Nostalgi och kärleksförklaring

Jag och C på Gröna Lund 2007. Vår 30-årspresent till C. Hon älskar åkattraktioner, jag mår illa. Jag tog åksjuketabletter och sa "Jag åker det du vill åka" - den ultimata kärleksförklaringen (som tur var ville hon inte åka de allra hemskaste).

Jag satt ju som sagt och letade efter en gammal bild, som jag inte hittade. Undrar om det är ett ålderstecken, att man blir så där infernaliskt nostalgisk. Men Å vad kul det är att titta på gamla bilder. På sina barn, på folk man tycker om och på sina abrn tillsammans med folk man tycker om. Det finns ju vissa som man tycker alldeles extra mycket om. C är en sån person. Alltså blev det en liten kavalkad av bilder med världens bästa C (och någon på hennes sambo), helt utan kronologisk ordning, bara som de hamnade:

C och T har alltid haft en speciell relation.

T och G också, om jag tänker efter:

P var ju den första C fick uppleva som bebis, så det blev ju lite extra det med.

SMAKA!

C med en nyfödd P

Sen fick vi HELT OTROLIGT NOG barn med bara fyra månaders mellanrum. Det hade man väl aldrig kunnat tro? De två barnen är nu de bästa vänner de med. Det är såklart "Stor-R" jag pratar om.

Att du kom in i mitt liv och blev en sån bra vän är något jag tackar min lyckliga stjärna för ofta. Tack för att du finns!