"Det finns mirakel...

...och för mej e de faktiskt du" sjöng T med helt oigenkännelig tonart i morse till frukost. Inte en av de sånger jag trodde han fastnat för, men den är "SÅÅÅÅ bra!" - slut citat.

Dagen har fortsatt i schlagerns tecken. På jobbet var I äntligen tillbaka, efter en långhelg i norr. Förra veckan var tom, utan årets schlagerskiva, men i dag kom den. En del låtar hade man verkligen lyckats gömma i glömskans förbarmande vrår, men andra var kära återseenden och de övriga lär man väl tyvärr vänja sig vid.

På kvällen nämnde jag för T att skivan fanns på mitt jobb. "Å, då ska jag lyssna på..." Nä, just det, jag kan ju inte höra den, på ditt jobb..." Men så var fotbollen inställd och T följde mig till ICA och hittade:


På vägen hem diskuterade vi mirakel i bilen. T trodde det var något farligt och jag fick förklara att det faktiskt var något man inte hade förväntat sig i livet, eller att något var så bra att man bara inte kan tro att det är sant.

Vi spenderade kvällen i köket, lyssnandes på utvalda favoriter. Han gjorde matteläxan och jag sydde och fixade klart påskpresenten till långfredagen: