Jag gillar verkligen inte att sortera strumpor. Av någon knäpp anledning så envisas strumpförsäljarna med att i varje bra paket strumpor (bra som i olika små figurer på skaftet, eller annat mönster) stoppa in minst ett par enfärgade, oftast svarta. Naturligtvis har vi ju köpt in alla dessa strumpor vid olika tillfällen och i olika storlekar och att matcha dessa svarta kräver sin man, eller kvinna - eller sitt barn. Barn har ju ett sinne för former och mönster, som vi vuxna oftast har tappat. Sen har de inte alltid den rätta motivatonen och uthålligheten, men då gäller det att vara lite listig. "En krona per par!" sa jag till de hemvarande barnen och genast var motivationen på topp. P fick ihop 30 par och S 17 och några vantar (med lite hjälp). 50 kronor. En billig peng, för att slippa sorterandet. Nu har vi strumpor i lådorna - ett tag.
(Jaja, en hel del sorteras direkt från torkställningen, men de som jag inte hittar direkt hamnar i lådan).
2 kommentarer:
Strumpor vägrade jag att sortera, trosor var det inga problem med! Vi förenklade det hela en gång i tiden med att alla fick ta var och en sin tvätt! Funkade utmärkt!
Kram på er!
Barnarbete är verkligen underskattat :)
Kram!
Skicka en kommentar