Är du huk, eller bja, eller tjött?

Jag tvättade igenom alla mössor igår. S fastnade för en som min mamma stickade till T när han var en liten lila-älskande pojke och inget fanns i affärerna. Numera är han en lite större lila-älskande kille, men nu finns det faktiskt ett litet bättre utbud.

Ja, jag är både sjuk och trött svarar jag, på S upprepade fråga. Men nej, man får bara välja en sak, så då väljer jag väl trött då. För bacillerna är nog nästan borta och kvar är bara det trötta*. För att ta hand om det har jag blivit sjukskriven. Ni lär väl se mig här och där lite underliga tider, så det är väl ingenting att hymla med, även om jag tycker att det är urjobbigt att prata om egentligen. Tre veckor från idag. Sen ska jag jobba tre dagar och sen har jag en veckas semester (sen vore det väl tusan om jag inte vore fit for fight igen).

Träffade en helt fantastisk läkare. Min husläkare faktiskt. Jag har gillat henne tidigare med, men då har vi ju bara pratat astma och det är ju inte direkt känsligt. Man hör så mycket skit om läkare, så de fantastiska ska helt klart hyllas. Om fler vore så kloka och lyhörda. Sen att hon kallade mig för båda mina namn hela tiden, fast jag bara använder det ena, får jag väl ha överseende med. Lite kul bara att jag precis hade haft en liten konversation på facebook om just det.

* Läs ont i kroppen, snurrig i huvudet och helt enkelt slut.

Tjopp, tjopp

Om han inte blir kändis, så kan han ju alltid bli kock. Min lille kökshjälp. Sedan han var liten har han sagt att han ska bli "kocksmakare", eftersom han alltid velat smaka av maten. Nu vet jag inte om det är någon framtid inom just DET yrket, så jag pushar honom att testa även lite andra delar av köksjobbet.
S dukar bordet (vi var bara fyra, så det blev i köket):

Tisdagar - läxläsning.

T tränar på namnteckningen. Mamman tycker att han måste ha en snygg namnteckning om han ska bli kändis en vacker dag ;)

Kändisleendet sitter ju redan som en smäck! (Det var värre med namnteckningen)

P har mest matte i läxa idag. Som vanligt MYCKET noggrann med färgsättning och att det hamnar innanför linjerna.

Det är S med, uppvuxen sida vid sida, med sin yngste bror.

Sabla unge

Snodde mammas mobil. Fast jag tycker att hon har ganska bra blick:

Kolla in det snygga halsbandet han förärats med av sin dotter.

Äpplet faller inte långt från

... päronträdet, eller vad det nu är man säger. Ja, lite har man ju lyckats föra vidare via generna till sin dotter, en lång tunga och koben. Nu hoppas vi bara på att pappagenerna har nåt att kompensera med.

Jag kanske borde varnat känsliga?

I serien kulinariska höjdare

blev det idag basmatiris med bacon och sötsur chilisås till lunch. Det var godare än man kan tro. Ja, S hoppade över såsen. Tyckte det såg torrt ut jag, men hon smaskade glatt i sig. Hon var VRÅLHUNGRIG. Jag borde sett tecknen. Bland annat uttalandet "Ja e hungig" var ju en ledtråd god som någon, men även de hysteriska skriken, utbrotten och allmänna avigheten hon bjöd på hela förmiddagen, talade egentligen sitt tydliga språk, men jag trodde hon vaknat för tidigt. Jag föreslog mellis, men hon ville ha "jis". Eftersom jag är en vänlig och tillmötesgående mamma (ibland) och framförallt inte hade kommit på någon bra lunch (klockan var ju bara halv elva), så kokade jag ris. När riset var på väg fram på bordet skrek det aviga barnet "Neeeej inte jis, ja vill ha mackajonej". Eller hur? Ris eller inget, så tillmötesgående är jag sannerligen inte och självklart åt hon ris. Med bacon. Nu är hon mätt och glad och ett helt nytt barn. Har tagit med sig Hunden och resterna av morotsstavarna in i rummet för att hålla kalas med gosedjuren. Jag hör hur de knaprar där inne i rummet.

Hunden var naturligtvis med, men han nöjde sig med vatten och lite "mojöttej" hundar är tydligen extra förtjusta i det, enligt en viss ung dam.

Till efterrätt; kuddar med mjölk.

