 januari 2009

Utmanad

4 av mina favoritprogram på tv:

CSI NY
CSI
Criminal Minds
The Amazing race

(Torftigt, jag vet. Jag är inne i en torftig period, härifrån finns bara utveckling och uppgång)

4 saker som jag gjorde igår:

Lämnade S på dagis
Hängde i soffan
Tog ett långt bad
Hämtade S på dagis


4 saker som jag längtar till:

Komma igång och träna igen
Åka 100 mil norrut
Semestern i sommar (fast vi inte bestämt vad det blir än)
Sportlovet (då jag tagit semester)

4 Favorit restauranger (Fyra? Jag går ju aldrig på restaurang):

Sushirestaurangen i centrum
Mon Ami (alias "Hörnan)
Jensens boeufhouse
Greken i centrum (HU vad liten min värld är)

4 Saker på min önskelista:

Egentligen finns där bara en sak som jag önskar hett och innerligt, men den är inte för egen del, så den kanske inte räknas. Det är att någon som jag håller väldigt mycket av, ska få det fantastiska beskedet att det är dags att hämta en liten flicka från Kina. De har väntat alldeles för länge nu, för att det ens ska räknas som mänskligt och jag vet ju vilka bra föräldrar de kommer att bli.

Min egna önskelista känns så liten och ynklig i jämförelse med något så stort och viktigt, men eftersom alla envist lät bli att följa min önskelista, när jag fyllde, så består den fortfarande av:

God rom
God cognac
God whisky
Gröna växter

4 personer som jag utmanar:
Jag är ledsen, men jag hoppar över den biten.

Arvet från barndomen


Det finns vissa saker man bär med sig från sin barndom. Som matkulturen tillexempel. Man kan försöka kliva vidare med nyriven parmesanost och pesto, soltorkade tomater och haloumi och korvar med namn man inte kan uttala. Och visst, vi gör allt det där i vår familj med, även om vi ibland är lite segare i utvecklingen än många andra. MEN! Vissa saker finns liksom bara kvar, från tidevarvet då allt var festligt med en ananasskiva, eller med en tandpetare i. När man antingen åt grillad kyckling med chips (mina barn häpnar), eller biff med bearnaisesås på fredagskvällen. Från denna tid i mitt liv kommer Småmackorna. Denna kulinariska läckerhet! Jag vet inte om det var något allmänt, eller bara min mamma som gjorde de mer kända snittarna till något eget, men jag minns fortfarande Småmackorna med stor glädje och har således infört dem i mitt hem. Ibland som ingrediens i mysfrukostar, men också som tillbehör på plockbordet. För vi älskar plockbord i det här hemmet. I kväll blir det småmackor, kycklingvingar, samt oliver, grönsaksplock mm. Ett perfekt sätt att bli av med bröd som håller på att förfaras och speciellt som köttfärsen vi egentligen skulle gjort middag på hade förvandlats till grå illaluktande hjärnsubstans. Vi som har sagt att vi inte ska handla köttfärs på ICA Maxi, hade gjort det igen. Det GÅR INTE! De där datumen håller aldrig vad de lovar. Nåja, ungarna gillar småmackor bättre än biffar, så de blir ju nöjda i alla fall.

Vad har NI tagit med er från er barndom, eller inte tagit med er men minns?

fredag 30 januari 2009

Till glädje och...

Egen stil har han alltid haft i alla fall


3 år. Hemma hos Mormor och leker.




