Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

söndag 30 november 2008

IRL

Eller den ofrånkomliga verkligheten. Den utanför datorns värld. Den tar en massa plats. Så mycket att man inte hinner blogga faktiskt. Än mindre läsa andras bloggar, eller i alla fall kommentera på dem. Den här veckan har varit ovanligt körig. Det brukar bli så, när det lackar mot jul. Jobbet har en tendens att vara extra mycket energikrävande. Aktiviteterna runt skolans och dagis värld brukar var fler än vanligt. Fast det brukar iofs vara mer i den riktiga julmånaden. Kanske inte så mycket i november. Därför såg vi till att fixa lite familjefest i T:s klass. Så att det blev lite mer att göra alltså, ifall man längtade till den riktiga månaden, då det alltid knöar ihop sig. Egentligen skulle vi haft klassfest i P:S klass med. Men det har jag skjutit i bakkanten av samvetet någonstans. Inte tillräckligt långt bak tyvärr, det gnager litegrann. Samtidigt tycker jag inte att det gnager tillräckligt mycket. Det gnager, för att jag lovade, inte för att jag tycker att de egentligen behöver en klassfest just nu, så då får det vara. Till nästa termin. Då är jag inte klassförälder i den klassen längre - tror jag, men jag kan hjälpa till i alla fall. Så kanske samvetet stillar sig. Men inte just nu, som sagt. Känns som att jag är tillräckligt stressad i alla fall.
Det var i alla fall kul med familjefesten. Väldigt lyckat och trevligt, tycker jag. Verkar vara en skön klass med härliga föräldrar. Bara en sån sak, som att ett helt gäng ställde upp och plockade undan efteråt. Bara sådär, utan att någon ens frågade. Inte tog för givet att de som fixat förberedelserna, skulle ta hand om det med. Sånt gillar jag. Mycket god mat blev det med. Alla hade med sig en liten rätt att ställa på ett stort buffébord. Det blev en massa kul olika mat, från all världens hörn och en hel del pastasallader. Fast inte vann jag stereon, trots att jag satsade på lottköp.
I går hade jag mer kul för mig. Det var dags för årets restaurangbesök med jobbet. Vi var på . S:t Eriksgatan 1 God mat, gott vin, men var väl liiite si och så med servicen och nåt annat, som inte riktigt går att sätta fingret på. Trevligt med två unga killar, som stod för musikunderhållningen. Lite jazzbetonat sådär.
Efteråt tog vi taxi hem till vår chef H, för glöggmys och "rockstar" (skitkul!!!!). Älskade R klev ut i vinterrusket och körde och hämtade mig och några till mitt i natten. De andra ville parta natten lång, men själv känner jag att jag inte orkar med sånt längre. Eller just nu, jag vet inte vilket. Jag hade trevligt så det räckte i alla fall och nu slipper jag vara dödstrött och grinig idag (eller hrm, lika dödstrött och grinig, som jag skulle varit annars ska jag kanske skriva - har fräst lite åt en hoppande P redan). Trött är jag i vilket fall. Jobbade ju en lönelördag på Systembolaget, innan vi drog iväg och partajade.

Tänkte utlysa en liten enkätfråga: Vad tror ni är den vanligaste frågan på mitt jobb just nu? Kan säga att den är säsongsbetonad och att alla ställer den på i stort sett exakt samma sätt och att de flesta av dem egentligen inte skulle behöva ställa den.

Min papegojmening just nu, förutom svaret på den frågan, är annars: "Du har ett chip där". Beror på det nya kassasystemet och att man ska stoppa in chipet på kortet istället för att dra kortet med magnetremsan. Man känner sig som sagt som en papegoja tillslut, men snart har nog folk lärt sig. Eller kanske inte. Knappt jag har lärt mig, när jag går på andra affärer. Brukar jag säga, när folk känner sig dumma för att de inte kommer ihåg. Jag menar förutom att det finns chipavläsare på vissa och inte på andra, så sitter de ju på olika ställen av apparaten och finns det inte chipavläsare så ska man dra kortet och det åt olika håll på alla maskiner. Vad hände med det gamla goda ordet "standard"? Det borde faktiskt finnas en standard för pin-pads (som det så fint heter).


