Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

tisdag 31 maj 2011

Bråda tider


Ledig dag. Full rulle från morgon till kväll. P skulle på lägerskola och ha med sig packning och cykel till skolan, så det var bara för mig och S att klä på oss och följa med. Egentligen ganska bra, för då kom man ju igång direkt. Sen har vi kört stenhårt hela dagen. Jag har storstädat i stort sett allt, utom S & P:s rum, som iofs är det värsta, men hade jag tagit det hade jag inte hunnit något annat. Vi åkte på en liten shoppingrunda. IKEA för nya färger till den lilla konstnären och då passade vi naturligtvis på att äta billig lunch. Sen till centrum för att lämna in hennes cykel till cykelverkstaden och handla inför kvällen. Sen hem för fortsatt städning, dusch och matlagning. Jag gjorde kycklingvingar och gräddfilssås och morotsstavar, samt tog med tacochips till kvällens knytis:

Precis när vi var på väg till bilen för att åka till samkvämet, mötte vi R och F i dörren - hemkomna från klassresan. R lämnade bara väskan och följde med oss. Det går inte att köra bil fram till gården där de har lägerskolan, men vi åkte å andra sidan inte riktigt till den närmaste bommen och gick längst av alla för att komma fram.

Tre busungar i ett träd

När vi kom fram var det precis dags att äta. Det är så mysigt när alla har med sig olika maträtter och ställer på ett bord, så får man ta lite av varje. Mycket prat med andra föräldrar, lekar och brännboll, innan det var dags för oss familjer att åka hem. Spännande att se om P vågar sova hela natten. I söndags skulle han inte sova, men nu hade han bestämt sig. Vi får väl se. Vore skönt att slippa gå upp mitt i natten för att hämta barn, när man ska jobba hela dagen 8-18:30 i morgon.

Klättertjejen

Där uppe är T.


Vid såna här tillfällen är det skönt att man inte har sålt vagnen, även om den används med något års mellanrum. På vägen dit åkte maten i den och på vägen hem, en trött S.

Hemma igen dukade pappa upp vad han köpt på Ålandsbåten. Godis till både stora och små.

måndag 30 maj 2011

Gräsänklingar

Mina hemmavarande barn med jordgubbar

Med pappa och tonåring borta känns det inte riktigt som vanligt. Fast helt ärligt är det så kort tid att det inte riktigt hinner bli någon direkt saknad. I stället passar vi på att ha det lite extra mysigt vi med. Eller man försöker ju i alla fall, även om det inte alltid blir så mysigt som man har tänkt sig. Jag tänkte tex att vi skulle hyra film och ha filmkväll, men det blev så gnälligt när vi skulle välja, att jag helt enkelt bara gick hem. T blev så arg att han slängde en stol i golvet, som hamnade på mitt knä. Det fina med min hetlevrade son är att han kan säga förlåt och bli sams i alla fall, men någon film blev det inte.
Men jordgubbarna, som jag och S köpte på väg hem från bilprovningen åt vi i alla fall med glass och grädde. Man behöver ju inte statuera exempel i all oändlighet.
Bilprovningen ja. Den kommer man ju inte undan och eftersom sista dagen för vår period är på tisdag var jag tvungen att ta den här tiden, trots att R åkte bort. Gick bättre än väntat i alla fall och det var bara två saker som behöver åtgärdas innan sista juni. Innan besöket där, åkte jag ner till macken för att byta säkringar i bilen, eftersom lamporna inne i bilen inte lyste. Vad vi har dragit oss för det. Vi har liksom inte fattat det underliga säkringsschemat. När man känner sig dum är det oftast svårt att be om hjälp. Nu tog jag mig mod och frågade inne på macken. Blev hänvisad till verkstaden på baksidan och fick hjälp både att hitta vilka säkringar som behövde bytas och även med att byta dem när jag köpt rätt sort. 12 kronor och ett leende kostade det mig. Det sköna i alltihop var att killen på verkstaden inte heller fattade schemat. Han var tvungen att hämta en elmätare (som det säkert inte heter) för att se vilka det var som inte fungerade. Antagligen var det ingenting som han på Bilprovningen ens skulle tittat på, men det är ju skönt att ha det gjort i alla fall:

På Bilprovningen. Den största prövningen var väl att komma på vart det låg, men när jag väl listade ut det så insåg jag att det var utmed en väg som jag brukade åka förr. Vägen dit var dock HELT förändrad. Mannen på Bilprovningen var otroligt vänlig och mycket mer informativ än jag tycker att de brukar vara. Kanske berodde på att S var med, eller så var han ett trevligt exemplar bara.

S fick en läsk i väntan på att bilen blev klar.

Jordgubbar med glass och grädde.

Ett litet skrutt

Jag blir slagen i "Magiska Labyrinten".

Blev en hemmadag idag. P var så otroligt blek och ynklig när jag väckte honom i morse att jag kände att den där kan jag inte skicka till skolan. Verkar inte vara något specifikt fel på honom, mest matt och hängig. Han hade svårt att somna igår, det kan ju vara en orsak, men inte bara, för SÅ sent blev det inte. Snarare att han kanske hade svårt att somna, eftersom han inte mådde riktigt bra.
S fick dock gå till dagis, men fick en liten sovmorgon. Ingen idé att jäkta iväg tidigt om man inte måste.
Jag och P har hängt i soffan, spelat bordsspel och fikat lite. En mysdag med mamma kanske är vad som behövs för att få honom på rätt spår?

Rapporterna från Åland lyder: Ingen alkohol, lugn, boule, bad, kubb och mys (ungefär, minns inte ordalydelsen helt). De verkar ha det bra i alla fall.

söndag 29 maj 2011

Söndag - Mora Träsk.

I väntan på Mora Träsk.

Dagen startade VÄLDIGT tidigt, då tonårsson och Pappa skulle iväg på klassresa. R:s klocka ringde klockan fem. Han gick upp en stund senare och strax efter kom S över till oss. När det var sån rörelse i hemmet kunde hon såklart inte somna om, så hon var vaken från då.
Far och son kom lyckligt iväg som de skulle och ska nu spendera ett par dagar på Åland. För nyfikna hänvisas till makens blogg.
Själv skulle jag hjälpa fotbollsklubben att få upp en läktare. Man skulle anmäla minst 1-2 personer/lag. Det visade sig vara en stark överdrift, även om just vi i vårt lag var bra representerade. Vi kom dit i hällregn, men det gick faktiskt över i bra väder och vartefter regnmolnen blåste upp, dök det upp lite fler föräldrar (om det var anledningen låter jag vara osagt). Efter en del micklande fick till slut läktaren form och när jag var tvungen att gå hade man redan börjat måla.
Jag hade ju lämnat mina tre yngsta själva. Ingen fara med det, men hur lång tid som helst vill jag ju inte det. Sen skulle S gå på Mora Träsk på Cirkus. Egentligen med Fastrarna, men den som bjöd henne (faster L) var dunderförkyld, så jag fick följa med i stället:


V på tåget. Det var väldigt spännande och han var väldigt bekymrad över att det inte fanns några bälten.

Mora Träsk är V:s favoriter - på film, men han var nog för trött helt enkelt. S stod och hoppade och studsade en bra stund, men blev sur när både jag och K kittlade henne i en låt (där man skulle kittlas) och kröp under min stol. Jag tror hon kände efter då, hur trött hon var, för efter det satt hon mest i mitt knä - tills vi tänkte smita under sista låten, då kom hon igång igen.

Vi hade lovat barnen glass efter föreställningen. Det var världens kö dit. När vi stod i den insåg vi att en glass på Djurgården kostar som två i Jakobsberg och dessutom försvann solen när vi skulle äta den och V ville inte ha sin, för att den inte såg ut som på bilden. Vilken lyckad dag va? Barnen somnar på föreställningen och glassvädret blåser bort. Men jag hade supertrevligt i alla fall. Det svårt att ha annat i K:s sällskap.


Tåget på väg hem. Det var nog ingen som missade de här barnen som höll låda, sjöng för full hals, eller kivades som bara barn som känner varandra kan. VI var helt slut efteråt, undrar hur det var för alla andra i vagnen, men att stoppa brutalt hade resulterat i gallskrik - bara att välja.

Väl hemma sparkade jag ut alla kompisar och drog med mina hemmavarande telningar på en av ortens restauranger. Jag tyckte att jag var värd det. För att det är mors dag och för att jag gjort så mycket under dagen att jag bara inte orkade fundera ut någon middag. Ungarna var helmysiga och lugna (S höll på att somna i pizzan) och det var jättegod mat. På väg därifrån höll P på att kliva på en råtta. HUA! Den bara satt där och såg ut som att den trodde att vi inte skulle se den om den var stilla. När vi flyttade oss kilade den in i gräset, in under restaurangen. BLÄ! Tror det var det roligaste som hänt S på hela dagen, för nu har hon sett både igelkott och råtta. Vi bor ju i vildmarken närapå!

Barnvakt

För att bryta V:s förtvivlan över att Mamma och Pappa försvann fick han vara med och "laga mat". Det finns snabbare sätt att få pommes på plåten, men det här sättet fick honom glad.


I går var jag barnvakt åt älskade gudsonen V. Det kom ju till några fler barn på köpet, bland annat mina egna, men det var ju mest han som egentligen behövde tillsyn. Mamman och pappan var på fest ett par hus bort och pappa H kom hem vid nio och sövde V, efter det kunde jag åka hem med mina barn.

S med ett stelt leende.

Bus-V

De gjorde miner, men V:s var så rörliga att det mest blev sudd.


V somnade nästan, när S snurrade honom i en stol.

Den här bilden är bra suddig, men den är så go, att jag bara måste ha med den. S och G är riktiga kramisar och S kryper gärna upp bredvid sin storkusin. Här sitter hon med Hunden, medan G sms:ar med en kompis.

Mors dag



Bilden är lånad från allposters.com

Mors dag firas nog inte så hårt i det här huset, speciellt inte i år. Min man åkte på klassresa med tonåringen tidigt i morse och de mindre barnen har noll koll. Kanske, kanske att jag påminner dem lite fram emot kvällen, för dagen är fullspäckad med diverse roligheter, som att bygga läktare på Viksjövallen tex.


Men jag har en mamma själv, som jag gärna vill uppmärksamma en dag som denna. Hon är lite för långt bort för en ordentlig kram, men en cyberkram vill jag skicka i alla fall.



Grattis på Mors dag, älskade mamma.


Jag saknar dig!

torsdag 26 maj 2011

Vilken dag!

På väg till centrum passarade vi min vän T:s altan. S fick till sin stora glädje prova hennes fina prinsesstiara. Tänk att mamma känner ortens prinsessa!

Förskolan har varit stängd, då personalen har varit på utbildning. Det föll inte samman med min lediga dag, men på mitt jobb är man ganska flexibla om man är ute i god tid. Jag och S har alltså haft en extra ledig dag och vi har njutit av den varje sekund!

Vi startade som vanligt med slöstart i soffan, fortsatte med ett ett bad och gick sedan ut i parken för att umgås med C och barn, När det närmade sig lunchtid gick jag och S till centrum. Ett frisörbesök för S del, inledde:

Nyfriserad

S fick bestämma lunch-hak. Hon har blivit ett riktigt sushifreak, men pinnarna behärskar hon inte riktigt.

Här visar hon att hon fick gröna slingor i håret.

De höll på att göra centrum partyfint.

Sen köpte vi nya pennor. När man är en lite konstnär måste man ju ha bra pennor. Hon behövde en ny tandborste också, så vi gick in på apoteket bredvid mitt jobb. Plötsligt blev S kissnödig, så vi uppsökte toaletten på mitt jobb. Utanför höll de på att förbereda kvällens evenemang, med kundkväll och Sara Varga på scenen. SV är S största idol, näst efter Eric Saade. Klart hon ville dit!

Är man ett dammråttebarn kan man uppenbarligen inte gå normalt i en trappa.

Vi hann hem och leka i parken en omgång till innan dess, men sen gick vi tillbaka. Det var uppbyggt en liten mingelhörna framför en liten tillfällig scen, vilket var riktigt bra. S hittade sin dagiskompis på en liten soffa, där också vi fick plats.

SV på scen. Kolla noga på den snygga inramningen av scenen. Jag är glad att jag inte jobbade idag, - det var MYCKET bas...

En lycklig S tittar på.


Efter spelningen kunde man stå i kö för en skiva och en kram. Det ville hon såklart göra. I kö utanför mitt eget jobb - tur att det inte var för att komma in.

S väntar på att få visa sin teckning för SV

ÄNTLIGEN framme, efter en halvtimme i kö. Hon fick den efterlängtade kramen och när hon skulle gå viskade hon hänfört fram "Jag heter S osså". "Å, bästa namnet sa SV och min S visade upp en försiktig tumme, som SV snabbt uppfattade och gjorde en "tummis" till S. Dagens höjdpunkt uppenbarligen för "ingen annan gjorde ju tummis med SV, eller hur?"

Efter kramen kollade vi in lås till P:s cykel, som helt otroligt och slumpvis nog var ett av kvällens erbjudanden (man ska ju ha tur ibland), drack lite mer ciderskumpa och precis när vi skulle gå, delade de ut de fantastiska ballongerna till glada barn.

Vi gick hem under känslan av att ha haft en extremt lång och fantastiskt trevlig dag, som bjöd på en massa oväntade överraskningar. Och jag med en känsla av att man nog har hamnat ganska rätt när barnen blir lyckliga över ett paket pennor och en ny tandborste. Resten var ju bara bonus, inget hon förväntade sig.

onsdag 25 maj 2011

Sommarkläder


Känns lite avigt att köpa sommarkläder när det är höstrusk ute, men killarna har verkligen inga shorts och jag blev lite kär i de här. Var dessutom "Ta tre betala för två" på den serien på KappAhl. T och P fick två par shorts och en t-shirt var. Så, nu väntar vi bara på solen, för hur gärna han än ville, så får han INTE gå till skolan så här i morgon.

