FÖRE
Friserade maken. Med trimmern som vanligt. Smidigt och så passar han så bra i det. T har länge velat om klippning, men jag sa att topparna måste ju skötas i alla fall. Med stor tveksamhet satte han sig på stolen och med teatraliska utrop, som bara han kan frambringa, genomfördes århundradets kortaste klippning. "Ääär du inte klar snart?...NEJ jag ångrar mig, jag vill inte...ååå, vad mycket du klipper..."
Jo, jag har i stort sett skallat dig stackars barn:
Hackigt som tusan, men vad gör man, när 11-åringen är värre än lillasyster (som ÄLSKAR att gå till frisören - har hänt att hon somnat under klippningen).
2 kommentarer:
ja, det är inte alltid lätt att klippa barnen, det är det inte. :)
ställ in maskinen på 3 mm så håller jag i han...Nema problemas!
Skicka en kommentar