EFIT - eller "Min dag i bilder"

Tydligen var det någon officiell EFIT-dag i går, men det missade jag totalt. Dessutom var vi bara hemma och var sjuka - hur kul är det? ;) Jag körde i dag i stället. På mina lediga dag med någorlunda friska barn (inte tillräckligt friska för att bada - tyckte jag).

EFIT 2007-07-30:

7:30 Vaknade jag av att S gick runt i lägenheten och letade efter mig, men då kom jag inte på att ta kort.

8:30 Frukost med smoothie. När man är ledig ska man antingen ha baconfrukost, eller smoothiefrukost, eller ännu hellre både och (enligt T), men vi hade ingen bacon (den sprang han över med till faster L och hade brakfrukost med i söndags).

9:30 TV i soffan. En inte helt sann bild av morgonens ungar. De var tvärtom ÖVERALLT gjorde precis ALLT man inte ville och hade absolut inga öron.

10:30 Vi är snälla nu!!! SNÄLLA MAMMA - LEKPALATSET! (jag insåg faktiskt att det var understimulans, efter två dagar hemma, så jag föll till föga)

Framme på Lekpalatset. OJ vad ungarna fick fart!

12:30 Vi väntar på maten. R var förbi från jobbet, men kunde inte vänta. Vi har nu väntat i 30 minuter. Det är en ensam tjej som steker hamburgare så svetten lackar. Tydligen ovanligt mycket folk i dag. Det är ju strålande sol ute.

13:30 Har fått en del mat, väntar fortfarande på resten. S äter upp T:s rester. P tar lite han med, medan jag säger att han snart ska få egen mat. Jag har köpt kaffe så länge. Det är klumpar i mjölken och smakar blä! Jag är en jobbig kund mitt i stressen och ber att få byta.

13:50 Spishällen och fritösen har "gått sönder". Antar att en propp gått, eller så orkade inte den stackars ensamma tjejen längre. Vi fick tillbaka pengarna i alla fall. Jag äter medhavd bulle (nu struntar jag i att man inte får ha medhavd matsäck) och S äter hotsnacks.

14:30 Barnen leker. Jag har ont i huvudet och är matt av hunger, men läser ur boken jag har med mig. Eftersom alla våra böcker är nedpackade blev det en gammal goding, som F letade fram till mig. "Min morbror trollkarlen". Häxan har precis följt med till den vanliga världen...

15:30 Lugnet har lagt sig över Lekpalatset. Nästan alla andra har gått hem. Mina barn "cyklar" och jag läser. Aslan sjunger och en ny värld skapas.

16:30 Framme hos farmor

17:30 Vi har precis avslutat maten (Spagetti och Mamma Scans köttbullar - har nog aldrig smakat så gott, men S mage lär ju protestera i natt). S har tömt farmors fina kruka på "stenar".

18:30 Exakt två timmar senare kliver vi in i bilen igen, för hemfärd.

19.30 Jag pratar i telefon med kompisen A. Inte för att man fick sitta så här still och ostört precis. Spelade faktiskt "vändtia" med P samtidigt.

20.30 Mina försök att få S i säng har strandat. Hon har joinat de andra korthajarna i vardagsrummet, ivrigt gnuggandes ögonen och hävdandes "Inte sova".

21:30 Jag lägger in bilderna i bloggen. Se vilket hemskt gammalt tangentbord vi tvingas använda, eftersom det nyare snygga (och TRÅDLÖSA) fick rosévin över sig! S har äntligen krypit till säng. Så också de andra ungarna och snart jag med. GONATT!

En liten bonus - morgonens vilda barn. Fast här är de mest gulliga och vilda, till skillnad mot annars då de bara var döva och vilda. T spanar in sina favoriter BWO, på datorn bredvid (i mitt knä). P har hittat R:s tröja och känner sig fin :)

När katten är borta

Det värsta pappa R vet är makrill i tomatsås. Han är på jobbet ...