Så, nu ska jag slänga mig ut i verkligheten igen. Det vill säga duschen. Och sen ska vi se vad den här söndagen har att ge. P ska på kalas på Leklandet, så paket måste inskaffas. Själv har jag två paket med blivande julklappar att hämta. Ingen snö finns kvar, men ma kan kanske få S att rulla lite i leran i stället.

onsdag 26 november 2008

Jag har fått en utmärkelse!!


Vad man blir glad av sånt!!


Tack underbara! Mamman på väg Helst skulle jag vilja ge den tillbaka till dig, för att jag älskar din blogg och ditt språk och dina tankar, som du bubblar på din blogg. Men du har ju redan fått den, så du får nöja dig med att återigen höra hur bra jag tycker att du är :)

Mina kandidater är som följer. (Jag följer många, många fler bra bloggar, men man fick ju välja sju och några av dem jag ville välja såg jag har redan fått den):


Den förstnämnda har jag precis upptäckt och tycker att fler borde hitta till och den andra är en gammal goding, som jag älskar att följa. Den tredje är min man mamma och måhända är jag partisk men jag tycker att hon skriver underbart om sitt liv som pensionär och fotograferande orkidéeälskare. Alla borde ha en hakande hantverkare. Helst sjungande i sitt öra, men annars får nätet vara ett substitut. Miss mess är världen underbaraste svägerska som skriver kul och djupt om vartannat om livet som trebarnsmamma, I Fluffbay har det stått still ett bra tag nu, men jag ger inte upp och hoppas att livet där ska börja igen och tills dess finns det gott om underbara historier att läsa i de gamla inläggen. Och Sus, är just Sus. Just nu i behov av bloggvila och goda tankar, men jag längtar tills hennes klurande tar fart igen.

Reglerna är enkla:
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån.
3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.

Eftersom jag själv ogillar kedjebrev och liknande, så vill jag att alla som fått denna utmärkelse av mig, ska känna att om de inte vill ge den vidare så är det helt okej. För min del får ni gärna bara ta emot min uppskattning och helt strunta i resten.

Men jag hoppas såklart att ni blir lika glada som jag blev och kanske vill dela den vidare.

tisdag 25 november 2008

Vardagsgymnastik

Jag är inte den som riktigt hinner gå till gymmet. Inte nu, med mina nya tider och förresten aldrig annars just i november/december. För annars har jag faktiskt använt mig av det. Min kropp behöver det. Jag ska försöka få till det igen. När jag inte hinner med gymmet så använder jag mig av "vardagsgymnastik" Det betyder helt enkelt bara att man undviker att ta den enklaste vägen över allt. Som att man går till centrum, även om man kan ta bilen, eller ännu enklare att man tar ttrappan, istället för rulltrappan, eller hissen.
I går gick jag till centrum med min numera tonårige son. "Men Mamma.." gnällde han över att bli ledd mot trappan istället för rulltrappan. "Vardagsgymnastik" sa jag som ett mantra. "Man ska ta chansen att röra sig när man kan". "Man kan ta chansen att slöa när det går" tyckte ju istället han, men gick snällt med mig upp, på vägen dit. På vägen hem samma visa. Jag ledde honom mot trappan i tunneln och han suckade. "Vardagsgymnastik" Tung SUCK!!!! "Ja, då ska jag ta rulltrappan på lördag"

måndag 24 november 2008

Mitt liv som tandfé


Jag borde ju vara van. Det är ju som ni kanske kan misstänka, inte första gången jag ska fixa det här med att vara tandfé. Men det är som förgjort. Lyckades ju klättra och smyga över en sovande son häromnatten, för att få dit den berömda guldpengen istället för tanden. Så i går tappade han ju nästa tand och det var dags för ny guldpeng. Själv somnade han i soffan och vi lät honom ligga, så jag hade inte ens behövt smyga. Men då glömmer jag det helt istället! Kom på det när han satt nyvaken i soffan i morse. Myntburken i samma rum och ingen tia i plånboken. Lyckades dock smyga ut burken, utan att han såg och in med en tia i hans ask. Så kom han inte ens på att titta. Jag som smugit så! Nåja, han upptäckte det ju inte i alla fall. Ni kan ju förstå T:s besvikelse en gång när tandfén helt hade missat honom och tanden låg kvar, eller F när jag råkade hälla ut hans tand i vasken.