Med viss tillförsikt ser jag min näst äldste son växa upp. Han är ett virrvarr av snurrighet och skärpa, högt och lågt. Finns inget mellanläge alls. Från den dagen han låg i en hög på golvet och skrek i ren och skär ILSKA över att han inte fått äta upp pommes frittes ur sopkorgen, med de erbjudna godisbitarna slängda i en bestämd gest över golvet, blott 11 månader gammal, har jag förstått att det här är en människa med egen vilja. Vi sa redan då "hur ska HAN bli som tonåring?" Sen hoppade han helt över treårstrotset och var den mest underbara följsamma unge man kunde tänka sig. Tog igen ALLT i sexårsåldern i stället. Sen kom en realtivt lugn period. Nu är han tio och redan tonåring. Den surmulna ton han kan visa upp går inte av för hackor och hade rummet haft en dörr, hade den nog svingat av gångjärnen vid det här laget. Däremellan SÅ go och en mammaälskare av stora mått. Och så denna snurrighet. Det tog lång tid innan jag vågade släppa honom utanför porten själv. Han är av sorten som kliver ett steg från sin ordinarie gångväg och undrar hur man hittar hem. Jag bävade inför första utvecklingssamtalet i skolan. Inte för att jag trodde att han gjorde bus, men för att jag tänkte att han måste ju snurra bort allting. Dröm om min förvåning då det var idel lovord och det visade sig att det gick bra. "Han har lätt att lära och för att koncentrera sig" Och då såg jag framför mig lillkillen som pratade rent vid ett och ett halvt års ålder och som kunde sitta i timmar med två teskedar och leka roll-lekar. Man KAN vara snurrig och skärpt samtidigt. Han är ett levande bevis. I dag glömde han att ta med sig lillebror hem från skolan. De går ALLTID tillsammans, så hur det gick till har jag ingen aning om. Jag ringde skolan och bad dem skicka P till mötes. "Ska jag skicka med T:s gympapåse, som han glömde när han hämtade P igår" SUCK! Så han kom ihåg lillebror igår i alla fall, men inte gympapåsen.
Nu har han precis gått iväg på disco på Klubben. Han går inte dit för dansen och inte för tjejerna, men för att de finns billigt godis. Precis innan han gick frågade han om vi visste vad ett speciellt ställe finns, där man kan spela pingis. Jo, det visste vi ju.
"Vad bra, för där är Bästa Fyran".
"Jaha, ska du vara med i Bästa Fyran?"
"Nja, jag är reserv."
"Jaha och när är det då?"
"I morgon klockan tio"
"Oj, men det har du inte sagt någonting om"
"Jag säger ju det nu" Och sen gick han på disco.
Som sagt, man vet aldrig var man har honom och det är väl en del av charmen. Den där som han ibland är helt omedveten om, men också kan använda, även på en mamma, när hon är som argast. Den där som han klarat sig hittills på i livet och väl lär använda sig av i framtiden, den och envisheten. Den kommer att ta honom långt. När ingen kan skjutsa och det är för mycket snö, då går man halvtimmespromenaden till fotbollsplanen för att vara med på träningen och så arg som jag kan vara på honom i ena stunden, så STOLT är jag naturligtvis i de andra. Har jag riktig tur så gör han med de riktiga tonåren, som han gjorde med tre-årstrotset - hoppar över. Men jag har inte stort hopp om just den biten...







T 6 år fixar påskriset. Lila såklart, liksom han själv. Inte var det lätt att hitta kläder åt honom. "Lila, men inte blommor och fjärilar tack". Nuförtiden är det ju relativt lätt att hitta både lila och rosa till tuffa killar.

torsdag 29 januari 2009

Jag är sjuk


Inte jättesjuk. Ont i halsen och hängig till tusen, men med influensan runt hörnet och magsjukor i varje buske (en avdelning på dagis utslagen), så känns det ändå som att man får vara rätt nöjd med att "bara" vara redigt förkyld. Jag och F ligger i varsit soffhörn och tittar på TV. Har avverkat såväl "Det våras för Dracula" (sov mig genom halva), som "Kommissarie Frost". Börjar bli sådär lagom uttråkad, samtidigt som jag inte orkar någonting. Ska snart gå och hämta S på dagis så det lär ju inte vara tråkigt så länge till. Ångrar att hon fick gå dit, men hon tjatade om att "leka med mina vänner" och jag hade inte fattat att det var SÅ stor magsjukeepedemi där. Hade ju inte blivit mycket vila med henne hemma, men magsjuka kan man ju vara utan. Bara att hålla tummarna. De försöker vara ute så mycket som möjligt och hoppade över sångsamlingen med hela dagiset i dag. Bra tänkt. Nu ska jag krypa tillbaka till soffan igen och vara uttråkad. Hoppas det hjälper...

tisdag 27 januari 2009

Temamöte och förkylning

Så har man hållt i temamöte. Det gick bra. "Varför skulle det inte gå bra?" Frågade R och Ja, varför inte? Men så kaxig att jag tar det för givet är jag ändå inte (även om det inte var första gången jag höll i ett). Speciellt inte som jag blev inslängd på det i sista sekunden och inte direkt hann förbereda mig. Sa det till Chefen i måndags. Att jag inte hann sätta mig in i det där med siffrorna. Han fick ta den biten, så höll jag i själva stukturen och frågorna. Jag är inte så mycket för siffror, är mer en känslomänniska, så det passade mig bra att jag inte ens hann sätta mig in i dem. Tyckte vi fick fram en hel del bra saker inom ramarna för vad vi kan påverka. Mackorna fick godkänt och jag fick applåder. Vet inte om det var för min insats, för mackorna, för att alla var glada över att ha sluppit själva, eller helt enkelt för att Chefen sa "En applåd för A:s insats". Vi låter det vara osagt. Jag var nöjd med både mackorna och insatsen och blev glad för applåden vilket som.