Gå hem med kompis-premiär!

Högtidlighet! Vi åker inte buss så ofta, så det är VÄLDIGT spännande!

I dag var det premiär för S att gå hem med en kompis efter dagis. Jag har inte förstått att det har funnits en längtan, men kompisen L:s mamma hade sett henne gråta fram ett dramatiskt "Jag får aaaaldrig följa med någon hem" en dag på förskolan. Underbara mamma U tog det till sitt hjärta och bjöd henne att följa med hem en dag. Den dagen blev alltså idag. Att kompisen L är S stora kärlek, som hon egentligen är i stort sett gift med, gjorde såklart inte saken sämre.
Vid sju skulle jag hämta henne. R är inte hemma, så jag bestämde mig för att gå till Viksjö och ta bussen hem. En strålande idé kändes det som. Jag var så otroligt trött när jag kom hem, men solen sprack fram och det var så uppiggande att gå. DÅ formligen öppnade sig himlen och jag blev som en dränkt katt. Inte mycket att göra. Vända hem var ju ingen idé. Bara att fortsätta gå. Bra jacka hade jag, men byxorna klibbade runt benen och jag gick där och skrattade åt mig själv och det knäppa i att promenera till Viksjö för att hämta barn, i regnväder.
Väl framme mötte mig en strålande S, som såklart hade haft det jättebra. Jag frågade vad de hade gjort, men fick bara svaret "Det är en lång historia". Knasunge, men hon kan då konsten att hitta uttrycken och lägga in dem där det passar.
Hann med en snabb kopp kaffe och lite prat, innan det var dags att gå till bussen. S var strålande glad och pladdrade mest hela tiden. Vi gick av bussen där vi inte brukar och kom in på vår gata från ett ovant håll. "MEN MAMMA, HUR HITTADE DU HIT?". Ja, är inte mamma fantastisk, så säg!
I väntan på bussen

Vår Ruset 2011


Ibland vänder elände till lycka. I går strax före halv sex stod jag i köket för att förbereda lite mat. Jag var ombytt och klar och tyckte jag var ute i GOD tid. Då ringde kompisen AD på min mobil. Oj, vad vill hon tänkte jag, men i precis samma sekund som hon började prata insåg jag att "@xx%&" jag var en hel timme fel ute, eller exakt då började det sjunka in i min hjärna att jag helt enkelt var helt lost och fel ute. Jag hade ju haft hela dagen på mig att förbereda och se till att vara i tid, så det var inte något sånt. Jag var på nåt vis låst vid den tid då det var dags för T att dra iväg på sin springträning.
Vet inte riktigt vad jag sa, mer än "Åk du, jag kommer". Då klev min gullige man in i handlingen. Slängde i sig sin mat och skjutsade helt enkelt sin virrpanna till fru. Helt utan förebråelser eller frågor om "Varför ända in i..." Det är mycket nu och han är minst lika snurrig själv, så jag tror att han förstod helt enkelt. Framförallt förstod han nog hur viktigt det var för mig att få komma dit, mitt i allt snurr.
När han släppte av mig öppnade sig himlen i en femminuters-skur. Lagom för att man skulle hinna tänka "Å nej". MEN så vände det. Solen glimrade mellan molntussar och det var uppehåll, även om det inte var så varmt. Vi var 6 livbojar som lyckats slita oss från vardagens uppgifter denna tisdag. Och Å vad jag njöt! Av allt folk (34000), som hade samma mål (om än olika takt) av pulsen och rörelsen, av promenaden med AD och av stunden med picknick efteråt, när det började skymma och bli kallt. Vi sa det jag och AD att det var ju inte så stor skillnad egentligen. Vi brukar ju gå ihop varje tisdag, precis lika långt och då har vi ju plats att sträcka ut på stegen som vi vill. Men ändå - så trevligt och värt det. Vi missade dessutom vår grupp och hamnade i lunka, men det var okej. Jag hade ont i min halgus valgus så det var kanske bra. De andra tjejerna sprang. Heja dem! Jag är så nöjd med att gå. Det är ju det som är det fina med Vår Ruset; man kan ta den takt som passar en.

Uppvärmning. Det är magiskt att se alla 34000 röra sig i en böljande rörelse. Jag som inte gillar trängsel i vanliga fall trivs totalt.

AW sprang fortast av oss alla.

P sprang hela vägen - hurra för henne. Bland killarna från högstadiet är hon känd som snygg-P, det syns väl.

MB sprang också hela vägen OCH cyklade dit från Spånga!

L, som också sprang. Coola tjejer!

AD i nya snygga glasögon, min promenadkompis.

In person