Hunsade barn?

En gammal sovbild på S, med napp blöja och en fräsch Hund.

Hon kunde verkligen somna varsomhelst på den tiden.

Barnen (läs de två yngsta) har fått vår-sting och börjat vakna så fort morgondiset anas, denna vecka. I går hade jag ett ALLVARLIGT samtal med min allra yngsta om att det INTE är morgon för att det börjar bli ljust och att hon INTE fick gå upp och väcka mig. "När får jag gå upp då?", undrade hon. "När jag väcker dig", tyckte jag lät lagom.
I morse sov hon så snällt och vi hade ingen brådska, så jag lät henne sova. När jag sedan väl väckte henne, utropade hon: "ÄNTLIGEN, jag har väntat JÄTTELÄNGE, jag är KISSNÖDIG!"
Okej, SÅ snäll kanske hon inte behövde vara.

När hon hade kissat skrev hon upp våra namn på ett papper,med ringar före. Sen gjorde hon varsit kryss i en var av ringarna: "Jag får ett kryss för att jag inte väckte mamma och du får väl också ett kryss mamma, för att du inte väckte mig". Jag kände väl att jag inte riktigt var värd det krysset, egentligen...