Egen tid

Jag var på gymmet i dag. Det händer ibland. Minst en gång/vecka, fast målet är fler. Inte så att jag är så himla vältränad. Det är ren överlevnad. Stel kropp och ond nacke, efter tungt jobb och kassatjänst och kanske lite gener ;) Mötte en kvinna i omklädningsrummet. Vi har barn på samma dagis och hon var där med sin dotter. Jag antar att maken var i det andra omklädningsrummet med sonen. Jag har en liten, liten tagg i sidan till den kvinnan. När S var precis nyfödd, så kläckte hon ur sig att "Fyra stycken är väl ändå lite väl..." Väl vad fick hon inte ur sig, men jag antar att "mycket" var ordet hon for efter. Nu tittade hon på mig med förvåning där i omklädningsrummet "Får du komma iväg så här alldeles ensam?" För att jag har fyra barn??? frågade jag inte, men tänkte. Vad tror folk egentligen? Att man är fjättrad vid barnen dygnet runt för att de är fler än två?