En fridfull fredagskväll

R är på kryssning och jag har roddat barn och annat. Hade handlat så mycket att jag var tvungen att låna en gammal dramaten på jobbet. Släpade alltså en överfull vagn med mig till dagis, hämtade upp en snart fyraåring med segdeg i benen och motvalls i sinne och sniglade hemåt. Inte blev det ju bättre av att mamman använde orden "lite bråttom". Att man inte lär sig att det är ord som borde strykas ur föräldravokabulären?
Hemma väntade P, som skulle på spök-kalas. Jag ringde på vägen för att få honom att klä om och äta. Omklädd var han, men inte hade han ätit. STRESS. Paketet skulle slås in och barnet sminkas. När jag väl hade sminkat honom, efter hans instruktioner:

så stod han och skrek "Vad har du gjort. Du har förstört mitt ansikte". Ja, inte är det lätt att vara till lags. Efter lite avsminkning såg han i alla fall ut så här:

och var bara tjugo minuter försenad. På väg till bilen var han så här taggad:

och sen var han redo att gå in på kalaset. (Det kändes skönt att gömma sig bakom masken de första sekundrarna):

Lillasyster skulle naturligtvis inte vara sämre och ville bli sminkad när jag kom hem:

Sen hann jag precis värma lite mat till mig själv, bli ansatt av tonåringen, som ville sova hos kompisen (fast han lovat vara hemma och till min hjälp den här kvällen. Det hade han helt glömt och jag vill inte bli den där som begär att man håller sig hemma för att ta hand om syskonen. Speciellt inte som han är så mycket hemma ändå. Alltså fick han gå ), samt bli halvt ihjäl "mammad" av S. Och jag fick ta med mig det mammande seg-monstret, för att promenera ner till tåget och möta T, som kom från lägerskolan. Efter en segdragen promenad hem gick vi och köpte pizza till T. Han fick också prova sin nya vinterjacka, som jag hämtade på posten idag. Det syns dåligt på bilden, men den är knall-lila:

När pizzan var slut var det mer än hög tid att hämta P. S var redan övertrött och somnade direkt vi kom hem (som tur var insåg jag det innan, så hon var helt klar. P hamnade i duschen för hjälplig "avgröning" (sitter kvar i hår och ögonbryn). T gnällde om att han inte hittade tandborsten och jag fräste till. När jag fått P i säng hittade jag T storgråtandes i sängen. Min stora, lilla känsliga kille. Han sa att han var så trött och när jag fräste så blev det för mycket. Han fick somna i soffan bredvid mig, med handen i min, efter vi hade pratat en liten stund och var överens om att borta bra, men hemma bäst.

Sen, nu när jag egentligen borde sova fick jag min egen lilla stund. Att använda den till tvättvik, eller leksaksplock kändes milslångt bort. Det får jag ta i morgon -om jag orkar...