Tre musketörer i "faster A-M´s" säng
Nu har det ÄNTLIGEN blivit av! Hon har blivit firad, sedd, kramad, skrattad och tårad! Min älskade, älskade farmor. Hon är så fin och den kontakt hon fick med lilla S, går bara inte att beskriva med ord. När 2-åring och 100-åring möts och tvååring utbrister "Krama, måsse krama åsså", när vi ska gå. Då grät inte bara farmor, kan jag säga.
Blomman hade hållt sig relativt bra. Och som farmor sa "jag ser den ju inte i alla fall". Men hon kände och fingrade och såg nog litegrann i alla fall.
Återkommer med lite one-liners från resan en annan dag. Det var inte bara en gång jag skrek "var är min diktafon". Förstår inte hur ungarna bara kan SPRUTA ur sig roliga kommentarer, så fort man är ute och far. Skrev ner en del i alla fall. Fint väder och trevligt resesällskap hade jag med (lillebror med flickvän + ungarna då - de sistnämnda inte alltid lika kul att ha att göra med ;))
Men som någon sa någon gång "Det är mycket nu" (med föräldramöten, jobbutbildningar, fotbollsmatcher och utvecklingssamtal, mm) - var det jag som klagade över vabbandets tristess förra veckan?
1 kommentar:
Haha! Att man aldrig är nöjd. ;0)
Skicka en kommentar