En fin dag

R och T på bröllop 2001.

Jag har två vänner som bor "down under". Otroligt nog kommer jag att träffa båda två denna vecka. Start i dag med vännen L. L som jobbade på mitt jobb, för flera år sedan. Som drog till Australien och hittade en man. Som gifte sig här i Sverige, med mig och R som enda vittnen och en tvåårig T som bestman. Som skiljde sig från samme man, men stannade i Australien och har sitt liv där nu. Det var tre år sedan sist och det är helt underbart att ha henne här och få tid tillsammans.

Det blev lite kort och stressigt i dag. Mycket för att tre av mina barn var med när vi träffades i centrum och åt kinabuffé, men också för att hon skulle tillbaka till sin mamma på eftermiddagen. På torsdag ska vi träffas igen och då helt utan barn (håll tummarna att de håller sig friska) och även litegrann nästa vecka. Det känns fint. Man lagrar lite L inom sig till nästa gång. Hon har lovat att det inte ska ta tre år denna gång.

Nästa "australiensare" denna vecka är vännen P. Min absolut äldsta vän. Vi träffades i vattenpölen vid fyra års ålder och efter snart 40 år är hon fortfarande en riktig kär vän. Min inspiration och min inblick i en helt annan värld, än den jag själv lever. Snart flyttar hon och familjen hem igen. Vi hoppas de stannar denna gång (det är inte första gången de flyttar hem. Tidigare bodde de i Shanghai i två omgångar).

I övrigt har vi packat för T:s fotbollscup, som han drar iväg på i morgon. Denna packning innebar en snabb tur till klubbshoppen för extra strumpor och en tur till IKEA för R, som köpte världens bästa handdukar, som säljs ut nu (de vi redan har var i tvätten efter helgen). Till slut var allt märkt och packat och vi bar över två väskor till snälla grannen M, som lovat hämta T på 4H i morgon och köra honom till samlingen för cupen. Hur skulle man klara sig utan sina snälla grannar?