Efter en halvjobbig vakennatt vaknade vi till en värld inlindad i mjukt och vitt. S började tjata om att gå ut i snön redan före frukost. Men tisdag betyder lugn och ro och vi hade ju ingen brådska. Men sen gick vi ut. Vi hade tänkt åka på Kvarnbacken, men det funkade inte bra alls. Snön är för puderaktig och där var den dessutom nästan bortblåst, så det var mest stenar. Gick vidare till "dagisbacken" där var det i alla fall inte för lite snö, men det är som sagt lite för opackat för att det ska flyta på i en treårings otåliga tempo. Men vi hade rätt mysigt ändå och på gångvägarna gick det ju bra att segla fram på pulka - när mamma drog.
Välkommen till min (o)perfekta blogg.
Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.
tisdag 15 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
ja, det är härligt att se glädjen hos de små när första snön kommer på riktigt. Inte för att jag saknar det där vita eländet men jag förstår ju barnen som tycker det är kul. :O)
Varför gillar inte mina barn snö??? S är supersöt i snön :)
Tack för kommentaren.
Kram!
Kul för er!
Kram!
Skicka en kommentar