OS-feber

Ibland blir jag sådär oförklarligt fnittrig åt saker. Saker som man kanske inte borde bli fnittrig åt. Som åt stora starka karlar i babymössa, MED megamustascher. I seriös situation, på bästa sändningstid. Bar överkropp har de också. Bara jättenappen och nallen som fattas.

Jag pratar OS och vattenpolo, om ni inte förstod det. Vi skulle förövrigt bojkotta OS. Stenhårt. ALDRIG att vi skulle stödja DEN nationen. Det var väl ingen som riktigt vågade satsa några stora pengar på den saken. Nu är det OS och det har väl setts en och annan minut. Man kan ju konstatera att sport är inte som det var förr. Inte för att jag följde sport förr, eller gör det nu, men en del fattar man ju i alla fall. Inte hade de TIMMAR av konkurenternas matcher inspelade förr och satt i år i förväg och lupp-analyserade vad som eventuellt skulle kunna inträffa i en match. Då var det nog mer "Du möter Ivan den förskräcklige, han har en grym sving" och så in i ringen och rasa runt lite. Tror jag alltså. Men jag kan ha fel. Det var brottning den här gången. Fy tusan vad många sporter som ingår i OS förresten. Och en massa grenar inom samma sport. Hur länge kan det hålla på, för att de ska hinna med? Brottning känns ju som nåt klassiskt som de gamla grekerna kan ha hållit på med, kanske även rodd. Men vattenpolo? Eller badminton? Näe. Det är inte bara Kina som stoppar mitt OS-intresse. Det blir för stort helt enkelt. Och för mycket sport. Klarar inte ens sammanfattningen i OS-studion. Men det är ju kul när det går bra för Sverige. Tur man har sin egen sportsammanfattare härhemma!