Övrigt: Känner mig som att jag är på väg att bli sjuk. Hängig och ont i halsen. F ligger däckad i dunderförkylning och S var sjuk i helgen och är fortfarande inte riktigt ordentligt fri från förkylning. R säger sig vara ungefär som jag, så vi får väl se vad morgondagen har att utvisa på den punkten. Förhoppningsvis går allt över med lite sömn. S vägrar iofs att sova, så hon lär ju vara supertrött i morgon. Just för att vi har tidig morgon och hon absolut skulle behövt somna omgående, så snurrsnurrade hon i en timme och bestämde sig sen för att hon egentligen var hungrig. Så nu sitter hon och äter keso. Hoppas det hjälper.

Minsta storebror:

I dag dukade P till frukost. Jag tog ner glasen. Ett rött ett, ett grönt och ett orange. "Nä, men mamma! Det måste ju vara ett blått, annars passar det inte." Jag fattade ingenting, men tog ner ett blått. Sen såg jag hur han tänkte:






Som sagt, det var det där med varannan generation. Han kommer nog att ha kliniskt rent och färgmatchat i sitt hem. Han, som plockade i timmar inför kalaset, som gillar ajaxflaskan och disktrasan och som ropade högt av glädje över den nya ordningen här hemma.

Han är så himla go just nu. Så mycket funderingar och tankar. Så mycket flams (vilket man kan tröttna på), men också mycket allvar. För att inte tala om den ostyriga frisyren och tandlösa överkäken. Snart tappar han två till, så vi får hoppas att de två i mitten börjar komma fram snart. Ska han bli en gänglig tonåring med finnar och svajröst? Jag måste krama lite mera först!!!



Ordning och reda




Det är ju inget som vi är direkt kända för i den här familjen (om någon nu missat det). Som tur var umgås vi en del med vettiga ordningsamma människor, som inspirerar och kommer med tips. Som att vi borde ha en låda var till våra mössor och vantar mm. Ett superbra tips från C. När det inte gick tillräckligt fort så gav de oss även en byrå just för ändamålet. Skojar bara, det råkade bara sammanfalla - tror jag. Kanske hon och sambon G gjorde en konspiration, för att de tröttnat på vår stökiga hall och så kom hon med tipset ena dagen och han bara "råkade" komma på dagen efter att de hade en byrå över *hm*. ;)

Det spelar ingen roll. Det är TOPPEN! Ungarna älskar det. Helt lysriska över sina egna lådor. Speciellt P och S. Där byrån står nu, stod en annan hylla. Den fick bli "rithylla". Full med målarböcker, pennor osv. Den blev de ännu mer lyrisk över. P suckade nöjt "Nu när det är lite ordning i hallen vågar jag gå ut där själv".
SHIT, var det oordningen som gjorde honom orolig? Jag måste nog försöka få ordning överallt. Eller så börjar han bara bli äldre. Inte alltid han väcker mig för att gå på toa längre. Han springer annars hellre igenom hela lägenheten, för att väcka mig, än att gå in själv på toaletten, som ligger precis bredvid deras rum.

söndag 25 januari 2009

Min nya design

Vad tycker ni om den? Jag ville bli lite mer personlig. Eller blev det bara rörigt? Alla åsikter emottages tacksamt. Kanske finns tips med? Jag är ju är inte speciellt bra på sånt. Har mest följt de mallar som finns och ändrat lite färger.

Kategorisering



Jag var inne och tittade på Rekans blogg. S satt i mitt knä, när jag kom till den här bilden.


"Det är öl", sa S.


"Ja, just det", sa jag.


"Pappas öl", sa S.


"Vaddå pappas öl", sa jag. "Det kan väl vara mammas öl?"


"Nä, mamma, du kan dricka vin".


Min TREÅRING???


Att hon vet skillnaden och att hon har så förutfattade meningar om vad jag ska dricka! Speciellt som jag ju oftare tar en öl, än ett glas vin, om något. Fast kanske inte på sistonde, då har det nog varit vin, om något. Men om vi har en ölnörd här hemma så måste jag ju trots allt erkänna mig som just denna. Men det är okej. Ungar kategoriserar. Ibland kan det bli riktigt kul. Som när P var ungefär ett och ett halvt och fortfarande drack välling. Då stod vi i mörkret i köket och blandade och så råkade jag *hrm* "släppa mig", dvs lägga av en prutt. P tittade sig omkring i mörkret och sa frågande "Pappa?". Inte skulle väl hans kvinnliga förtjusande mamma kunna åstadkomma något sådant!? Precis som hon inte skulle dricka öl, utan sippa vin (fast de tänker ju naturligtvis inte så, de drar ju bara slutsatser från sina erfarenheter).

fredag 23 januari 2009

Jag minns

När smörasken var i ordning. När man började i ena änden och arbetade sig mot den andra. När frukosten inte var ett enda långt tjatkaos och man bara hade sig själv att ta hand om. Men nu så här, när tjafskillarna dragit till skolan och S står och ritar lite innan dagis, då tänker man: "Vad tråkigt vi måste ha haft det då?
Jag menar bara det obetalbara i resonemangen man får höra ibland, som F idag. Han hinner inte borsta tänderna och det är skolans fel, för den börjar så tidigt och ligger så långt bort. "Men jag sa ju till dig långt innan, att du måste börja tidigare, för att hinna med allt på slutet" Men det resonemanget köper han inte. Har han aldrig gjort. Han tillhör den sorten som inte förstår såna resonemang, det vet jag ju, men man upphör ju aldrig att hoppas.

Eller T. Mästaren i underbara uttalanden. Jag blir så arg för att jag ofta glömmer att skriva ner dem. Häromdagen pratade han med en kompis i telefonen. Han skrek nästan när han pratade. "Men oj vad du skrek", sa jag. "Ja, han är ju hes. Han hör inte"

Jag har lagt ut många uttalanden tidigare och säkert denna nedan med, men så här i vintertider och nu när han snart ska på vinterfiske med skolan, så har jag ofta tänkt på hans uttalanden för 4 år sedan, så det får bli en favorit i repris:

(T 6 år):Vi var i väg och grillade vid Bruket precis bredvid sjön en vinterdag. Vi ville inte att barnen skulle gå ut på isen. I bilen på vägen hem gav T sin förklaring till storebror om varför: "Man kan ramla på isen och fastna med tungan och dö". Storebror fnissade lite och fick till svar: "Det förstå du väl att om man ligger där alldeles ensam och sitter fast med tungan, så får man ingen mat och då dör man".

Nu ska jag samla ihop mig själv och S och hasta till dagis och jobb. Min chef ringde i går och undrade om jag kunde ta över temamötet på tisdag, för min kollega har gjort illa ryggen, så nu ska jag sätta mig in i vad det handlar om. Och sälja lite fredagssprit till förortsborna.

Trevlig helg!

torsdag 22 januari 2009

Nu retar vi Pappa!

Det verkar rätt lugnt med P och hans huvud. Han har suttit i soffan och kollat TV. Hoppat upp och dansat ibland och har återfått färgen i ansiktet någorlunda. Han fick välja lunch och det blev hamburgare. Jag föreslog milkshake till. Lite speciellt måste vi ju ha det när vi fick en mysdag tillsammans. "Ja, mamma ta kort så visar vi pappa", sa han. Så då gjorde jag det:
Observera att P har färgmatchat sugrören
Mmmmm GOTT!!! Man ser bulan i pannan om man tittar noga.


Och så en liten film. Tyvärr tänkte jag inte på att jag höll kameran åt fel håll, men jag lägger in den ändå. Han är ju så söt när han fixar hamburgare:


Den viktiga västen


I går när jag skulle lämna S på dagis var det katastrof. Det gick så bra att gå dit. Hon hade ju saknat sina "vännor" hela helgen (en VÄLDIGT lång helg, då hon ju var sjuk förra veckan + att hon är ledig måndag + tisdag). När vi kom fram såg hon att flera barn hade på sig västar, för att gå på promenad. Hon blev eld och lågor "JAAAA". För att mötas av att det inte var hennes dag då, utan dagen efter. Hon bröt såklart ihop totalt. De var lite inne på att hon skulle få som hon ville, men jag sa nej. Även om det var jättesorgligt, så kan hon inte alltid få som hon vill. Det får hon nog av härhemma. När jag dessutom skulle gå mitt i alltihop så blev det riktigt S-kaos. SÅ där kaos som bara hon kan. Och det är inte bara jag som mamma som säger det. Alla vet vem hon är för att hon skriker så högt. Hela hösten skrek hon när jag skulle gå, men av annan anledning då. Jag gjorde som alltid. Jag gick. (Om någon tycker det låter hemskt så kan jag säga att det är en beprövad metod och då jag provat en hel del olika mindre bra sätt att kommaöver svåra lämningar genom åren kan jag bara hålla med om att den funkar bäst).
Jag vet vad felet var. Hon var inte klar. Hon behövde få sörja västen och säga hej då. Men det gick inte. Hon klarade inte av att göra det. Jag skulle fått stanna en timme. Jag sa hejdå, men hon kunde inte ta emot det, för hon var så inne i det där med västen. På kvällen när vi pratade om det, så sa hon "Men Mamma, jag måste ju pussa". Min lilla goding.
Idag var det så dags för dagis igen. Idag var det ju hennes tur att få ha väst! Ni anar inte hur lätt det var att komma till dagis :) Swisch på med västen och SÅ stolt! Var ju bara tvungen att föreviga henne. Och vi kunde säga hej då och pussa och GOD JUL!
Sedan upp till skolan, för de hade ringt. P hade slagit i huvudet och låg blek i en soffa, med en stor bula i pannan. Övervakad av en ur personalen. I hallen stod en mamma, som lämnat sitt barn. Hon erbjöd oss skjuts och det visade sig att hon varit fram och kollat marken där han ramlat från klätterleksaken och sett att det inte var så hårt just där. Hon är skjuksköterska och sa att det verkade bra, men att jag skulle hålla koll på honom. Sedan skjutsade hon hem oss. Tänk vad gulliga människor det finns!!
Så gick det med min egendag, som jag skulle ha i dag. Men nu ska jag mysa med P istället. Det var längesedan vi var helt själva han och jag.
I kväll blir det tacokväll med fotbollslaget. Det är vinterväglag, så vi får väl gå till Viksjö. (Vi har ju inga vinterdäck på bilen)

tisdag 20 januari 2009

Nya tider

Jag gick till centrum med den här killen:







Men kom hem med den här:





Nytt år, nya barn, eller?

PS Häxan på vift! Jag måste nog inhandla en sån där maskin. Man blir ju ruinerad!!!
T var med mig till jobbet för att hjälpa till att stänga. Det var lite krisigt. Vi hade lånat ut tre till en annan butik, för att de skulle kunna ha temamöte och så insjuknade två, förutom dessa! De fick tag i tillräckligt med folk, men ingen som kunde stängningsrutinerna. Alltså gick jag dit på min lediga dag. 1.5 timme. Lagom lång tid att jobba va :)

Nattetid

Så här KAN det vara på natten i en flerbarnsfamilj: Att lillasyster vaknar klockan okristligt och skriker av en mardröm. Hon är inte riktigt vaken, men inte heller sover hon och inte går hon att nå. Lite lugnad blir hon av mammas röst och kramar, men däremellan bara ännu argare. Då vaknar lillestorebror, som delar våningsäng med sin skrikande lillasyster. Han vaknar så plötsligt, så näsblodet börjar spruta och det blir blod ÖVERALLT. Mamman minns sin förstahjälpenutbildning och inser att blod går före chock och andas gör ju ändå lillasyster, så hon överger sitt lilla skrikmonster för att ta hand om den blödande sonen. Det behövs både blodstoppare och en dusch. Lillasyster jobbar upp sig till oanade höjder. Då är duschen avklarad och lillestorebror och lillasyster placeras i barnens soffa medan det värsta blodet torkas upp. Sängen får vara till senare. Lillestorebror får ligga på soffan och Lillasyster och mamma i undersängen. Men ingen somnar och sedan är Lillasyster upp-och-ned hela dagen. Så KAN det vara - i går. I dag har det varit en alldeles vanlig natt, med en lillestorebror som drömt mardrömmar och tagit mammans plats i storsängen och mamman har flyttat till Lillasyster, för hon sparkas mindre. Men alla har sovit. Så jag hoppas på en bättre dag i dag. I alla fall en gladare Lillasyster. Och faktiskt i alldeles vanliga fall så brukar faktiskt alla sova i sina egna sängar numera, men inte alltid.

måndag 19 januari 2009

Awards

Jag har fått awarder (heter det så i plural på svenska?). Känner mig som världens mest otacksamma, som inte ens nämnt det härinne, men det har liksom inte funnits tid att klippa och klistra ihop ett sånt inlägg. FYRA ggr har jag fått det under de senaste dagarna och hur fånigt det än kan vara så visst tusan blir man glad! Men allra gladast blev jag nog ändå av "Häxans" ord i samband med utdelningen av "Du har en gullig blogg" nedan: "Dammråttan får också för att hon alltid skriver så glatt om allt, även såna där irriterande vardagsmoment lyckas hon skriva med glimten i ögat. Glädje smittar av sig och det är en riktig glädjespridare, den bloggen." TACK för de orden!!

Jag fick häromdagen frågan om varför jag bloggar. Jag kunde inte svara, men det är nog därför. För att man hoppas kunna sprida lite glädje ibland och lite insikt en annan gång (från början var faktiskt tanken mest att visa att man inte behöver bo i en heminredningstidning för att må bra)och ibland faktiskt bara för att de som bor en bit härifrån, som betyder en massa för mig och som jag betyder något för, ska kunna följa min vardag. Om sedan andra tycker att mitt dammiga liv är intressant nog att följa, så är de också välkomna.


Mina awards:

Från "Carola med sju" och "Pillris"


*Det är med en stor ära som jag tilldelar Dig den här Awarden! Jag älskar att läsa Din blogg! Tack för att jag får följa Dig i Din vardag! Du har en underbar Mammablogg! Be Proud!*

Tack så hemskt mycket båda två. Ni är ju två av dem som jag följer mest och helst skulle jag ju vilja skicka tillbaka dem, men det ska man tydligen inte. Sedan verkar det som att alla jag läser redan har fått den, så jag får väl stanna här och tacka er alla i klump för att ni finns där ute med era mammabloggar!

Nästa award har jag fått av En häxa på vift (som sagt), samt Mamman på väg:


Tack till er båda - och tillbaka! Båda två har helt underbara bloggar, fast på helt olika vis - titta gärna in där ni andra! Som ovan har jag svårt att hitta bloggar jag läser, som inte redan fått denna award och eftersom det känns som att det börjar blir "rundgång i kretsen", så stannar jag här. Alla som jag läser är helt klart värd awards och uppskattning, men ni får det i mina kommentarer i stället.

söndag 18 januari 2009

Man kan om man vill

Även om man är en städslö liten dammråtta.

Måste börja med att visa den STORA förändringen. Det föredetta tomteberget förvandlat till glasförvaring och sideboard. För den som inte sett själva tomteberget live är det kanske lite svårt att förstå storheten i just detta, men om jag säger att tomteberget bestod av åtta kassar böcker och en hel del småbråte, samt hyllan som var fylld med dubbla rader böcker, så kanske ni kan förstå litegrann vilken insats det var. Ja, jag KRÄVER lite credit här faktiskt, för fy tusan vad trött jag var efteråt. Men OOOO så nöjd :)

Men det var ju inte allt. Även om jag skojade om det, så hade jag ju inte tänkt ha mingelfest med släkten. Alltså lånades bord av grannen. Vi var till ICA Maxi tidigt på morgonen och inhandlade alla ingredienser till grytan och även lite attiraljer till dukningen. Som lila ljus, illrosa servetter och rosor. Blev riktigt tjusigt om jag får säga det själv.

Så var det hallen och barnens rum, som behövde sig en omgång. Ungarna fick klara sig själva och var fantastiskt duktiga, måste jag säga. P plockade och plockade. S skrek i högan sky - för att hon ville ha kvar sina saker. P var lugnet själv och totalignorerade sin lillasyster. Han hade ett mål; han skulle bli klar. Han hade fått spela TV-spel kvällen innan, mot att han skulle städa utan gnöl ;) Han är en kille som står vid sitt ord.

S beskådar dukningen

Så kom kvällen. Först in var min lillebror. Möttes av med T med orden "HEJ!!! Vi har städat nästan överallt" Uppenbart en stor händelse i den här familjen.

Kvällen blev helt underbar. Ett vimmel av vuxna och barn om vartannat. Ungar som bara fanns men inte störde. Och vuxna som trivdes tillsammans.

Mitt enda smolk i bägaren var att jag helt glömt svägerskan C:s avhållsamhet från kött. HUR KUNDE JAG? Av alla som var där, så är väl det väl de som har ätit här oftast! Och jag som var så stolt att jag kom ihåg hennes känslighet för laktos och köpt speciell mjölk till kaffet. Mer än så klarade tydligen inte den lilla dammiga hjärnan av.
Kvällens huvudperson. Skål på dig älskling!!


Jättegrytan med "Kima" blev uppskattad. Tänk att äntligen fick man användning för "julskinkegrytan" som inhandlades strax efter att jag flyttat hemifrån. Då när jag trodde att man skulle bli vuxen och stor om man hade allt som hör ett hem till. Jag tror att jag har kokat julskinka i den EN gång och det var inte inom de närmaste 20 åren från nu räknat.





Lille V var inte riktigt nöjd, men somnade till slut i pappas famn.





Vimmelsoffan

Ungar i kubik och kvadrat.


S har kommit på ett nytt "pyssel" . Hennes kommentar: Det var A åsså" Den lilla lymmeln har lärt sig att inte ta smällen själv. Ingen såg någon annan än henne sitta med banden och därifrån drar i alla fall Jag mina slutsatser.


Ungarna fick leka fritt. Den enda som stördes av det var P. Han sa förtvivlat. "Mamma de bara leker med en sak och sen vill de inte leka med den och tar nästa, utan att plocka undan". Han hade ju STÄDAT! "Välkommen till min värld", sa jag ;)


När inga band finns kvar, får man änvända bandspelaren till enbart högtalarsystem - tjusigt! "Kom lille vän", sa S till lille A. Tror hon är släkt med sin mor, som kallar alla sina barn för "Älsklingen" eftersom hon alltid säger fel namn.




Två krigarprinsessor. E och S. När S var alldeles, alldeles rykande färsk och ny, sov hennes bröder över hos faster L. På morgonen väckte hon dem och sa: "Godmorgon pojkar, ni har fått en liten syster" När sedan pojkarna låg i en liten brottande bushög på golvet, sa hon: "Men oj, hur ska en liten flicka kunna hävda sig mot er busfrön?" Då skrek pojkarna med en mun: "Hon ska bli en krigarprinsessa!!!" Och på den vägen är det.




Vid strax efter elva hade alla gått, utom kusin G, som sov kvar. Jag puttade P och S i säng och sa "Ligg ner så städar jag". Tror de sov innan huvudena landade på kudden. Mitt stök störde inte det minsta. T och G somnade efter fem minuter av filmen de satt på. Det tär att ha fest!

Sen gjorde jag detsamma. Somnade innan huvudet landat på kudden. Nöjd och glad över att ha klarat av alltihop och över att ha hamnat i en släkt där man trivs och tycker om varandra.

PS: Jag har en fantastiskt fin bild på svåger H ;) Jag hotade med att lägga ut den här, men eftersom jag är en så snäll och fin människa och faktiskt inte gillar att hänga ut människor på det viset, så kommer du undan den den här gången H. Om du inte propsar såklart :) Jag kan skicka den till dig i stället.

Min favoritförfattare


Han har skrivit en hel del genom åren, den gode Peter. Jag tror faktiskt att jag har minst ett ex av alla hans böcker. Någon har jag två av, men det är bara en var här. Jag har inte gillat alla. Man har ett snärj och Klara papper är ett måste, har jag inte ens orkat igenom hela. Men de andra är helt annorlunda och han har varit min absoluta favorit genom åren. Någon sa en gång "Men han är ju så svart". Mitt svar blev "Va, är han?" Jag var tvungen att tänka efter och det kanske han är, men inte bara. Och språket. Det språket! Jag tror förresten att jag hade behov av allt det där svarta just då. Har ni aldrig läst Peter Pohl, så leta fram Janne min vän och jag tror att ni blir fast ni med.
Jag skrev förresten min c-uppsats i Barn och Ungdomslitteratur om Malins Kung Gurra.

fredag 16 januari 2009

God Jul!


Familjen i sovrummet/förrådet?


Det här blir lite "den sämsta bilden jag någonsin tagit" Inte är det den bästa i alla fall, men den visar så bra kontentan av morgonen. Med ljusskygg tonåring och strålande 3-åring, som tycker att det är SÅÅÅÅ mysigt när någon fyller år. Att alla hamnar i samma säng ska vi bara inte tala om. Hon blev så kramig att det bara inte gick att hejda sig. Alla hennes godingar i mysmiljö. Det var nästan så att paketöppnandet kom i skymmundan. Av det och av att yngste och äldste bror bråkade om täcket nåt alldeles gräsligt.

Maken blev glad över sin illgröna mixer och sin bok (Låt den rätte komma in).

Efter stökfrukost stressade jag iväg med S till mitt jobb. Av sjukdomen igår märks intet. Hon skulle säkerligen ha kunnat vara på dagis. Men feber är feber och en dag extra är alltid bra. Speciellt när man är tre år och har för vana att vara mycket sjuk. Vi hade ledningsgruppsmöte och jag ville gärna vara med. Det funkade hyfsat. Hon satt och ritade länge. När hon började tröttna tog jag fram T:s pokemonpärm. Sedan satt hon på golvet och myste med en filt och drog om snörena i mina kängor, medan hon sjöng. Skönt att treårssymptomen inte alltid behöver synas och skönt att man inte alltid har treåringar med på möten, även om det nu gick ganska bra.
Nu ska jag se om jag kan frambringa lite energi till det däringa vardagsrummet. Vore ju skönt att inte ha det hängande över sig i morgon. Lär nog finnas att göra ändå.

torsdag 15 januari 2009

O shit!!!

Jag har passerat 10000 besökare!! Visst, vissa har det per dag, men det är sannerligen inget mål jag har. Men vad kul att passera en sån gräns!!!

Det måste vi fira på nåt vis ju!

Det här med äpplen och påronträd:

T har varit på fotbollsträning. Man behöver inte vara CSI för att följa hans spår. Längst fram ligger kläderna han hade innan träningen. Sedan kom han hem och nu ligger han i badet. (det är badrummet man ser längst fram på bilden)


Å andra sidan så tittar R in i vardagrummet och ropar förfärat över STÖKET, medan jag bara ser kreativa barn(den uppmärksamma kan dessutom se att det minsann inte bara är deras stök):

F har också (väldigt sant) påpekat, att vi nog inte borde tjata så, mycket om det där med att städa rummet, efter att ha kollat in vårt sovrum (jag orkar inte ens vis upp eländet. Det har jag gjort förrut och det är väl ungefär detsamma nu, om än annat stök). Som sagt, de där äpplena faller inte så långt bort. Förhoppningsvis utvecklas de till annanasar, eller nåt annat flådigt. Man kan ju i alla fall hoppas. Jag är ju i alla fall uppväxt i ett välstädat hem, så man kan ju hoppas på varannan generation.

Den ombytlige treåringen

Varje dag får jag höra R:s stories om dagishämtning och kaosmiddagar. Om S som skriker sig blå, för att hon inte får som hon vill och som springer åt andra hållet när de ska hem. När jag kommer hem sitter hon som ett fromt lamm i sitt rum, eller kommer springande med ett "MAMMA" ut i hallen. "Ja, hon har ju varit rolig", säger R med ironi i rösten. "Å hon som är så go" säger jag elakt. I dag har jag varit hemma med en hängtrött treåring, som sagt "Mamma" var och varannan sekund och SKRIKIT sig blå, för att hon inte fick än det ena och än det andra (typ godis), eller för att jag inte hjälpt henne tillräckligt snabbt med Bamsepusslet. När R kom innanför dörren var hon from som ett lamm och sprang iofs inte ut i hallen, det var hon för trött för, men ropade "KAAAAM Pappa" från soffan när han kom in. "Å, vad ni har haft det mysigt" tyckte R. "Ja, hon har ju varit rolig" var mitt svar och insåg att jag kanske ska uppskatta min mans dagishämtande lite mer...

Måste ju tillägga att vi HAR haft det mysigt. Vi har hängt i soffan och som sagt lagt pussel. S har även lekt lite själv medan jag påbörjat röjning av vardagsrummet. Det var ju mer på slutet av dagen, när tröttheten tog över som Skrik-S kom fram. Jag vill också påpeka att jag absolut sett hennes treåringstendenser en hel del tidigare. Det blev bara så tydligt hur jag nonchar min man i just den situationen, som jag själv befann mig i idag.

Vardagsrummet ja. Jag börjar undra vad vi (jag) givit oss in på. På lördag kommer släkten - PÅ MIDDAG!! R har fyra syskon+familjer+ min bror+ diverse föräldrar. Vad tänkte jag på? Var ska alla sitta? Kan man ha mingelparty med släkten? Och hur fasen ska jag få någon ordning på vardagsrummet? Kanske om jag börjar lite tidigare i morgon. I dag slöade jag med S framför TV:n till ett ungefär. Å andra sidan skulle jag bara haft lördagen på mig om inte S blivit sjuk. Det hade ju fått gå det med. Huvudsaken vi får bort tomteberget, så att vi kan få in borden jag ska låna. Och så måste ju S bli frisk. Annars blir det ingen fest alls. Men ett röjt hörn är ju aldrig fel.

tisdag 13 januari 2009

Spenderat dagen med den här godingen:

Därför har jag verkligen inte haft tid med andra värdsliga ting. Som att blogga, eller städa för den delen heller, vilket var dagens egentliga mål. Men vem hade bilivt gladare av det? Inte jag i alla fall. Hade med mig en ovanligt tröttgnällig S, men har haft en toppendag med min svägerska. Nu ska jag laga middag åt de andra och sedan dra in till den stora staden och träffa Storasyster, som är i civilisationen för ett par dagar och utför Uppdrag, som jag inte riktigt känner till vad de går ut på. Tänkte jag kanske skulle försöka hinna kolla in på Zaras, där jag fortfarande har kvar mitt presentkort (sist jag skulle shoppa där, så ringde de ju från dagis, om någon minns).
Önskar er en god kväll - det tänkte jag ha!

söndag 11 januari 2009

Trångbodda

Jag hittade Husets innvånare:


De hade flyttat in till Pippi Långstrump. Det verkar vara lite trångt, men S har ju inget annat referera till, så för henne var det väl som det ska vara.