Det är nära mellan skratt och gråt.

S favoritlek just nu - utklädning och "flytt"

I dag har varit en sån där alldeles vanlig gråtist vab-dag. Inte mycket att orda om alls faktiskt. Jag har kört en massa tvättar, lagat mat en massa gånger och diskat ungefär lika många gånger. Barnen har varit lite sådär vab-trista, som de blir när de egentligen börjar bli friska, men inte riktigt kan gå till dagis och skola. Vid middagen exploderade det gråtrista i en tio minuter lång skrattexplosion. Ni vet en sån där när man tillslut itne vet vad man skrattar åt och inte kan sluta. Det var förlösande och skönt. Fick upp kameran mot slutet, man måste ju passa på när man har glada barn ;)

Efter det gick vi ut och städade gården tillsammans med grannarna i regnet. Ungarna åt lite korv -trots middag. T kom från fotbollsträningen, så han var såklart hungrig, men de andra fattar jag inte. När vi kom in skulle han ha lasagne också, för det hade han blivit lovad innan han for. Det ville P också (han åt ingen korv). När han tog ner tallriken råkade han ha ner T:s godisskål i golvet, så att den gick i tusen bitar. Han köpte den på loppis för ett tag sedan och var stolt som en tupp över den. T grät över skålen och jag jobbade mig in bland glasskärvorna för att komma åt att trösta. När jag var klar hittade jag P i sängen - storgråtandes, för att han haft sönder T:s skål. Det inte lätt att vara liten. Nu har det lugnat ner sig i alla fall. S bad om att få sova (hon vaknade före halv sju) har aldrig hänt förr och P somande av bara farten, fast han sov till nio i morse. Inte så frisk som han vill låtsas. Han vill till skolan, för det är simning i morgon, men jag har sagt nej.

Själv ska jag till jobbet och så direkt på övernattning med tjejgänget. Lämnar R med fotbollsmatcher, nattvandringar och loppisar och kommer tillbaka som en ny mamma på lördag. Prat, god mat och kanske lite vin, i trevligt sällskap, brukar göra gott för själen.