Ett kärt återseende

I går kväll skulle jag av någon anledning in bakom vår stora TV. Och vem upptäckte jag då? Jo, ÅDI! Han har varit försvunnen i flera veckor nu, till P:s stora sorg, men nu är han alltså återfunnen. Vi misstänker en viss lillasyster med kast-ådra, men har inga bevis.

Lite sådär i efterskott

Visar jag bilden på grattiskortet till min älskade systerdotter, som fyllde nio år i går. Kortet på henne och S är ett par år gammalt, men det var från en mysig semester tillsammans och så hade jag inget nyare, som jag hade gjort papperskopia på.

Underbara barn.

Jag är med i en tävling inne hos sus. Reglerna säger att jag ska länka och det gör jag så gärna. Om ni inte vill, eller hinner tävla, så läs i alla fall inlägget och kommentarerna, för det handlar om roliga och pinsamma barnhistorier. Jag har skrattat en lång stund.

Mina egna barnstories har jag förövrigt samlat under etiketten "roliga uttalanden" (använder samma till detta inlägg).

Själv bidrog jag med följande (jag har nog haft med dem här tidigare):

Vi var i väg och grillade precis bredvid sjön en vinterdag. Vi ville inte att barnen skulle gå ut på isen(och tjatade kanske en del om det). I bilen på vägen hem gav T ( då 6 år) sin förklaring till storebror om varför: "Man kan ramla på isen och fastna med tungan och dö". Storebror fnissade lite och fick till svar: "Det förstå du väl att om man ligger där alldeles ensam och sitter fast med tungan, så får man ingen mat och då dör man".

Den här skrattar vi ofta åt hemma:
F, då 3år (nu snart 14)hade varit och lekt med grannbarnen. På kvällen sprang han omkring med två strumpor på varje axel och skrek "Bettan, Bettan". Vi bara tittade på honom och undrade vad han höll på med. Frågade dagen därpå vad de hade lekt hemma hos dem. Jo, de hade tagit handdukar, som mantlar och lekt Batman

Söndag

Full koncentration på "urk"-skäraren

Det blev en lugn söndag. Killarna var på bio i omgångar (P blev bjuden av sin faster och de andra gick själva). R åkte och storhandlade, medan jag sov bakom S, som tittade på film. Sen var det matlagning. Tacos till söndagsmiddag. Jag är totalt slut, så det blir lite bilder:

Pappa hjälper till lite, så att inte fingrarna ryker

T hade köpt en stor popcorn på bion och var inte så hungrig - till sin egen stora förtret.

S var hetast på maten och svängde ihop en taco på två sekunder med "urka" och "pomater"

Efter maten, en sväng om i köket innan bad och saga.

MEN!

Det här är ju min story! Om P. Fast det var mitt i natten och mörkt:



Fast det finns väl fler som har upplevt det kanske. För det vet ju alla att MAMMOR pruttar minsann inte.

MAAAAMMMA!!!!

S, bild tagen av Mormor, vid hennes besök.

LÄMP MIG!!!! MAAAMMA! KOM NU!

"Näe, inte om du skriker sådär"

"Men jag skriker inte, jag gapar"

På soff-fronten inget nytt

Mina barn har alltid älskat att klä ut sig. Nuförtiden är det mest S, men ibland drar hon med sig P också.

Ligger som en väljäst surdegslimpa på soffan, eller i sängen och orkar inte så mycket mer. Jo, drog en snabb dammsugare iofs. Och så tvätten. Ständigt denna tvätt. På tjejträffen var det nån som frågade om vi inte hade mycket tvätt, vi som har lite fler barn. "Nja", tyckte jag. "Inte så där värst." Men efter det har det liksom slagit mig: "Vaddå inte så mycket tvätt?" Jag tvättar ju typ HELA tiden. Jag tror att det mina barn kommer att minnas av sin mamma från barndomen, är just att hon hängde tvätt, eller sorterade tvätt, eller skrek om tvätthögar som inte lades in i lådor, efter att de delats ut till respektive barn. Men det är liksom vardag och sånt man bara gör. Men lite nyttigt har det varit att fundera på, det där "man bara gör". Man blir trött av det med, även om man inte tänker på det.