...så barnen frossar i makrill och jag i bilder på dem (för en gångs skull)

Vi får väl slänga soppåsen tills han kommer hem

Så kan det bli

Och inte alls som man tror oftast. S klarade dagis utmärkt. Lite snorig iofs och en och annan host, men pigg och glad (nåja, inte när jag lämnade). Däremot säckade T ihop och orkade inte fritids. Detta fick jag ta tag i från jobbet, för de sov ju när jag gick. Utan T gick ju inte P, men han mådde hur bra som helst annars. F har också snorat ihop - MITT I SOMMAREN! De fick vara hemma själva, men det ringdes en MASSA till mitt jobb och jag riktigt hörde hur låg T var. Tillslut gick jag hem en stund. Mat och lite mammatankning. Han hade feber, så det är klart han var låg.

Så i dag är jag hemma med hela byket. Snor, snor från soffhörnet. S sov i 14 timmar!!! Nu nyss kom hon upp, hostandes, med medicinpåsen i högsta hugg. Äntligen verkar hon inse att den hjälper (verkar som att hon glömt sedan sist). "Ont i hakan" sa hon och pekade ner i halsen, så det kanske var bra för hennes skull, att T fick feber. I morgon är min lediga dag. Efter det hoppas jag att vi är tillbaka på banan. Inte trodde jag att det skulle krävas vab mitt i sommaren.

Att man aldrig kan hålla tyst

Det finns en oskriven regel om att vissa saker ska man inte säga högt. En del saker ska man faktiskt inte ens tänka. Ni får kalla mig skrockfull, men faktum är att jag VET detta och det genom ett långt (?) livs erfarenheter. Inom denna kategori ligger saker som "Nu har h*n sovit gott en hel vecka", eller "Vad skönt det är att barnen har blivit stora och inte bråkar så mycket längre". Nu senast har jag drumlat mig på två såna punkter: "Å vad skönt att det är sommar, nu kommer vi inte behöva medicinera S på flera månader" (HUR kan man bara kläcka ur sig nåt så urbota dumt, när jag VET att det bara är att vara tyst och ta det som en bonus om det nu skulle bli så) och än värre gårdagskvällens "Men i natt tror jag att hon kommer att sova som en sten" Ni hör ju! Det är ju så att jag FÖRSTÅR att hon måste vara vaken bara för den skull! De hörde förresten ihop de två. Om det inte framgick ordentligt. SNOR, HOST och "Mamma! ont i halsen". Inte lätt att sova då! Iofs helt okej annars och förhoppningsvis funkar det med dagis i morgon i alla fall. Hon måste ju få åka cykel hem, om inte annat! DET var en riktig höjdare.Hon bara ÄLSKAR att sitta bakpå cykeln. Synd vi inte har två. Fast jag får nog mer motion på det här sättet ;)

I got a new ride

Efter 12 timmar på jobbet blev jag upphämtad av maken för tripp ut till Kungsängen för att kolla på blocketcykel. Jag föll direkt, trots diverse skrapmärken. På söndag ska vi testa om S gillar att åka där bak. Då blir det cykel från dagis nästa vecka (R får låna den, så går jag dit med vagnen - tar hem vagnen via jobbet - ja, ni förstår resten). Nu ska jag svimma i soffan.

Säsongens varor

Sedan det började bli lite mer "inne" med såväl jul-, som påsköl har det liksom blivit min oskrivna uppgift att inköpa desamma till respektive högtider. Jag är faktiskt inte riktigt säker på om det bara är jag som tror att det är min uppgift, eller om det verkligen är så att det efterfrågas. Det blev i alla fall stor förvåning, när jag än gång struntat i det, så numera köper jag alltid in de sorter jag är mest intresserad av (om inte annat så vill ju JAG ha) och tar med på släktkalaset. Av någon underlig anledning innebär detta fenomen att vi någon gång under sommarhalvåret får den stora äran att dricka påsköl till grillningen. Misstolka inte - denna ädla dryck går sannerligen inte av för hackor i sitt slutskede (sista förbrukningsdatum var i juni) - TVÄRTOM! Så i dag har jag och R avnjutit påsköl från såväl Jämtland, som Nynäshamn - MUMS!!! Detta i samråd med fantastisk potatissallad (bara farmor kan fixa sådana blandningar) och grillat fläskkött (även där är hon oslagbar - vilka marinader!!).

