Eller den ofrånkomliga verkligheten. Den utanför datorns värld. Den tar en massa plats. Så mycket att man inte hinner blogga faktiskt. Än mindre läsa andras bloggar, eller i alla fall kommentera på dem. Den här veckan har varit ovanligt körig. Det brukar bli så, när det lackar mot jul. Jobbet har en tendens att vara extra mycket energikrävande. Aktiviteterna runt skolans och dagis värld brukar var fler än vanligt. Fast det brukar iofs vara mer i den riktiga julmånaden. Kanske inte så mycket i november. Därför såg vi till att fixa lite familjefest i T:s klass. Så att det blev lite mer att göra alltså, ifall man längtade till den riktiga månaden, då det alltid knöar ihop sig. Egentligen skulle vi haft klassfest i P:S klass med. Men det har jag skjutit i bakkanten av samvetet någonstans. Inte tillräckligt långt bak tyvärr, det gnager litegrann. Samtidigt tycker jag inte att det gnager tillräckligt mycket. Det gnager, för att jag lovade, inte för att jag tycker att de egentligen behöver en klassfest just nu, så då får det vara. Till nästa termin. Då är jag inte klassförälder i den klassen längre - tror jag, men jag kan hjälpa till i alla fall. Så kanske samvetet stillar sig. Men inte just nu, som sagt. Känns som att jag är tillräckligt stressad i alla fall.
Det var i alla fall kul med familjefesten. Väldigt lyckat och trevligt, tycker jag. Verkar vara en skön klass med härliga föräldrar. Bara en sån sak, som att ett helt gäng ställde upp och plockade undan efteråt. Bara sådär, utan att någon ens frågade. Inte tog för givet att de som fixat förberedelserna, skulle ta hand om det med. Sånt gillar jag. Mycket god mat blev det med. Alla hade med sig en liten rätt att ställa på ett stort buffébord. Det blev en massa kul olika mat, från all världens hörn och en hel del pastasallader. Fast inte vann jag stereon, trots att jag satsade på lottköp.
I går hade jag mer kul för mig. Det var dags för årets restaurangbesök med jobbet. Vi var på . S:t Eriksgatan 1 God mat, gott vin, men var väl liiite si och så med servicen och nåt annat, som inte riktigt går att sätta fingret på. Trevligt med två unga killar, som stod för
musikunderhållningen. Lite jazzbetonat sådär.
Efteråt tog vi taxi hem till vår chef H, för glöggmys och "rockstar" (skitkul!!!!). Älskade R klev ut i vinterrusket och körde och hämtade mig och några till mitt i natten. De andra ville parta natten lång, men själv känner jag att jag inte orkar med sånt längre. Eller just nu, jag vet inte vilket. Jag hade trevligt så det räckte i alla fall och nu slipper jag vara dödstrött och grinig idag (eller hrm, lika dödstrött och grinig, som jag skulle varit annars ska jag kanske skriva - har fräst lite åt en hoppande P redan). Trött är jag i vilket fall. Jobbade ju en lönelördag på Systembolaget, innan vi drog iväg och partajade.
Tänkte utlysa en liten enkätfråga: Vad tror ni är den vanligaste frågan på mitt jobb just nu? Kan säga att den är säsongsbetonad och att alla ställer den på i stort sett exakt samma sätt och att de flesta av dem egentligen inte skulle behöva ställa den.
Min papegojmening just nu, förutom svaret på den frågan, är annars: "Du har ett chip där". Beror på det nya kassasystemet och att man ska stoppa in chipet på kortet istället för att dra kortet med magnetremsan. Man känner sig som sagt som en papegoja tillslut, men snart har nog folk lärt sig. Eller kanske inte. Knappt jag har lärt mig, när jag går på andra affärer. Brukar jag säga, när folk känner sig dumma för att de inte kommer ihåg. Jag menar förutom att det finns chipavläsare på vissa och inte på andra, så sitter de ju på olika ställen av apparaten och finns det inte chipavläsare så ska man dra kortet och det åt olika håll på alla maskiner. Vad hände med det gamla goda ordet "standard"? Det borde faktiskt finnas en standard för pin-pads (som det så fint heter).
Det var i alla fall kul med familjefesten. Väldigt lyckat och trevligt, tycker jag. Verkar vara en skön klass med härliga föräldrar. Bara en sån sak, som att ett helt gäng ställde upp och plockade undan efteråt. Bara sådär, utan att någon ens frågade. Inte tog för givet att de som fixat förberedelserna, skulle ta hand om det med. Sånt gillar jag. Mycket god mat blev det med. Alla hade med sig en liten rätt att ställa på ett stort buffébord. Det blev en massa kul olika mat, från all världens hörn och en hel del pastasallader. Fast inte vann jag stereon, trots att jag satsade på lottköp.
I går hade jag mer kul för mig. Det var dags för årets restaurangbesök med jobbet. Vi var på . S:t Eriksgatan 1 God mat, gott vin, men var väl liiite si och så med servicen och nåt annat, som inte riktigt går att sätta fingret på. Trevligt med två unga killar, som stod för
musikunderhållningen. Lite jazzbetonat sådär.Efteråt tog vi taxi hem till vår chef H, för glöggmys och "rockstar" (skitkul!!!!). Älskade R klev ut i vinterrusket och körde och hämtade mig och några till mitt i natten. De andra ville parta natten lång, men själv känner jag att jag inte orkar med sånt längre. Eller just nu, jag vet inte vilket. Jag hade trevligt så det räckte i alla fall och nu slipper jag vara dödstrött och grinig idag (eller hrm, lika dödstrött och grinig, som jag skulle varit annars ska jag kanske skriva - har fräst lite åt en hoppande P redan). Trött är jag i vilket fall. Jobbade ju en lönelördag på Systembolaget, innan vi drog iväg och partajade.
Tänkte utlysa en liten enkätfråga: Vad tror ni är den vanligaste frågan på mitt jobb just nu? Kan säga att den är säsongsbetonad och att alla ställer den på i stort sett exakt samma sätt och att de flesta av dem egentligen inte skulle behöva ställa den.
Min papegojmening just nu, förutom svaret på den frågan, är annars: "Du har ett chip där". Beror på det nya kassasystemet och att man ska stoppa in chipet på kortet istället för att dra kortet med magnetremsan. Man känner sig som sagt som en papegoja tillslut, men snart har nog folk lärt sig. Eller kanske inte. Knappt jag har lärt mig, när jag går på andra affärer. Brukar jag säga, när folk känner sig dumma för att de inte kommer ihåg. Jag menar förutom att det finns chipavläsare på vissa och inte på andra, så sitter de ju på olika ställen av apparaten och finns det inte chipavläsare så ska man dra kortet och det åt olika håll på alla maskiner. Vad hände med det gamla goda ordet "standard"? Det borde faktiskt finnas en standard för pin-pads (som det så fint heter).
Så, nu ska jag slänga mig ut i verkligheten igen. Det vill säga duschen. Och sen ska vi se vad den här söndagen har att ge. P ska på kalas på Leklandet, så paket måste inskaffas. Själv har jag två paket med blivande julklappar att hämta. Ingen snö finns kvar, men ma kan kanske få S att rulla lite i leran i stället.
När färgen suttit klart fick jag följa med ner i källaren till ett mörkt rum, med tända ljus och finstämd musik och sätta mig en stol för att skölja ur håret. Jag blir i bland tvättad i håret hos frisören. Då hänger man upp nackkotan på en hård kant och hoppas på att det är över snart. Glöm det! Här var det skönt även för nacken och när man satt sig så hissades fötterna upp i en bekväm ställning! Sedan tvättade hon noga och avslutade med en stunds huvudmassage. Förstår ni att jag var i himmelriket? Jag ville ju inte gå upp därifrån. Men det var jag ju såklart tvungen till. Sen klippte hon mig. Jag hade lovat svägerskan L att lita på Malena och det gjorde jag. Brukar ju inte visa upp mig själv på bild (är inte så förtjust i det) men det var så kul med före och efter bilderna hon tog åt mig. Så här är jag:
