Nationaldagsfirande:

Man tager vad man haver, även om man ser ut som ett litet paket av det...

6 juni, Sveriges nationaldag. Man kan ju tycka precis vad man vill om den och att den finns, eller om den ska firas, eller inte - men man kan då rakt inte sitta hemma och tycka att vi svenskar är så tråkiga som inte firar den ordentligt, som "alla andra" gör med sina nationaldagar - för det blir liksom en motsägelse i sig själv. Jag som gillar både Sverige och tillfällen att fira än det ena och än det andra tycker att det är alldeles självklart att man tar tillfället i akt och firar så där lite lagom i alla fall.
I år var det dock inte självklart att vi skulle åka iväg till Görväln, som vi brukar, för P skulle ju ha cup. Men nu somnade ju han med en känsla av att allt inte vart helt okej och vaknade med sur hals och snorig näsa, så det blev ingenting av med fotbollsspelandet. Åka med till Görvälns slott orkade han i alla fall. Där träffade han sin kompis, som inte helle var så där rasande pigg, så de tog det lite halvlugnt tillsammans.
Vi hade träff med M och dotter L och mötte upp med dem. M hade biljetter till en historisk vandring för barn och tog med sig både sin dotter och vår, så vi fick en stund i gräset för oss själva, med kaffe och trevlig nyckelharpemusik i bakgrunden:

S, hand i hand med M, på väg på historiepromenad.

Promenaden var dramatiserad och bland annat de här figurerna dök upp.

P fikade lite med oss, innan han försvann med kompisen.

När de kom tillbaka drog R iväg med tjejerna för att kolla på vattnet.

L i ett träd

L och S i väntan på Nycirkus

Efter fika och annat drog vi oss över till scenen, för att titta på duktiga barn och ungdomar från Kulturskolan. Vi kom mitt i en dansuppvisning och sen blev det nycirkus. "Piraterna" som S kallade dem, eftersom de var utklädda till sjörövare och hade byggt upp sitt tema kring det. De var så duktiga i trapetser och "rep", med akrobatik, kullerbyttor och dans. Barnen var helt fascinerade och stod längst fram vid scenkanten.

En svettig nationaldagsfirare.

Klänningen började hänga lite på svaj.

När vi precis var på väg att gå hem mötte vi både C&G med barn och fler grannar, samt R:s lillebror J, med efterlängtad svägerska, barn och svärfar. Vi fick med dem till gården en sväng på glass, som övergick i pizza:

Pizzafrossa och galna barn.

Fin familjebild...

A

MIN kompis!

För att inte tala om min efterlängtade kusin!