Dagen till ära valde dessutom P att titta på "Kalle Ankas önskejul" innan sängdags. Som av en händelse är denna film inköpt av nyss nämnda farmor, till en jul, eftersom stackars stackars F inte blev nedtryckt framför Kalle Anka klockan tre på julafton från ett års ålder - "Han missar ju en kulturtradition!". Så bra, nu kan de titta på det året runt och är i alla fall inte intresserade av att se det på julafton ;)

Ett vanligt liv

Skulle jag vilja ha det? Ett vanligt liv i bemärkelsen komma hem i "vanlig" tid om dagarna. Dvs runt fyra-fem, eller ännu tidigare. Ibland känns det som att det vore guld värt, men så kommer den där lediga dagen, den där som jag får bara för att jag jobbar mina konstiga kvällar och den där lördagen - och så kommer den där sena morgonen, när barnen ändå måste iväg och jag kan göra precis vad jag vill och då tvekar jag i min längtan.
Men så nu, när jag i dag slutade fyra, så där bara och kunde hämta S på dagiset. Möta R där och ta en glass i centrum och sakta strosa hem för att laga mat, utan att det är läggdags, då kommer de tankarna igen. Tänk att det finns de som har det så VARJE dag. Men som sagt, de har inga lediga dagar och säkert inte lika kuliga jobbarkompisar och inte springer de omkring och rör sig på arbetstid och får motion och får träffa knäppa och roliga kunder och får kniviga frågor, som måste lösas. Dessutom uppskattar de det säkert inte hälften lika mycket, eftersom de alltid har det så.
Och om man nu SKULLE byta - hur tusan skulle man bära sig åt DÅ???

Vilken helg!!!

SMHI "lovade" skurar och dåligt väder. Det är ju bra att de har fel åt det hållet ibland med!! Lördagen var iofs något svalare, men bra mycket bättre än lovat. Vi var rätt duktiga och plockade, dammsög, torkade golv, diskade och körde en massa tvättar. Plus att Hunden fick sig en spa-omgång i källaren, samtidigt som jag tvättade mattor. Det vill säga till S sa vi att den hade "badat", men den usla sanningen var såklart en omgång i tvättmaskinen. NU har den återigen beige öron (istället för gråsvarta) och har blivit av med den suspekta lukten av sur disktrasa och ostbågar som man fått upptryckt i näsan, när hon har varit så snäll och velat dela med sig av härligheten. Som tur var är inte S av den sorten att hon absolut måste ha den där speciella lukten, utan det är själva känslan, som är den viktiga och Hunden accepterades, utan protester, i sin nya form.
Lördag kväll fick vi besök av R:s lillebror med familj och hade en härlig kväll, med både utomhusmat och inomhusbad (det sistnämnda bara en del av barnen).
Söndagen var det ett rent FANTASTISKT väder och vi åkte ut till Roslagen för att träffa min syster med familj. De är ju nere just nu och hade lånat hennes mans släkts stuga ett par dagar. Det fiskades, badades, lektes och åktes båt och umgicks en massa såklart. Vi hann faktiskt prata en hel del också. För bilder rekommendras makens blogg. Vi glömde riktiga kameran,men har blivit lovade kopior av syster yster i augusti någongång när de kommit hem.

En fin dag

Gårdagen var nog lite magisk tror jag. Som jag berättade så var det kollegan L:s sista dag. Nu väntar låååång ledighet. Det vill säga pension. Helt klart känslosamt och lite sorgligt, men ändå blev dagen SÅ bra. När jag kom var bordet dukat fint. "Min" blomma tronade mitt på bordet och jag bidrog med kortet från avslutningskvällen. Nu lite tillpiffad med rosor och en ram - MYCKET bättre. Det enda vi saknade var någon som lite officiellt höll ett tal. Chefen är på semester och vi hade efter moget övervägande kommit fram till att ingen av oss (vi pratar om mig och kollegan I nu) ansåg att vi var kapabla att hålla något. Vi blev ju för tusan tårögda bara av att fundera på saken. Vi stod där i köket och gick igenom vad man kunde ha sagt och orden stockade sig i halsen och tårarna glimtade i ögonvrån bara av tanken - nä, det funkade ju inte. Vi hade haft funderingar på att höra av oss till OC (områdeschefen), men I tyckte inte vi skulle störa i semesterstressen.
Så var vi nöjda med köket och hade satt upp en skylt ovanför "hennes" kassa, med hej då "L" på. Hade precis börjat plocka varor, när det ringde på bakdörren. På långt håll såg jag en man komma in. "MEN, det är P" (OC) formulerade jag till I, som stod precis så att hon inte såg. "P? Näe!"
" JO!!!"
Vi gick fram. Båda två som i overklighet. "Hej" "Att du kommer idag, vet du vilken dag det är?" Och näe det visste han ju inte, men blev insatt i av oss. Hög rysnngsfaktor på detta uppdykande kan jag meddela. Sen satte han sig vid datorn och sökte lite på datum mm och höll ett FANTASTISKT avslappnat tal till L om vilket datum hon klev innanför dörrarna osv och hon fick sin officiella avskedsgåva ur officiell hand. HELT OTROLIGT! (Hans egentliga ärende var dock att meddela att vår chef ska prova på annan butik under hösten och att vi kommer att få en tillfällig under tiden, men det kom liksom lite i skymundan).
Sen gick dagen med MÅNGA hyllningar från kunder, med både sång och blommor och en hel del rysningar och ögonvråstårar där man stod i närheten och såg en 34-årig epok nå sitt slut.
Annars lyckades jag hålla mig rätt bra. Var ju tvungen, då jag helt glömde mig på morgonen och faktiskt sminkade mig trots allt. Något som en kollega konstaterade efter att ha stirrat mig djupt i ögonen med ett "Joho, det har du ju visst" (alltså finns det uppenbarligen folk som läser min blogg :)) Men visst var det rätt kritiskt vid den där sista kramen. Jag tog den i omklädningsrummet och inte i kassan (vi två slutade tidigare än vi stängde) och rusade sedan ut genom hela butiken med slängda ord om hejdå och jag orkar inte ta det härute... eller nåt till dem jag passerade. FY VAD TUNGT!! Visst har vi haft duster och visst är det inte allt genom åren som varit toppen, men Å vad jag tycker om den människan!!! Hoppas hon får en underbar pension!!!

I dag får vi besök från Kallhäll. Grillning är det tänkt. Vi får väl se. Vädret sviktar. Rosévin och lite mat blir det i alla fall. Tacopaj är på G och kycklingfilé på upptining.

Upp-ochnervända veckan

Hela den här veckan har känts så där lite lagom uppochner. Lite semesterkänsla kvar i kroppen, eftersom resten är lediga, men ändå på jobbet.

Jag brukar tex bara sminka mig på fredagar (fråga inte varför - nåt måste man ju göra för att få lite extra festlig känsla den dagen). - Den här veckan har jag sminkat mig varje dag. I morgon tänker jag dock INTE sminka mig. Då jobbar L sin sista dag för att gå i pension och risken finns att jag ser ut som en tvättbjörn efter att vi haft avskedsfrukost på morgonen. Är i alla fall väldigt nöjd med blomgruppen jag satte ihop:

Så nöjd att kortet jag gjort med bilder från kvällen då vi var ute och åt middag med alla, helt plötsligt såg urtråkig ut, så det har jag tagit hem för att piffa till lite. Vi har alltså egentligen tackat av henne med present och allt. Det här är den officiella blomman som företaget står för, men jag fick den äran! Var på Plantagen med trött, rymningsbenägen snart treåring och man som tyckte vi skulle blanda in lite röda blommor bland det rosa, vilket faktiskt gör mig än mer nöjd med resultatet ;)

Innan hade vi varit på besök på dagiset där S ska vara nästkommande två veckor. Det gick superbra. Hon lekte på och cyklade omkring, som om hon aldrig hade varit på något annat dagis. Trots att "hennes" personal var sjuk. Fick så dåligt samvete, för två ggr har jag mött honom i centrum och påtalat att han absolut inte fick bli sjuk och nu hade han tydligen haft superdåligt samvete för att han blivit det och inte kunde vara där och jag fick som sagt var ännu värre dåligt samvete - så det jämnade väl ut sig. På måndag trodde de dock att han skulle vara frisk.

I övrigt är det som sagt bra. Både tråkigt och roligt att börja jobba igen. Lite kul avbrott i veckan i all fall. I går var vi på 2+4-årskalas, då kusinerna firades. Till stora A hade jag sytt en påse + köpt fina kulor. Lilla A fick en låda med bilar, för det såg vi att han gillade, när han var här.

Skansen

Sista semesterdagen ägnades åt Skansenbesök tillsammans med bror, samt syster med familj. Haft en underbar dag med såväl Akvariebesök, som glasblåsning mm. Helt slut, efter att ha jagat S, som verkar ha käkat uppåtpiller, eller suttit still i tre veckor. Helt VILD! Nu ska jag krypa ner i badet. I morgon börjar som sagt ALLVARET (för mig - de andra har en vecka till). Syster H fyllde år i går. Jag ägnade gårdagen åt att sy en shoppingbag till henne:

I-landsproblem

Så kallar man ju bland saker, som egentligen inte är så speciellt viktiga. Saker som man egentlgen klarar sig alldeles utmärkt utan, men ändå kan irritera sig nåt enormt på att de inte finns, eller funkar. Som flytande margarin, när man ska steka plättar (fy tusan vad meckigt att hålla på med kladdigt margarin i klump, som jag gjorde i dag), eller som ett tangentbord till datorn. Eller dator ö.h taget, som också har hänt. Sedan i går har vi suttit som anonyma bisittare vid datorn, utan möjlighet att kunna kommentera, svara på inlägg, eller mail, eller ens logga in på olika sidor. HEMSKT va ;)
Hur kommer sig då detta? Jo, jag skulle vara lite smart i går kväll, då S hängde över bordet och mitt vinglas. Så jag ställde det på skrivytan vid datorn. En halv minut senare smällde S till dörren till vårt dataskåp - SPLASH! Rätt över tangentbordet for de bittra dropparna, nyligen urvridna ur slattbotten på en urgammal tetra (ännu ett i-landsproblem - inget mer vin och jag som var så sugen, trots att det var surt). Närmast stod snart-tonåringen. "Lyft på den" skrek jag. FÅNSTIRR. "Men lyft på den då" Fortfarande ingen reaktion. "LYFT PÅ TANGENTBORDET!!" Till slut klev maken fram och lyfte. (Är det verkligen så att bli tonåring? Eller är han bara en sådan sort? Låt honom inte välja läkaryrket i så fall...) "Jag fick panik".
Inte har det stackars tangentbordet blivit sig likt efter denna omilda behandling. Just nu har vi snott ungarnas. Knackigt och kladdigt till tusen, men vad gör man inte för att kunna vara online igen :)
Vi har en regel numera - ingen vätska på skrivytan. Ska försöka hålla det...

I bland behöver man besök.

Från U´s och morfars trädgård

Speciellt planerade besök. Inte bara för att det är så trevligt, utan för att man får a-et ur vagnen och gör en massa inför detta besök. Som att städa tex, eller som nu SLÄNGA och strukturera. Det har liksom stannat av lite härhemma, efter att rummen blev klara. I dag blev det vändor till både Emmaus, insamlingslådor, återvinning och containerhus. HÄPP! Vad tomt det blev härhemma helt plötsligt och tänk att det ska behövas ett överhängande besök, för att det ska bli av!
Med andan i halsen stod vi så äntligen vid spisen och gjorde tacopaj, eftersom "paj kan man ju göra i förväg" - om man börjar i tid vill säga, när det ringde på dörren och Morfar och U, med jordens största godispåse, stod utanför. Godispåsen gömdes snabbt av de härdade föräldrarna och så fick de umgås med oss medan pajen blev klar. Som vanligt vill säga. Att vi alltid gör mat efter att gästerna kommit.
Pajen blev i alla fall godkänd av såväl barn som morföräldrar. Kaffe och glass och en massa reseprat gjorde också att eftermiddagen plötsligt var kväll och det var dags för gästerna att åka hem. Nu har vi ett relativt välordnat* hem igen - SKÖNT!
På måndag börjar jag jobba igen. Då kan det vara skönt om det inte ser FÖR hemskt ut.


*Allting är ju relativt och välordnat är väl kanske inte riktigt det rätta ordet för det här hemmet trots allt. Vi har ju en hel del kvar av vår planering dessutom, men jag känner mig nöjd - för tillfället.

Men vad är detta!

Hemnetvisning på mitt(o)perfektaliv? Nåja, det är väl ingen direkt hemnetkänsla på inredningsdetaljerna direkt, men ungarna gillar sitt nya rum i alla fall.

Tävling! Alla kan vara med!

Jag är med i Barnparadisets ® tävling om ett valfritt lektält! http://www.barnparadiset.se/ är en webbutik som säljer kvalitets inredning till barnrum, leksaker och färgglada sängkläder till spjälsäng.

