Mammas pojkar?

Vi har precis kollat inspelningen av Melodifestivalen från igår kväll (räcker inte med en gång i den här familjen).

P: "Vi måste bara titta nästa vecka!!!"

Jag: "Vaddårå?"

P: "För då kommer Morsans spelmän igen"

Gullponken.

Min nattmara

Min egen lilla nattmara, tur hon är rätt söt ibland i alla fall

Kvällen i går var trevlig. S lade alldeles beslag på gästerna (se nedan). Fick med sig C i utklädningslådan (inte alla 40-åriga kvinnor som passar i sånt vi har i vår där). Sedan blev det dags för sängdags och J läste godnattsagor. R och vänner drog ut på byn, medan jag och de vakna, hemavarande barnen tittade på Melodifestivalen.

Lugnt så långt. Tills en hostig S vaknade vid tvåtiden och har inte somnat om sedan dess!!!! Hon har varit på väg flera gånger, men det går bara inte. Jag kan säga att jag inte varit varken glad, eller pedagogisk mellan varven, då övertröttheten hos både barn och mamma inte tar fram våra bästa sidor. Hon lär väl somna så där lagom sent på eftermiddagen, så att dygnet blir helt upp och nervänt. Jaja, jag har semester nu. Jag tar sånt med en klackspark.

S fick en alldeles hemkomponerad saga, med sig själv som huvudperson.

Nu är det party här

Läshörna

Bygger man koja, måste man ju ha en liten läshörna.

Fullt hus

Hemkommen från en helt hysterisk lönelördag på jobbet, möts man av huset fullt med underbara människor. J (R:s ungdomskompis) och C är på besök. S har fångat upp C totalt, med sina ritsagor.

Nu väntar myskväll och melodifestilvalen.

Egen tid

S "läser" hur R ska laga maten

I dag har jag haft en alldeles egen ledig dag. S var på dagis och jag hade inte NÅGONTING inplanerat. Gick hem och fikade, tittade på TV och tog det lugnt. Eftersom jag haft ont i kroppen och känt mig hängig ett par dagar, kände jag att jag måste passa på, men jag varvade med lite plockande och dammsugande också. Det kanske inte låter förenligt med egen tid, men om man alltid har folk omkring sig när man städar och gör vardagsbestyr, så är det faktiskt alldeles underbart att få göra det i sin ensamhet.

Vid tvåtiden gick jag för att hämta killarna på skolan. Ett bra mycket mer utdraget uppdrag, än jag hade trott, men till slut hade jag dem med hem. Med ett stycke extrabarn iofs. P följde med för att hämta S. En riktigt eländigt avig S, som var ÄNNU värre än häromdagen, när vi skulle hem. Vi hamnade till slut i parken en sväng i alla fall och väntade för att C skulle komma förbi med barnen. S och jag åkte lite bil, men sen blev hon kissnödig:

På med luvan

Jag ska bli bilförare

"Du får åka med där bak Mamma"

När hon behövde kissa, passade jag på att gå in (konstigt va?). Vi hade det lugnt och skönt ett tag. Fixade klart T:s rum, eftersom han fått en fåtölj av R:s kompis M.

Sen kom R hem från jobbet, via affären och nu är det matlagning och dans här i köket:

Och NU har jag lagt in rätt film, inte en där S är två år och hoppar studsmatta - på snedden dessutom.

Skriva listor

"Jag måste skriva ner det", säger S och krafsar "krusvågor" på egengjorda linjer. Papper, efter papper, dag efter dag. Just nu är det "Vilken gammal är..." HUUUR gammal, säger jag och hon säger HUUUUR gammal, för att i nästa sekund säga "Vilken gammal är Mammas älskling pappa?"

Konfettiklippandet, som pågick i några månader, resulterade i att hon numera klipper något fantastiskt bra. Så summan av det hela borde alltså bli att hon snart kan skriva ;)

Livet med en fyraåring

En liten ynka promenad. Lite frisk luft. Och man är helt slut. Inte för att jag är speciellt svag, eller sjuk, eller trött, eller annat. Jag har en fyraåring. Utan öron. Eller fyra och ett halvt-åring kanske jag ska säga. För inte var hon sån här för ett halvår sedan.

Vi följde med C för att hämta R på dagis. Det är inte långt. Lite längre än till S:s dagis bara. Och visst, man kan förstå att snö är kul, att kompisarna på den egna gården är kul och att det är trist att bara gå. MEN litegrann förväntar jag mig ändå att man ska lyssna på sin mamma. Fast det var inte bara mitt barn, såklart. Var det inte hon så var det ett annat, eller så var det lill-R som inte var nöjd alls. Inte för de andra störde mig (det är nu så det fungerar här i världen, att andras barn har en tendens att knappt märkas i närheten av ens eget), men till slut gav alla vi tre mammor liksom bara upp. Men vi fick ju lite frisk luft i alla fall. Och det VAR kul att träffas, bara inte så där mysigt, som man hade föreställt sig innan och till S försvar: ALLDELES FÖR KALLT, för att vara i närheten av mysigt.