Jag funderar mycket på såna saker just nu. Vad man gör och vad man blir trött av. Jag måste det, för jag vill bli frisk och jag vill börja orka igen. Har insett att jag inte varit riktigt ordentligt kry sedan före flytten. När flytten började var jag pangförkyld och hade inte tid att ta hand om det, tvärtom jag körde på i 180 knyck. Så är det och just nu betalar jag för det och för att jag aldrig tar det lugnt och är dålig på att säga nej. Jag måste säga det högt och tydligt, för att fatta det själv och därför säger jag det här också. När det är ute i luften är det liksom omöjligt att ta tillbaka och det tror jag är bra.

I övrigt är här en helt vanlig helg. T har spelat fotboll typ hela dagen. Först sista S:t Erikscupsmatchen för i år. De vann, trots att andra laget tydligen var riktigt oschyssta i sitt spel OCH hade en ur sitt lag som domare (!?). Efter dusch och lunch gick han till en av fotbollskompisarna - och spelade fotboll.

P har varit på kalas på lekpalatset och sedan lekt med fd grannpojken och ska nu sova där.

S fick ett telefonsamtal i morse från kompisen R, som hon inte sett på flera veckor. Så otroligt gulligt att höra dem prata med varandra. Tror inte de pratade om samma sak alls, men hon skrattade hela tiden, så lycklig var hon. Hon fick följa med dem ut och åt även lunch där och var SÅ lycklig när hon kom hem "Pappa, du måste fråga vad jag har gjort". Senare när hon och jag badade så sa hon att jag måste fråga vad hon gjort. De hade gungat, flugit drake, kissat och ätit köttbullar. När jag försökte fråga mer, så tyckte hon att näe, nu var det nog ;)

F var snäll och följde sin minsta bror till centrum i morse för att köpa present, men insåg sen att han inte är riktigt frisk trots allt. Han ser helt sänkt ut stackaren. Hoppas han är frisk till måndagen.

I morgon har vi absolut ingenting inplanerat. Helt underbart. Önskar er alla en lugn och skön helg.

S har "fastnat" i ett omöjligt läge" - som vanligt. "Mamma", hördes lite försynt. Efter en stund, ett ansträngt "Mamma, lämp mig" Då förstod jag att det inte var nåt "titta på mig". Fast jag kunde inte låta bli att dra fram mobilen ;)

Fortsättningen på födelsedagen

Efter att ha läst Mammas blogg, upptäckte jag att jag hade missat ett paket från henne. Det fick han till sin stora förtjusning när han kom hem i stället. Helt salig packade han upp EN DRÖMFÅNGARE. Till historien hör att storebror T har haft drömfångare i flera år, två stycken till och med. Han tror stenhårt på dess förmåga och lillebror har faktiskt fått låna den ena vid olika tillfällen, för att kunna sova. Men nu har han alltså fått en alldeles egen. En väldigt stilig till på köpet.

Till middag hade det önskats pannkakor. Tårtor är ju brukligt vid födelsedagar. Eftersom den här mamman inte är riktigt i form just nu, så kom jag på den briljanta idén att slå två flugor i en smäll och gjorde således pannkakstårta.

Farmor kom på en snabbvisit, med paket med urcoola kläder. Sen hastade hon vidare, skulle på middag och ville inte bli smittad av våra baciller.

Popcorn stod också på önskelistan och filmstund. Storebror T fixade myshörna i sitt rum och jag fixade popcornen . Med mycket smör. Har de inte värre önskemål, så kan man ju tillgodose dem.

Nu: Doobidoo!

HURRA HURRA HURRA!

För världens bästa åttaåring i da´!

Mer spirituell än så orkar jag inte vara just nu. Ni får lite bilder från morgonen i stället:

På natten kommer P oftast till vår säng, så även i natt. Alltså samlades alla just där för sång och paketöppning.

Paket från Mormor. Lego, som är P:s favoritsysslesättning.

Och ett "P", som man kan ha på jackan, eller väskan.

Sen åt vi frukost. Han hade önskat mannagrynsgröt, men vi hade ingen mjölk, så det blev äggröra med bacon.

Böcker kontra öl.

Tydligen är det fler mässor som pågår samtidigt. Ölmässan, som jag missar och även bokmässan i Göteborg. Förr hade jag full koll på den, även om jag aldrig varit där. Nuförtiden är det ölmässan som är min längtan och mitt mål för hösten. Undrar vad det säger om mitt liv? Att jag ändrat inriktning såklart. Men böcker står mig fortfarande varmt om hjärtat och att få favorittidningen i brevlådan, när man varken orkar med böcker, eller ölmässor är sannerligen inte fel. Nu ska jag slöläsa om nya barnböcker och fantasylitteratur, bland annat (såg vid snabb-bläddring). Och kanske sova en stund till.

Ha det!

Baciller

Slutkörd, knäckt och förkyld. Inte alls speciellt uppåt helt enkelt. Gick hem från jobbet idag och tänker inte komma tillbaka den här veckan. Innebär tyvärr att det jag sett fram emot i flera veckor nu, inte blir av. En stor besvikelse, men just nu är det inget alternativ. F har feber, så att jag ärsänkt är ju inte direkt förvånande. Lämnar er för soffan, med bilder på min lilla favoritbacill, som förövrigt råkar vara frisk just nu (fast det sa jag ju inte, för då vet jag vad som händer).

Svininfluensan

Nu är det höst och bacillerna flödar. Folk faller till sängs som flugor och smittor sprids. Om man läser tidningen så kan man tro att det bara är den nyupptäckta svininfluensan, som härjar, men om sanningen ska fram så är det ju bara en liten del, som än så länge faktiskt fått just denna sjukdom, även om många ligger sjuka i annat. Den har i alla fall fått oss att bli VÄLDIGT uppmärksamma på hur smittor sprids och hur vi ska hålla hygienen. Det är ju bra. MEN ibland kan det bli lite fånigt. Som när småkillarna spelar fotboll. Då har man tagit bort handslaget vid hälsningen efter matchen och ungarna ska göra någon annan krumbukt (såg inte riktigt vad), för att undvika att de smittbärande händerna möts - och sen sprang det vinnande laget bort - hand i hand. Det är tydligen bara motståndarlagen som kan bära farliga smittor ;) .

Om man inte talar om VARFÖR man gör något, så går liksom hela poängen förlorad.

Totaldissning

Ja det är sannerligen inte lätt att ta emot komplimanger alla gånger. Jag själv är urusel på det, speciellt som jag inte ens fattar att det är en komplimang, eller kanske till och med ett försök till flirt. Det är tur man inte är "ute på marknaden":

En man jag träffade på via yrket, ej kund: "Å, så du heter A. Ett vackert namn, det hette min första kärlek"

Jag: "Ja, det finns verkligen i alla generationer"

Tog några sekunder för mycket för mig att komma på hur det lät. Försökte släta över med:
"Jaa, alltså inte för att jag tycker att vi tillhör olika generationer, men det finns verkligen i alla åldrar, menar jag"
Äsch. Det var försent och för ihåligt och alldeles för mycket överslätning och han fick åka därifrån och känna sig VÄLDIGT gammal - Jag menar även om man inte är intresserad så kan man väl bjuda på att någon får känna sig lite flirtig ibland, men inte jag alltså... ;)

Hmmmm

Jag tyckte att det blev VÄLDIGT tyst i barnrummet. Vaknar man för tidigt och är ute i solen flera timmar, så blir man lätt lite pömsig. Den elaka mamman skred dock till verket och väckte direkt efter korttagning, för ikväll måste hon i säng i tid. Jag öppnar i morgon och väckarklockan står på ringning kvart i 6.

Fotbolls-söndag

Vi har precis kommit hem från att se Viksjö pojkar 98 förlora mot Bele Barkarby. Därav den inte allt för glada minen på pojken ovan. Jag hade i alla fall mycket trevligt, då både svärfar var där och svägerskan K med min gudson V och mellanbror N. (G spelar ju i samma lag som T). S och P var med mig och R kom cyklande. Han skulle vidare för att kolla BP mot Djurgården. I vanliga fall brukar han inte välja vem han hejar på i såna matcher, eftersom Djurgården är laget i hjärtat, men BP har en speciell plats, då släkten varit med och startat laget. Nu hänger det tydligen på den här matchen för Djurgårdens framtid, så det känns som mer blodigt allvar än vanligt. Så som det sett ut hittills är det lite oroligt hur pass glad make/pappa vi kommer att få hem till middagen.
Nu ska jag köra upp T och P till kusinerna. De ville leka, efter att ha träffats på fotbollen.
Hoppas ni har en lika fin söndag som vi har här, med strålande sol.


V fick äta upp resterna av P:s glass, mycket spännande!

Hästarnas hus

I det här fina huset har S alla hästar flyttat in. De rosa gröna och greddiskära hästarna, som allihop går under namnet "Lina" och har femtioelva hårspännen i sina ännu mer färgglada hår. Hästhuset följer numera med överallt. Oerhört praktiskt faktiskt. Här var vi på väg till pizzerian och väntade på Pappa. Lägg märke till hur fint hon har dekorerat sitt hus. "Titta Mamma vad fint. Jag har gjort prickar på mitt hus" "Å, så fint min dotter och stöt-tåligt också, med möbeltassarna, som skulle sitta under de nya matsalsstolarna minsann".

När hästarna följer med på pizzerian får mama och pappa äta upp sin mat, utan att jaga sin dotter ut på vägen. Fast igår var det bordsduken, som blev dekorerad med de färgglada hårklämmorna. Det gick bra det med. Sen sorterade hon in dem i varsin klänningsficka, alla "pojk-klämmor" i den ena och alla "flick-klämmor" i den andra. Det är som sagt mycket tankar om pojk och flick just nu. Att pojkar oftast inte vill ha hårklämmor alls, tänker inte jag vara den som upplyser om. Lite naivitet och barnslighet kan hon väl få ha kvar...

Latte och smörgås med fetaost och R:s underbara tomatröra (olivolja och vitlök, bland annat)

Startade dagen med storfrukost på balkongen. Efter gemensamma krafter i köket - ibland är det bara så där mysigt och fantastiskt när alla hjälps åt. T som brassar bacon, F som fixar varmt bröd i ugnen, R som hackar till sin tomatröra och de andra två som hjälper till där de kan. Att det sen var tvungen att bli en MASSA tjafs innan vi satt till bord om vem som skulle få mest av det stackars rörda ägget, som blev alldeles ensamt, eftersom jag råkade tappa det andra och alla måste bråka om allt från färg på glasen, till vem som sitter var. Det glömmer vi, för sen blev det mysigt igen.

Efter det en tripp till Kallhälls 4H-gård, med titt på alla djuren, ponnyridning (inte mina barn, det var sån kö) och brandbilsuppvisning, tillsammans med R:s lillebror och familj. Efter det gick vi till en stor park och fikade och lät ungarna rasa av sig. F är hos kompisar, men vi lånade med oss föredetta grannpojken i stället.

Tjejträffsrekreation

Observera datorn på bänken. Det är P, på skype från Australien. Framåt halva middagen försvann hon ur bild och tittade bara upp lite då och då. Lite tufft att vara uppe till fyra för att få vara med i tjejsnackandet. Annars saknades bara M, som precis, äntligen, fått hem sin son från Kina.

Jag åkte på tjejträff med huvudet någonstans neråt knäna och kom därifrån TRÖTT, men med huvudet högt och ett leende på läpparna. Mitt underbara, underbara tjejgäng. Vad vore livet utan underbara vänner att luta sin trötta själ emot? Jag känner att jag är rik, som har både detta tjejgäng och andra underbara vänner. Ibland glömmer jag att de finns där att vända sig till. Man vill inte störa, eller kommer inte ens på att man kan.

Mat

Till lunch smet vi till pizzerian. Jag insåg genast att min dotter börjar bli äldre och att hon inte är helt bakom flötet, då hon högt och ljudligt sa "Mamma, ORKAR du inte göra mat?" "Hrm, näe". "DOM ORKAR" sa hon och pekade på pizzabagarna. "Ja, vilken tur" sa jag och hörde fnisset från de andra i lokalen.
Sen åt vi pizza på balkongen.
En inte så superkaxig prinsessa, men man kan ju smila upp sig om man försöker:

Men det var ju bara en av dagens måltider och det räcker ju inte. Vad gör man då om man är en trött fyrbarnsmamma, utan motivation? Jo man säger till sin tonåring, med sin allra lenaste röst: "Det blir din älsklingsmat, om du hjälper till ":

Och visst gjorde han det, i med smör och blodpuddingsskivor, men att vända på dem - det var svårt. En skeptisk/nyfiken lillasyster kollade på:

Och lillebror tog hand om tilltugget (bacon, blev inga stekta äpplen idag):

Mellanbror var på fotbollsträning, han brukar ju annars vara den som är hetast på att hjälpa till i köket.