Jag VET vi har trångt, men fatta hur kul Sara skulle tycka det var med ett Bilartält!!!

En bunt brev

Jag var tydligen en flitig brevskrivare när jag var yngre. Tydligen säger jag, för att jag var SÅ flitig kommer jag inte ihåg. I helgen fick jag nämligen en bunt brev. Det var en barndomskompis som rensat hemma och nu fick jag de brev jag skrev till henne. Jag kom inte ihåg alls att vi hade brevväxlat och inte att vi hade pratat om de saker vi tydligen gjorde heller.

Men mest förvånad var jag nog ändå över innehållet i breven. De stämmer inte alls överens med min bild av mig själv och den tiden (ca 4 år - från det jag började på gymnasiet och hon sedan flyttade till Thailand). Jag undrar så om det är jag som minns fel, eller om jag försökte måla upp en bild av en tjej som inte fanns. Lite däremellan kanske?

Det mesta jag skriver om kommer jag ju ändå ihåg, även om jag inte kommer i håg känslorna. Jag var tydligen kär en massa, som jag inte alls minns, men å andra sidan verkar det ha varit snabbt överstökat och sällan besvarat, så det var väl inte mycket att lägga på minnet.

Det var i alla fall väldigt kul att läsa dem och jag ville verkligen ha FLER. Precis där, där sista brevet slutade, där träffade jag ju herr B för första gången. Hade varit så kul att läsa om det också. Nu blev det ju ingenting den gången - vilken tur att vi träffades igen. Det var förresten 20 år sedan i år, som vi träffades för första gången. Halva mitt liv!

40-årspresent

Var på kompisens 40-årsfest igår (och i natt, för jag sov kvar). En trevlig, lagom stor tjejmiddag med god mat, vin och mycket prat. Av oss fick hon växter till trädgården (som hon önskat sig). Så säger hon att "Jag har din 40-årspresent här." Hon bor i Kina och egentligen skulle hon inte vara hemma till min födelsedag, nu har det ändrat sig, men hon kunde inte hålla sig. Och ÅÅÅ vad jag är glad att hon inte kunde det, för titta bara vilken fin present jag fick:

Jag hade sagt att jag önskade mig något med alla barnens namn på, men inte anade jag att det skulle bli så fint. Dessutom hade jag alldeles glömt av min önskan, då, när jag öppnade paketet. Blev så glad att jag blev rörd till tårar. I silver har hon gjort det, så att jag ska kunna ha det så mycket jag vill (är känslig mot nickel). Tack snälla underbara P för den fina personliga presenten!!!!!

Jag har blivit utmanad

- fy vad du är jobbig Kajsa ;) Är ju lite kedjebrevsvarning på det där. Jag gillar inte kedjebrev. Men svara på frågorna kan jag göra ändå (häng mig inte nu, för att jag bryter kedjan):

Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag?
1. Åka hem (var borta över natten)
2. Träffa min bror
3. Hänga tvätt (som är kvar sedan i går)
4. Läsa bloggar
5. Slappa i soffan

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Juli 1998. Var gravid med andra barnet, haltade runt med foglossning och ont i ryggen. Jobbade på Systembolaget och IKEA och hade precis bestämt mig för att inte fortsätta min distansutbildning i Biblioteks- och informationsvetenskap. Skulle fylla 30 till hösten.

Vilka platser har du bott på?
Hägersten, Jakobsberg, Rimbo (flera ställen), Kågeröd (Skåne),Tystberga, Alunda (Uppsala), Norrtälje, Enebyberg, Täby, Frescati och så Jakobsberg igen.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
1. Byta bostad (och eventuellt även bostadsort)
2. Hälsa på i norr oftare än var femte år
3. Åka till Australien och hälsa på min gode vän L, som bor där.
4. Skicka maken på alla de solsemestrar han vill, kanske till och med köpa honom ett hus i ett lagom soligt land.
5. Trygga mina barns framtid, utan att ge dem den serverad på silverfat.

