Redan i morse kände jag att det var nåt på gång med S. Hon var inte riktigt sig själv och hade börjat snora och hosta litegrann. Jag sa det till personalen på förskolan och att de skulle ringa om det var nåt. Sen ringde jag vid lunch och hörde hur hon mådde. Hon var inte som vanligt, men ville gå ut var rapporten, så vi bestämde oss för att avvakta. En timme senare orkade hon inte längre, så det var bara att packa ihop och gå och hämta henne. Lite trött och ynklig, satt hon i en soffa och väntade. Som alltid när hon är så där trött blev hon sentimental och grät hela vägen hem, litet tillkämpat tillbakahållet, att hon skulle "saaaaakna daaaaagis". Som om hon skulle sluta för alltid, eller i alla fall vara borta i flera veckor. Det var tungt att gå hem. Så tungt att hon nästan trodde att hon skulle kräkas, men väl hemma och nedbäddad i soffan, gick det över och hon känns rätt okej ändå. Trött och hängig, men helt okej. I morgon är jag ledig, eftersom det är min jobbhelg, så inga sjukbeslut behöver tas förrän på fredag. Femårsgruppen ska på bio i morgon, men det tänker jag inte andas om, för då får vi väl ett till dramatiskt utbrott här hemma.
2 kommentarer:
Hoppas att lite vila räcker för att hon snabbt ska få gå till dagis igen :)
Kram!
Förstår S inte kul att känna sig sjuk. Jag brukar iof inte känna mig sentimental men deppig när jag blir sjuk.
Glass och stark mat som smakar något brukar liva upp:)
Synd att matten inte fanns på högskoleivå min man har haft lite svårt med motivationen på sistone han kunde behöva ett sådant program;)
Skicka en kommentar