Man ska helt enkelt inte komma på såna där saker. Som tandfén och presentkalendrar. Vem var det förresten, som tyckte att det var en bra idé med presentkalendrar? *Hrm* tror det var jag - men då hade jag inga planer på att skaffa fyra barn, eller fattade ens att om man har presentkalender ett år så är det genast tradition och att året efter så måste man hitta på nya saker att ha i den där kalendern. Det duger inte att köpa ett storpack plastdjur varje år. Det finns liksom ett visst mått på hur mycket plastdjur man kan ha, innan det blir tråkigt. Ett år hade vi bara klistermärken. Det var INTE uppskattat. Då hade jag köpt små söta trähus med 24 luckor. Ungarna ÄLSKADE husen, men det var ju som sagt stört omöjligt att komma på så små saker att de fick plats i de små luckorna. Sen har de börjat ramla sönder lite och dessutom har inte S någon och det vore ju ren KATASTROF! Förra året sydde jag en kalender med tillräckligt stora fickor för fyra saker. Smidigt värre, men fortfarande lika jobbigt att komma på vad man ska lägga i. Det blev godis. Kändes väl sådär, men vad ska man göra? I år vet jag inte. Blir väl godis igen. Eller kanske plastdjur. De förra är helt klart borta vid det här laget. Kanske behövs lite förnyelse? Vad tror ni F säger om det ;) Alla tips emottages tacksamt!

söndag 23 november 2008

Gröna små ... från yttre rymden

Mina gröna barn (observera att P:s glugg har växt - han är SÅ stolt)


Tack för snälla kommentarer om bilderna i går. Helt otroligt nog tog jag dem med mobilen. Var så himla sur för att jag ändå kom ihåg kameran och så var batteriet slut, men mobilen fungerar uppenbarligen rätt bra den med. Jag menar bilden ovan är tagen med min kamera (i dag hade jag laddat den) och inte vet jag om den är så mycket bättre? KAn ju bero på att jag kliver närmare med mobilen. Bilden nedan är också tagen med mobilen:




Min tonåring

(Måste påminna mig att jag faktiskt är tonårsförälder nu. Det känns rätt stort).

lördag 22 november 2008

SNÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!

S och R i snön


Äntligen lite ÄKTA snö, inte bara lerbacke. Lyckliga Dammråttebarn har snurrat i snöhögar, åkt pulka och haft sig hela dagen. Kommit in med rödmosiga kinder och blöta vantar att hänga på tork. Men inte blöta kläder. Med risk för att låta som en reklamfinansierad blogg, så måste jag faktiskt understryka det. Inte med blöta kläder. För när man använder Gneis, så slipper man det. Snön faller liksom bara av.
Som grädde på moset, så måste jag ju visa lite härliga snöiga, gneisiga bilder från dagen -Och NEJ jag är inte gröntokig. Det har bara blivit så. De första kom i våra testpaket och sedan, när jag skulle handla på rean i våras, så fanns det bara grönt kvar. Fast det är ju fint, men det kan ju bli lite löjligt nästan, när alla är gröna - F har en grön jacka han med, men det har han valt själv - han är däremot gröntokig. (Inte är jag reklamfinansierad heller, bara NÖJD)


T - snömulad av G


En tandlös P

En rosenkindad S



torsdag 20 november 2008

En lyckodag


I morse konstaterade P att det måste vara en riktig guld-dag, då hans aktiviteter för dagen stod med guldbokstäver i almanackan. Att mamman inte hittade någon annan penna, nämndes absolut inte i den stunden. Alla är väl värda en guld-dag!

I kväll när han hade gått och lagt sig blev tydligen dagen än mer lyckosam, när en av de tänder han vickat på i VECKOR, äntligen lossnade. "Det här är verkligen min LYCKODAG" sa en strålande glad 7-åring och stoppade tanden i sin "tandfé-burk" (en ask som innehållit en ring från "Snö" och som han fått av sin faster för ändamålet). Inte kan han somna. Han väntar ju tandfén! Asken har han ställt på sin hylla, ovanför sin säng, som alltså är ovansängen i en våningsäng. Tandfén är ju *viskar* en klumpigdumpmamma, som alltså ska klättra över sin i sinom tid insomnade 7-åring. Håll tummarna för att jag inte glömmer och för att jag inte snubblar över honom, så att han vaknar.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Carola m 7. Man ska ta bild nr 6 ur "bildmappen" och berätta lite om den. Precis som Carola skriver, så har vi också miljoner bilder och inte en mapp. Jag tog också mapp nr 6 och bild 6. Mapp nr 6 för det här året alltså, så då blev det juni:

Det är S, som äter frukost. Just då skulle det vara TESO varje morgon. Hunden och nappen som vanligt ständiga följeslagare.