Ibland måste man bli påmind

om vad det är att ha semester. Eller kanske att det är fredag i alla fall. I dag var det min granne, som ringde och påminnde. Jag var mitt uppe i organisationen av det "nya" rummet. Killarna var eld och lågor mesta delen av tiden och det flöt verkligen på. Men semester - näe. Då ringde som sagt grannen K: "Vad gör ni? Vill du komma ut i parken på ett glas rosé". Behövde inte tänka två gånger. Svettig, ofräsch och verkligen inte finklädd (mina tjysiga mjukisbrallor/träningsbyxor från ellos och en urtvättad sunkig t-shirt, dagen till ära). Det är då man känner att man bor och lever HELT RÄTT! När man kan gå ut så bland folk och ändå känna sig bekväm (okej liiite otjusig kände jag mig, men jag dränkte den lilla obekvämheten i rosévin).

Köpte pizza på hörnet - höll ju på att glömma middagen mitt i all organistion. På väg dit träffade jag vännen C´s familj och bjöd bort dem till vårt hörn av gården. C jobbade, men kom senare. I bland känner man inte hur mycket man saknat någon förrän man ser dem och nu har jag verkligen saknat ett par dagar och det var sååå kul att se henne. Med goa magen och allt. Allt i ett, en underbar fredagskväll med ungar som lekte och trevligt sällskap. Som semester SKA vara - och fredagskvällar. Tack för påminnelsen!

Utflykt till Fyrishov

I dag har vi badat äventyrsbad. Hade med kusinen G, som är jämngammal med T (tillika fotbollskompis och antagligen bästa vännen på riktigt, för ÅÅÅ vad de tycker om varandra de två). Har haft en helt underbar dag. De tre större killarna klarade sig mest själva och for runt så det stod härliga till. P, som är en försiktigheternas man tog det VÄLDIGT lugnt. Mest barnpool där, men Pappa R lyckades ändå lossa lite på försiktigheterna och inte nog med att han åkte lilla vattenrutschkanan, så fick han med honom i den allra största det sista han gjorde. STRONGT av P tycker jag.

Bara att se skillnaden på S när vi duschade inför badandet och efter, var en ENORM skillnad. Innan ville hon knappt bli blöt, efter ville hon knappt därifrån. Hon åkte också lilla rutschkanan och var försiktig, men inte rädd i barnbassängen (där det ändå räckte henne till hakan). På vägen hem somnade hon så fort hon fått i sig glassen vi köpt. Även G och T somnade. Nästan jag med. Hoppas de inte blev för utsövda bara, för i kväll blir det TIDIG kväll.

Lite i efterhand

Först skulle jag ju blogga om hur det var att sova utan barn i sängen och om att gå på IKEA med just de barnen man varit utan i sängen. Vet faktiskt inte vad jag ska föredra. Utan barn i sängen sov jag i alla fall lugnt och skönt, MED barnen på IKEA var allt annat än lugnt och skönt.

Helt otroligt nog kom vi i alla fall därifrån med ett helt perfekt skrivbord till killarnas rum och några backar att ha under sängen.

Dagens bästa var att när alla familjens män satt helt uppslukade av just nämnda skrivbord, så kom jag runt hörnet och undrade var S var. "Hon är där" sa de i kör och pekade på ??? - en helt annan unge! S hade smitit tillbaka till badrum för att få klämma lite i fred.

4 barn sover i SINA sängar

DET är inte vanligt i det här hemmet. Här hoppas det runt, sovs i bäddsoffan, skavfötters och om inte det duger - i vardagsrumssoffan, eller mammas och pappas säng (det sista mest S och det innan, inte speciellt ofta). Men i dag var det ju PREMIÄR! Här har fixats sängar. En säng hämtades i Märsta och en annan skeppades till Bandhagen. Det går undan på Blocket må jag säga. Om man betänker att vi hade tänkt slänga den sängen vi sålde, så blev den nya VÄLDIGT billig. 200:- (alltså 500, men vi sålde den andra för 300) och ny kostar den 1700 "Så då har en tjänat 1500 kroner", som Emils pappa skulle ha sagt. Vad rika vi är helt plötsligt ;)
Tyvärr fick inte sängen plats åt det hållet vi tänkt, men det blir nog bra i alla fall. Barnen blev ju nöjda i alla fall. Vi hann bara få upp sängen och inget mer. I morgon ska det flyttas in ordentligt. Då ska jag försöka få till lite bilder. Nu ska herr och fru B krypa ned i en barnfri säng - får se om den förblir så hela natten...