Soliga söndag.

Jag tror att söndagar är mina favoritdagar. Vissa mer än andra så klart och i dag bättre än genomsnittet. Men just såna där söndagar, som egentligen är helt oplanerade, men plötsligt blir så mycket mer än andra dagar - dem älskar jag.

När jag vaknade på morgonen hade vi inte bestämt någonting mer än att vi skulle träffa släkten på lokala restaurangen vid sextiden på kvällen för att fira kusin N:s åttaårsdag. Jag var trött och rätt stingslig och ville helst bara vara ifred.

Men solen sken och en del av mig kände att ut dit i solen och snön - dit ville jag. Hur trött och grinig jag än kände mig. Försökte först få med barnen ut i backen, men de var söndagssega som jag och inte så motiverade. R skulle till Solvalla och T på fotbollsträning på eftermiddagen. Då kom jag på att vi kunde ta en promenad med T och leka i en park i närheten och sedan kom jag på att familjen F bor ju i närheten och att det vore väldigt trevligt att få till en liten träff. Som tur var kunde de, så medan S och P lekte med W, stod mamma U och jag och pratade, pratade, pratade och hade det så där fantastisk trevligt - och lite kallt, när solen försvann och kaffet var slut. Men vad gjorde det egentligen? Vi hade ju så trevligt.

När T (ÄNTLIGEN) kom från sin träning var det ju hela vägen hem att gå också. Då var det skönt att vi hade pulka, för S var så trött, så trött och jag är tveksam till att det hade gått lika bra annars. T, lyckades dock vända humöret på sin kroknande bror och vi hade en trevlig promenad hem också:

Med spänst i stegen och solen i anskiktet på väg till Viksjö (det är väl en tre kilometer att gå, tror jag).

S efter. Alltid med en sång på läpparna.

T kämpade en bit med S på pulkan, men gav upp, så hon gick nästan hela vägen

Fikapaus i parken. De hade SÅ kul i den lilla backen bredvid parken.

På vägen hem var det naturligtvis tvunget att tas en paus vid Draken.

På kvällen alltså 8-åringsfirande på den lokala pizzerian. Alldeles väldigt trevligt det med.

Dagens åttaåring i den rutiga skjortan.

Finaste V, min gudson, i pappa H:s knä. Han var nyväckt och lite ur fas innan maten kom, men efter lite pizza och annat stod han och S och underhöll haket med sina dansmoves. Lilkillen vars största idol heter Michael Jackson. Ni kan ju fatta hur sött det är när han dansar, med skrevgrepp och allt.

Vi fick vänta nästan en timme på vår mat. Tur att det fanns några i-phones att fördriva tiden med.

En fin söndag är till ända. I morgon är planen att jag ska möblera om halva min avdelning, så det gäller att vara laddad - alltså är det dags att sova nu.