Skulle jag vilja ha det? Ett vanligt liv i bemärkelsen komma hem i "vanlig" tid om dagarna. Dvs runt fyra-fem, eller ännu tidigare. Ibland känns det som att det vore guld värt, men så kommer den där lediga dagen, den där som jag får bara för att jag jobbar mina konstiga kvällar och den där lördagen - och så kommer den där sena morgonen, när barnen ändå måste iväg och jag kan göra precis vad jag vill och då tvekar jag i min längtan.
Men så nu, när jag i dag slutade fyra, så där bara och kunde hämta S på dagiset. Möta R där och ta en glass i centrum och sakta strosa hem för att laga mat, utan att det är läggdags, då kommer de tankarna igen. Tänk att det finns de som har det så VARJE dag. Men som sagt, de har inga lediga dagar och säkert inte lika kuliga jobbarkompisar och inte springer de omkring och rör sig på arbetstid och får motion och får träffa knäppa och roliga kunder och får kniviga frågor, som måste lösas. Dessutom uppskattar de det säkert inte hälften lika mycket, eftersom de alltid har det så.
Och om man nu SKULLE byta - hur tusan skulle man bära sig åt DÅ???
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha. Och de tar definitivt ingen glass i centrum och strosar hemåt utan att ha brått till middagen. Varje dag *s*
Vart jobb har nog av sin plåga, antar jag. Mitt eget jobb uppskattar jag allra mest vecka 1, 8, 15 (tror jag), 26-32, 44 och 52. ;)
Hmmm...jag jobbar 7.30-16 alla dagar (utom en dag i veckan då jag slutar vid 13-14-tiden, oftast fredagar) och jag tycker jag slutar SENT! ;) Kan lova att jag aldrig strosar runt utan hastigt via dagis och affären och sen hem. Däremot saknar jag sovmorgon nångång *snark*
Däremot har jag oxå ett jobb som innebär kuliga jobbarkompisar, en massa spring hit och dit, samt träffa knäppa och roliga klienter som ställer kniviga frågor, som måste lösas. Rätt lika eller hur, trots att vi har vitt skilda yrken :D
Skicka en kommentar