Tänk att ha en tvåårings självförtroende och inställning. Vi pratade om det på jobbet. Om självförtroende och att ta plats. Så nu har vi bestämt oss att vara mer som S:
Komma in i ett rum, titta oss om, slå ut med armarna och utropa:
"Här är jag!"
Testa! Det är oerhört befriande.
Min underbara, underbara S. Hoppas att hon får växa upp och behålla den livsglädjen och det självförtroendet hon utstrålar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Visst är det underbart!
Den kommentaren hörs ofta här hemma. "Här är jag", och så ut med armarna, helt överförtjust över sin egen uppenbarelse.
Han körde den på gården en dag, med två äldre killar i femårs åldern. Killarna satt och grävde, R gick en sväg och kom tillbaka och bara:
"Här är jag!"
Ingen respons liksom, som om de brydde sig:D
Skicka en kommentar