Jag vet inte vem som gillar påsken mest, ungarna, eller R. Han gillar i alla fall att köpa godis. MASSOR med godis. Det är som om inte påsken skulle bli, om inte huset var fyllt med godsaker. Sen har man ungar på speed och en tvååring som skriker "ÅSSÅ HA DODIS!" i tid och otid.
Förutom de gigantiska godispåsarna, som han smugit in i hemmet under ett par veckors tid, hade han även hittat ENORMA chokladkaniner i staniolpapper. Jättefina. Sånadär som man blir helt salig av som barn, så det säger jag ingenting om. Jag vill ju också ha saliga barn, även om jag kan tycka det blir lite för mycket av det goda ibland. Han ville att de skulle få leta efter dem direkt, men tråkmamma avstyrde och överlät dem till påskharen i stället.
I går var påskharen på besök. Hade lämnat en massa kluriga lappar, som barnen skulle förstå, för att komma vidare till nästa. På slutet fanns en burk med de STORA chokladkaninerna och varsit litet paket med en sak. Själv var jag på jobbet, men fick "rapporter" via telefon. De hade lite svårt med vissa frågor och fick lite ledtrådar. Senare fick jag även rapport från R, om hur letningen hade gått: "Jodå, det gick bra - de höll på ovanligt länge." "Men det där med chokladkaniner var ingen bra idé." "Vaddå?" undrade jag. "Jo, Sara fick tag i sin - jag har precis sanerat henne..." paus skrik... "Vem tusan har ställt sin chokladkanin i soffan?"...."KLICK"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar