Musikal mm

Den osminkade sanningen - med gegga i håret - fotograf: F

Det är inte lätt att ta kort på sig själv, men jag ville bara visa att jag faktiskt blev brun och inte röd, som jag trodde. Tyckte jag fick till slingorna rätt lagom också. Brukar alltid bli alldeles för mycket, när jag håller på. Jag får liksom för mig att jag måste använda allt, bara för att det finns där. Min kamera är försvunnen. Jag misstänker min klåfingriga dotter. Hon har blivit förtjust i den. Det blir inte så bra bilder med mobilen. I helgen ska vi ju på 60-årskalas, så det börjar kännas lite mer tvunget att hitta den snart.

Gårdagen blev inte riktigt som planerad. Dagisfesten regnade inne. Det var rätt skönt. Kändes mest stressigt att den skulle klämmas in där innan T:s musikal. Nu hann vi äta lite mindre snabbt i alla fall. Det är ju alltid kul att se på de här uppträdanadena i slutet av terminen. Det är bara 3:or och 4:or, så det är inte varje år man får gå, men med vår fertilitet har vi ju sett fler än de flesta i alla fall :) Visst är det mer än lovligt falskt ibland och visst spelar de barnen, som inte ville göra något annat lite väl hårt på trummorna, så att man inte hör de försiktiga barnen, som ändå vågade sig på sång, men jag ÄLSKAR det. Lika mycket när mitt barn står tryckt mot en vägg och slår ett "pling" på en triangel två gånger i en sång (F för några år sedan), som när det har en soloroll (T förra året). Okej kanske ändå lite mer, när någon har en roll som syns. Speciellt som han inte hade sagt något på en hel termin och vi bara anade att han skulle gåra något alls, genom att jag är barndomskompis med musikdramafröken. I går spelade han keyboard, med stor inlevelse.

I övrigt kändes dagen mest som "Om man försöker göra allt, blir oftast ingenting gjort". Var tvungen att summera dagen lite efteråt och inse att jag ju faktiskt gjort massor, även om klädkammarens djungel fortfarande bara är utforskad till en liten mikrodel. Kläderna är dock borta, nu är det bara resten kvar. Undrar om man hittar till Narnia där bakom.