Solig sorg

Kortet vi hade med till sjukhuset, när K låg där.

I dag är det dags att ta adjö av svärmor K. Hon har ha fått en alldeles strålande vacker dag till sin ära. Regn sägs ackompanjera sorg, men vi ska minnas henne som den sol hon var och vad passar bättre då, än det här vädret?

Jag har inte bestämt vad jag ska ha på mig. Det är ju inte så att jag inte har haft tid, men jag har inte velat tänka på det. Jag har inte velat tänka på att den här dagen ska komma alls, för det gör det så definitivt. Nu är den här och någonting måste jag ju ändå ta på mig. Allt ligger i säckar, så snart måste jag in och börja gräva. I går såg jag en klänning med rosor på. Otroligt vacker. K älskade rosor och jag funderade på om jag skulle köpa den för att hedra henne, men så såg jag prislappen; svindyr, även på rean. På vägen hem, när affärerna precis skulle stänga såg jag att det var ju HALVA rea-priset. Fast det kanske var lika bra. Man kanske inte ska ha rosblommiga klänningar på begravning? Svärfar L vet jag inte skule tycka illa vara, men det kommer ju andra gamla släktingar, som kanske inte skulle förstå att det var för hennes skull och tycka illa vara. Förresten vet jag ju inte ens om den passade.

Alla barn, utom S ska med, har de sagt. Fast det har varit många turer, så vi får se hur det blir. P med sin dödsrädsla och sovångest sa att han nog gjorde klokast i att inte gå (själv alltså, jag har inte försökt påverka åt något håll, bara sagt att alla är ledsna och att man KAN tycka att det är jobbigt). I går hade min man sagt att ni får göra som ni vill, men tänk på att det är ett tillfälle att säga hejdå, inte bara ett ledset tillfälle (eller jag vet inte riktigt hur han sa det, men nåt sånt) och då funderade båda två en stund och nu vill de alltså följa med. Han är klok min man och jag hoppas att det är just så de kommer att få känna det i dag.

T har gjort en otroligt fin lapp "Jag kommer att sakna dig, från T" med tre hjärtan. P kommer nog att göra något liknande. Jag har bara beställt tre rosor, så de får väl pojkarna lägga på kistan.

I går på jobbet gick I hem tidigt. När jag kom till mitt skåp hängde där en lapp, som önskade att den här tunga dagen skulle bli en fin dag. Så otroligt klokt och så otroligt gulligt och typiskt henne att tänka på en sån sak. Det är så det ska bli. Jag kommer att vara otroligt ledsen, men det ska vara en fin dag att minnas, tillsammans med alla andra fina minnen av den underbara människan, som jag fick äran att lära känna och dela många fina stunder med.