Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

fredag 4 mars 2011

Språksvårigheter


S uttal av vissa ord är inte alltid det bästa. Mest beror det på slarv och som hon själv säger "alla förstår ju vad jag säger". Jo, alla vi som känner henne gör ju det, men det är ju ändå inte okej att "slarvprata", när man börjar skolan. Alltså kämpar vi på med lite träning då och då. När ett ord är uppenbart missuppfattat, så försöker vi rätta till det, på ett bra sätt (vilket inte alltid är det lättaste). Idag upptäckte jag att det finns vissa problem med ordet "kaviar". Följande utspelade sig vid frukostbordet:
S: "Kan jag få kajvar"
Jag: "Kan du säga kavvjar" (Ja, ja det finns dialektala olikheter, men vi säger så).
S: "Kajvar"
Jag: "KAVV"
S: "KAVV"
Jag: "KAVViar"
S: "Kajvar"
T: (Håller upp kaviartuben framför henne) "Läs här K-A-V-I-A-R".

Kunde inte låta bli att fnissa åt honom, för läsa kan hon ju inte, även om hon är väldigt intresserad av bokstäver.

Så här fräsch såg kaviartuben ut förövrigt.

3 kommentarer:

Mary sa...

Inte lätt med ord alla gånger jag körde pöstus med messmör när jag var liten och balsum till håret. Vissa ord fortsatte man med bara för att de var kul mellan oss systrar till fars och mors irritation som balsum. Sen uppfann vi egna "kaninte" (kan inte) och m8 (måtta) :)

Jenny sa...

Ha ha sådär kan E också låta mot min S om hon inte fattar nåt han tycker är självklart.
Kram!

Dammråttan sa...

Jag tycker att det är så mysigt det där med de egna orden att jag nästan har svårt att säga till om dem. Som P:s "Spajender" (persienner) som fanns med i många år, fast han talade felfritt annars. Lägger väl inte så jättemycket krut på "kajvaren" heller, men det känns som att det är dags för henne att sluta prata barnspråk snart.