Jag utmanar: Miss Mess och kidsandorchids

Mina gröna fingrar

Det fanns en tid när jag tyckte att jag hade ganska hyfsad hand med växter. Jag menar, jag har ju i alla fall gått lantbruksskola och jobbat en del med växter (om än mest med djur). Numera är det mer tveksamt om de där fingrarna verkligen är så värst gröna. Eller är det kanske så att det beror lite på tillgången på vatten och att de står ovanpå ett element. I ett blixtinkallat familjeråd kom vi fram till att vi lika bra kan vänta in julen och skaffa några julblommor i stället, så nu ser köksfönstret ut så här:

Nej, S pekar inte ut vilka tjusiga blommor vi har, utan vinkar till sina bröder som går till skolan.

tisdag 18 november 2008

En instruktionsbok till mitt nya liv?



Jag måste erkänna. Jag är ingen veckotidningsläsare - Får nån slags flashback att jag kanske nämnt det förrut? Eller var det kanske bara det att jag är rätt ointresserad av kändisar, som jag nämnde? - I vilket fall som helst, det hör litegrann ihop. Detta mitt veckotidningsointresse och mitt kändisointresse. Det FINNS säkert veckotidningar som jag skulle kunna finna intressanta, som vintidningar och Allt om mat mm, men det finns även ett visst mått av snålhet/ekonomiskt intresse i det hela och inom mina budgetramar finns inte att köpa ens de eventuellt intressanta veckotidningarna.


En tidning som jag garanterat ALDRIG kommer att köpa, är Chic. Jag fick den på Indiska av alla ställen, när jag sprang igenom där och köpte en sjal vid min blixtshopping häromveckan. Jag antar att det var meningen som ett litet intresseväckande smakprov för att få fler köpare. Med mig blev det precis tvärtom. Och tro mig, jag läste den med helt öppet sinne, med precis nyvaknat glamour- och flärdintresse, var jag mogen att möta denna nya värld, som jag kände kanske kunde bli min. I alla fall litegrann sådär i kanten. Men ICKE!


Om man vill vara snäll kan man säga att den var väldigt informativ och säkerligen en perfekt öppning för den som vill ha ett snabbpass in i den chica världen. Med allt från vilka väskor jag borde satsa på, till vilken klädstil som är inne och vilka dyra krämer jag borde satsa på till min vinterhy. Jag menar "397 trendtips" det räcker ju mer än ett helt år (räcker trenderna verkligen så länge?). Så en fullständig karta över vilka som var/är tillsammans med vem i Hollywood. Vem klarar sig utan en sån?


MEN så fanns där ett "vardagsreportage" från djungeln. Om kvinnliga krigare i den colombianska FARC-gerillan. Naturligtvis med fokus på det kvinnliga, som tydligen ligger i att, citat: "Även en gerillakrigare vill hålla sig fin och välsminkad" med bild på en kvinna som sitter i djungeln med spegeln och mascaran i högsta hugg och ett vapen bredvid sig. Jag kräks och orkar inte riktigt läsa vidare. Det blir så groteskt och konstigt mitt i allt det glamorösa. Man får liksom bestämma sig för vad det är man vill få fram. Det ger inte mer tyngd åt glittret och ytligheten att man skriver om gerillaförande kvinnor i colombia. Och det ger verkligen inte mer tyngd åt berättelsen om kvinnorna att fokusera på deras behov av vara "kvinnliga", även om de dödar folk. Jag hade tvärtom kunnat köpa det glittriga om jag hade sluppit "samhällsreportaget".


Har ni missat denna hybrid? Säg bara till, jag delar gärna med mig av mitt exemplar - alldeles gratis.

söndag 16 november 2008

Ja, se det snöar, ja se det snöar...

Uppdaterat med bild på vad jag menar med bra kläder. Gneis gummiställ - det enda som funkar en stockholmsvinter i lerbacken.


Stockholmsungar är nog de enda som slänger sig ut i backen vid slasksnö under hurrarrop och skriker "JAAAA SNÖ!!!" och sen fortsätter slira i backen fast där bara är lera.

Eller, det kanske bara är mina ungar?

Då är man glad att man har kostat på dem bra kläder.

Partyprinsessa



Var vi allihop. Förutom partyprinsarna då. Kul när alla var lite extra glittriga sådär för en kväll. Jag hade SÅ trevligt! Tjejkomisarna var verkligen på partyhumör och vi växlade mellan vårt vanliga tjejsnack och fullt ös på dansgolvet. Pratade naturligtvis lite med en del andra också, men det blev lite som vi konstaterade, gärna tjejgänget man drog sig till. Vi träffas ju inte så ofta och man har ju så mycket att prata om :)


Två roliga incidenter i temat "känner igen dig, men vet inte varför" blev det i alla fall under kvällen. Nummer ett startade redan i bilen, då A som jag åkte med konstaterade att han som sålde ljusstaken till mig nog skulle vara där på kvällen. Det hade jag ingen aning om att de känner varandra. Känner ju igen honom som affärsinnehavare i centrum, men inte mer. Trodde nog också att han kände igen mig, som Systembolagsarbetare. Men icke! Så när vi kommer in och går runt och presenterar oss, så säger jag ju "Ja, du har ju varit med och valt ut vår present" (Det var han som tipsade om just den ljusstaken) så bara tittar han på mig helt förvirrat och totalt ovetande om vad jag menar. När han såg ljusstaken klickade det i alla fall till och sedan kunde han till och med koppla mig till mitt jobb. "Fast du brukar inte vara riktigt så - glittrig" Och det kan jag ju hålla med om ;)


Nästa var en kille, som jag växte upp på samma gata som. Vi umgicks inte direkt, men var kompisens kompis om man säger så. Han handlade av mig för några år sedan. Med kort, så jag såg namnet och kände igen honom och då pratade vi lite. Därför kände jag igen honom nu också och trodde ju att han kände igen mig, så när A säger "Dig känner jag igen från gymnasiet" så säger jag: "Ja och jag känner också igen dig" så där lite på skoj, så tittar han på mig och jag inser att han har ingen ANING om vem jag är. Jag som alltid får höra att jag är mig så lik - till och med gamla lärare känner igen mig. Det var väl glittret som sagt. Eller att jag såg ut som en transvestit med lösögonfransar och smink (Jo det är sant, jag som kände mig så fin såg bilderna nu - de bilder jag INTE lägger här. Som maken tog innan jag gick. SÅ himla tjusig ser jag i alla fall inte ut på dem. Har nog ett och annat att lära om sminkningens konster.) Men det spelar ingen roll, för jag kände mig glittrig och partyfin och jag hade urskoj, dessutom ljuger säkert bilderna,så det så :)


Förresten fick mina partyskor epitetet "fotriktiga". Ni ser så olika syn man kan ha på saker och ting här i världen.




lördag 15 november 2008

Det är inte enkelt att vara glamorös



Glamourpresenter till en 40-åring (hon ska få en designerljusstake också av oss tjejer gemensamt)

Senaste TIMMARNAS förvandling till glamorös människa har fått mig att omvärdera alla "glamorgirls" där ute. De är värda all aktning och heder. Jag förstår inte hur de orkar! Jag menar bara att få fast de sabla lösögonfransarna kräver ju mer eller mindre akademisk utbildning i ämnet. Och att måla naglarna sen! (De är inte snygga, men i alla fall röda). Lösögonfransarna sitter för övrigt inte heller riktigt där de ska. Lite snett och vint och löst i kanten, men de är där - och runt omkring dem glittrar det i GULD! Glamorösa S på jobbet lånade ut en del smink och annat till mig. Ska jag vara helt ärlig var jag inte säker på om man kunde ha det där guldet runt ögonen, eller om det rent av skulle vara på naglarna, men S svarade inte på telefon, så jag chansade och det verkar funka. Det var i alla fall inte nagellack. Sen får vi se hur mycket allergiska reaktioner jag får (brukar vara vanligt i mitt fall - en av anledningarna till mitt glamorösa ointresse). En annan sak kan jag upplysa andra ovetande användare om: Glasögon och lösögonfransar är ingen bra kombination. Vete tusan hur jag ska lösa den biten. Jag klarar mig rätt okej utan glasögon, men brukar må lite illa och bli snurrig. Å andra sidan ska jag ju sippa cocktails, så det kanske jämnar ut sig.
Nu är det bara resten kvar - kläderna. Jag hittade en jättefin klänning på MQ. Eftersom jag hade pengar kvar på mitt presentkort blev den min. Den är kanske inte så glamorös egentligen, men man kan ju inte slänga ut en halv förmögenhet på något man bara ska ha en kväll. Attiraljer har jag som sagt lånat. Från S på jobbet, svägerskan L och grannen K. Nu ska det bara på. Blir kanske ett kort, men det får ni inte se förrän i morgon. För snart ska jag iväg.
Till den uppmärksamme: Ja jag VET att det är fel datum på kameran. Blev så efter att batteriet var slut. Orkar inte riktigt fixa just nu.

onsdag 12 november 2008

Familjen är hel!!

New York - foto F

Nu är han hemma igen! Min stora lilla plutt! Eftersom S inte mår riktigt bra och P hade ont i knät (gick förvånansvärt snabbt över, när det gällde att följa med till Arlanda *hm*), så var vi en nästan samlad familj som mötte upp en nöjd tonåring med välfylld resväska. Nya kläder, mp3-spelare, lite spel och gottis och en hel del erfarenheter rikare. Presenter till alla och envar hade han också med sig:

Kaffet smakar extra gott i min nya mugg!




I USA har de inga små chipspåsar


Lite stor, men den kanske räcker tills han får besöka USA själv?

Vad har de gjort för ont?

S har fått mina gamla Barbiedockor. Swish, så är alla dockor av kvinnligt kön huvudlösa. Vad har de stackarna gjort för ont? Är det i linje med "Jag är ingen tjej, jag är pojke", eller är det kanske bara lättare att få av kläderna då? ;)

tisdag 11 november 2008

Ut ur garderoben

I dag har jag varit på ett fantastiskt ställe som heter Wig Lounge och träffat magikern Malena. Hon förvandlade både min dag och mig med sina flinka fingrar. Ni förstår; att få sitta helt för sig själv, utan barn, eller något annat "måste" omkring sig och bara bli bortskämd. Det var helt UNDERBART! Först klippte hon av lite av mitt långa hår, för att slippa färga allt. Sedan satte hon i färgen (man förstår ju varför det blir så mycket bättre på salong, när man ser hur noga det görs). Medan färgen verkade blev jag serverad cafelatte och en chokladbit:


När färgen suttit klart fick jag följa med ner i källaren till ett mörkt rum, med tända ljus och finstämd musik och sätta mig en stol för att skölja ur håret. Jag blir i bland tvättad i håret hos frisören. Då hänger man upp nackkotan på en hård kant och hoppas på att det är över snart. Glöm det! Här var det skönt även för nacken och när man satt sig så hissades fötterna upp i en bekväm ställning! Sedan tvättade hon noga och avslutade med en stunds huvudmassage. Förstår ni att jag var i himmelriket? Jag ville ju inte gå upp därifrån. Men det var jag ju såklart tvungen till. Sen klippte hon mig. Jag hade lovat svägerskan L att lita på Malena och det gjorde jag. Brukar ju inte visa upp mig själv på bild (är inte så förtjust i det) men det var så kul med före och efter bilderna hon tog åt mig. Så här är jag:




Före och efter













TACK till alla er, som var med om att ge mig den här presenten!!

Efter klippningen promenerade jag ner mot city. Hann in på NK, för att leta 40-årspresent till på lördag. Hittade ingenting. Gick till Zaras, eftersom jag fått presentkort där. Hann precis fascineras av hur mycket fint det finns och känna mig som en riktig shoppingmänniska där jag gick med min nya fina frisyr och faktiskt möjlighet att köpa något av allt det där fina. Då ringde telefonen och raderade ut hela bilden av glamourshoppare "ritsch". "Hej det är E på förskolan. S bara gråter och säger att hon har ont i magen". Bara att knata iväg mot tåget i stället och så blev det inget mer den dagen. Fluktade snabbt in på Indiska och köpte en sjal. Fick ett visst sug efter att återuppta mitt shoppande snart igen, kan jag säga. Det verkar vara min stil på kläder just nu. Vem väckte den björnen, som sov så gott...
Väl på dagis verkade det inte vara så farligt. S hade bajsat ganska hårt och kanske var det därför? Lite hängig verkar hon dock och lite varm, så nu stannar jag hemma i morgon med henne.

lördag 8 november 2008

Just nu


Vandrar min snart tonåring på New Yorks gator! Det känns lite konstigt att tänka på. Det ska bli så kul att se alla kort och höra honom berätta om sin resa, när han kommer hem.
Här hemma är det förkylt. R fick hämta S på dagis i går. Hon var "trött och hängig och bara grät". När han kom dit stod hon och hoppade på studsmattan och vägrade gå hem. Har varit pigg som en lärka här hemma. Så är det med barn. Fast visst är hon snorig och HOSTIG! Två månaders vila är över. Nu är mediciner och vakennätter tillbaka. Vi är glada för den tid vi fick. Viss del av speedandet står ju medicinerna för. Nu har hon ju vant sig av med dem och behöver anpassa sig igen. Hoppas hon gjort det till i natt. Orkar inte med en till natt med sovvägrande övertrött treåring, som gallskriker, för att få som hon vill (och uppenbarligen vet att mamma inte vill att hon ska väcka resten av huset). I natt har vi en extra nattgäst dessutom (grannpojken - vars mamma är på galej). Han blir väl livrädd om hon börjar gasta mitt i natten. Men jag har i alla fall förvarnat.
Själv känner jag mig lite småhängig och har ont i kroppen. Nåt som kommer, eller kanske bara helt slut efter att ha lärt mig nytt datasystem hela veckan. Man känner sig som en stålfjäder efter ett tag. Mycket att tänka på och detta mitt i en av novembers mest stressiga veckor (glöggsläpp).
På måndag fyller F 13 år. Min stora lillplutt blir tonåring i landet "over there".
På tisdag är det meningen att jag ska utnyttja en av mina suveräna 40-årspresenter och gå på fin salong och bli klippt och färgad i håret. Snälla håll tummarna för att det ska gå vägen. Största hindret i vägen är ju att S blir sjuk och inte kan gå på dagis (ja, hon ska gå på dagis när jag klipper mig, vet att vissa har åsikter om sånt. Som tur var inte de som jobbar på vårt dagis. De vill hellre ha barnen vid samma tid på dygnet ungefär och inte mitt i vilan mm och då passar jag på med sånt jag inte kan annars).
På lördag ska jag på "cocktailparty med glamourtema". Vore ju fantastiskt kul att få vara fin i håret då. På tal om det. Nu behöver jag lite hjälp här!!! Hur tusan ser man ut på ett cocktailparty med glamourtema? Och om nu jag får till det - hur ska min man klä sig? Det ni är nåt att bita i och alla tips emottages tacksamt!!!

onsdag 5 november 2008

Nu är det jul igen

På jakt efter julens magi

Jag har alltid älskat julen. Ända sedan jag förstod vad det var. Jag har älskat allt, från minsta lilla glittrig julkula, till tomtens magi. När jag blev sådär lite halvvuxen började jag drömma om hur det skulle vara att få barn och ha jul tillsammans med dem. Å vad mysigt det skulle bli. Så var det också i flera år. Men de senaste åren har det bara sagt "STOPP". Jag har inte alls orkat med och de stackars barnen (som jag naturligtvis lyckats få lika jultokiga, som jag var som liten) har fått stå ut med en tråkmamma, som på sin höjd dragit fram adventsljusen och nån stjärna och propsat för devisen "less is more". "Nästa år, mina barn, nästa år - då ska jag orka". Så kommer nästa år och inte har orken kommit. I år kom jag på vad det egentligen var. Det är inte alls så att orken inte kommit. Det är snarare så att när julen äntligen kommer så har den redan försvunnit. Orken och gnistan och magin. Julen är redan utjatad innan julmånaden ens börjat. November har knappt gjort sitt intåg och redan är julen i full gång. Eller julhetsen i alla fall. Det julpyntas i affärer redan innan november. I går börjades det med julskivor på lagret på mitt jobb. Folk runtomkring mig gör redan julpyssel och planerar såväl julskinka som som klappar.

-JAG VILL INTE! Varför har alla så bråttom? Är det för att man längtar så efter det där mysiga, att man vill ha det så lång tid som möjligt? Eller är man så rädd för att inte hinna med? Hinna med vad, undrar då jag. Julen är inte mest klappar, eller bästa julmaten. Och julen är framförallt inte två månader lång. Då tröttnar man ju. Om jag lyckas blunda med både öron och ögon ett tag till, så lovar jag mina barn att jag ska gräva fram jullådorna i år och vi ska till och med ha julgran, eller så får jag helt enkelt falla till föga och börja redan nu, för att de ska få allt det där, innan mamma tröttnar...


tisdag 4 november 2008

Nu blir jag kanske tjatig

S-överlevaren. Om inte mamma har tid att servera frukost (sparkade iväg de två andra till skolan med matsäck mm), så får man väl förse sig själv. Som sagt: Hon klarar sig alltid. - Och JA. Det är tvätthögen i bakgrunden, man kan inte alltid fundera över vad som kommer med ;)



Pratade med USA i kväll. Allt hade gått bra och (citat) "Nu är jag inte flygrädd längre". Skönt! Alla fobier han kan komma över är en seger. Nu ska vi bara hitta på något som är tillräckligt kul och lockande för att han ska komma över sin cykelrädsla (han bröt armen, när han cyklade omkull för ett år sen och utan att vi har märkt det har det utvecklat sig till lite av en fobi). Vore dock skönt om vi kunde komma på något som är liiiite billigare...

Jag och R är som sagt lugna, nu när vår del av "resan" är avklarade. Visade sig dock att andra delar av mänskligheten är mindre lugna (läs jobbarkompisar och diverse fastrar). Vi visste ju att bara han kom på planet, så var allt lugnt. Vill han något, så klarar han det. Hans problem är väl i så fall att han inte alltid vill ;)

Jag och S har haft vår lediga dag i dag. Det är verkligen helt underbart. Först är hon ledig med R på måndagar och sedan med mig de flesta tisdagar. Helt plötsligt längtar hon till dagis, när det väl är dags och hon som varit sjuk i stort sett hela tiden, har inte varit sjuk alls på två månader!

I dag var jag tyvärr tvungen att gå till jobbet för tema-möte, på eftermiddagen. Som tur var fick hon vara hos svärmor K (jag har ju den stora lyckan att ha två svärmödrar, därav bokstavsbenämningen). Jag var också där en stund innan. Vill ju inte missa en stund med K, denna underbara männsika med det stora hjärtat och den varma famnen, där alla får plats. Där har jag kännt mig hemma sedan dag 1. Det gjorde tydligen S med, för hon ville absolut inte gå hem därifrån. Ja, jag förstår henne!

En USA-resenär

Jag var ju inte med. Var på jobbet och kämpade med nytt datasystem och alla kunder som skulle ha glögg. Men pappa R var med - bloggade direkt på plats, så där finns lite söta avskedbilder. Nu känns det helt lugnt. Han är i trygga händer hos M och pappa P, på andra sidan Atlanten. Finns det några jag litar på, så är det ju dem!

söndag 2 november 2008

Jag mår lite lätt illa

och magen är i uppror. Mina lemmar är lätt spända. Men jag erkänner INGENTING! F flyger till USA i morgon, men jag är världens kaxigaste morsa...

lördag 1 november 2008

Presenterar:


Jordens finaste V! Tillsammans med det superfina ljushjärtat jag fick i present av hans mamma idag med ett superfint kort och tack för att jag var med vid förlossningen. Det är ju jag som ska tacka! Näst efter mina egna förlossningar, det finaste jag varit med om.
Förstår ni att han är speciell, denna lilla guldklimp!!!
Hade tänkt lägga in lite från halloweenfikat också, men det får vara. Kan ju inte konkurera med den här godingen :)

Monstertårta

Målet med barnarbetet nedan var att få med något halloweenaktigt till kusinfikat (Ja, inte dörrtorkningen, det är P, som har någon konstig böjelse för att våttorka, eller så gillar han bara Ajax-sprutan). Blev en variant på monstermuffinsen, med fyllning av hallonsylt:










Barnarbete


När man är en lat liten Dammråtta sätter man barnen i arbete i stället ;) Resultatet på storbarnens insats kommer senare...