En som jag inte hade nedskriven (måste lägga till den).
P var 3-4 år. Väldigt mammakär och jag fick inte ens gå på toaletten själv. En viss tid i månaden tyckte jag ändå att jag kunde få vara ifred och låste dörren om mig. P ville komma in, men jag sa nej. Då tog han till den enda auktoritär han kunde komma på, bultade hårt på dörren och sa med sin mörkaste röst:
-"ÖPPA DÖRREN, DE´ É PAPPA RICHARD!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men Gud så sött!
Fast förvirrande. För jag trodde att din man hette Bill, knäppt va:D
Va kul! Jag satt och smygfnissade tills maken undrade vad som var så himla roligt....(han sitter med egen dator på andra sidan köksbordet).
Haha. Jo, det är många som tror det, att maken heter Bill alltså. Det gör han ju också, men inte i förnamn ;)
Skicka en kommentar