Hemma fyllde vi på med lite blodsockerhöjande oboy och skulle spela några av spelen vi fick av logopeden. "MAMMA DU KLIPPER SÖNDER DEM" "Men man ska göra så, det ska bli ett kortspel" "BUHUHUHU; nu vill jag inte vara med dig, du bara förstör dem BUHUHU". Å herregud vilken dramaqueen...

När jag väl var färdig med klippandet och hon såg att det blivit ett lottospel och ett memory, så lugnade hon ner sig och spelade i alla fall.

Godmorgon

En hostnatt senare, sitter jag här med S, som sov till klockan tio!! Tur man är ledig på tisdagar som sagt. Hade inte varit kul att dra upp henne till dagis i dag. Nu kanske vi slipper att hon blir sjuk, om vi har tur. Hon verkar i alla fall hur pigg som helst.

Naturligtvis är det inte lika vackert väder idag, men det är å andra sidan mer överkomlig temperatur (att man inte kan få båda). Vi får försöka komma ut lite senare. Kanske följa med och hämta R på dagis och hoppa i lite snöhögar.

F var dålig i magen i går och är hemma i dag med. Jag har köpt svart färg för att fixa utväxten i hans hår. Köpte typ HM:s billigaste. Tänkte att jag får testa den i alla fall. Svart som svart, eller?

TJUGOTVÅ MINUS!!!!!!

Bild från gårdagen, när maken var på promenad

Brrrr - här letas långkalsonger vill jag lova.

Kalasdag

Ett sockermonster, helt utan öron.

I dag vaknade vi upp till strålande solsken. En underbar dag helt enkelt. Inte för att vi utnyttjade det speciellt bra. Segmorgon framför TV:n och sen fixade jag och S kort och paket till R, som fyllde fyra år i går och idag var det dags för kalas. Jag och S gick dit. De var fyra stycken fyraåringar, men lät som fyrtio. S hade dagen till ära vaknat helt utan öron och inte blev det bättre av sockerrushen, som tårtan gav. Hon hade väldigt kul i alla fall. Jag hade också väldigt trevligt, även om jag blev lite småirriterad på att hon inte lyssnade på mig, när jag sa till om saker som att man inte hoppar i soffan, eller svänger med plastklubbor framför TV:n.

Efteråt gick vi hem och åt rester från gårdagen och nu sitter hon och pysslar i sitt rum, medan vi tittar på OS. Alla andra är hos kompisar.

Samarbete: S ritade en prinsessa och jag scrappade.

Fina bilder från en fin kväll:

När maten började närma sig klar, dök även J upp med kusinerna A&A. Vi fick en supermysig kväll tillsammans. Nedan lite bilder från kvällen:

Nästan alla barnen tog med sig sina glasstallrikar in till bordet, utom S, som ville hålla sig nära chokladsåsen:

Jag och T

T med A, kusinmys i soffan.

"Jag har tagit min peblett" S äter singulair.

Stjärnöga

Vilken rolig farbror jag har.

Så här såg vi på melodifestivalen - curlingen inklippt i bilden. Var inte alltid man visste VAD som kommenterades från soffhörnen.

Matlagning

Först anlände svägerskan C, från jobbet. Ett glas vin i handen och sedan matlagning, kurragömma och bus med barnen.

Barnarbete

"Vi ska få besök av kusinerna A och A i dag, ska vi försöka få det lite fint här hemma?"

"JAAAAAAAAA!"

Ibland behövs inte ens övertalningar eller hot....

P har tagit kort på sitt utförda arbete

S i original

Vännen S pappa jobbar med böcker. Jag fick en hög (dessa plus en LasseMaja-bok). Nu ska här läsas.

I bland funderar jag på relationen man har till olika namn. Varför man väljer de namn man väljer, till sina barn bland annat. Ibland har man ju en mer uttalad anledning till varför man gillar ett namn. Anledningen till att jag alltid älskar S namn, är tex att en av mina barndomsvänner hette just så. Inte vilken barndomskompis som helst så klart, utan en av de där närmaste vännerna, som ligger nära i hjärta och hjärna hur lång tid man än är ifrån varandra.

Vi har haft kontakt sporadiskt genom åren. Just då, när S föddes träffades vi inte, men namnet fanns där och passade naturligtvis min dotter, som allra bäst. Strax efter började vi träffas allt oftare. Stor-S flyttade efter skilsmässa tillbaka till gatan, bredvid där vi bor. Hon jobbar även på skolan, där mina barn går och har haft T i musikdrama (det var hon som övertalade honom till en soloroll i det årets uppsättning). Intentionen att träffas mer ordentligt finns där hela tiden, men livet rullar på. Vi träffades för ett år sedan och firade våra fyrtioårsdagar och skulle såklart träffas snart igen. Det blev av i går. Vi har ju träffats ute lite då och då emellan och som sagt, det är en sån relation att man inte måste träffas varje dag, för att ha den kvar, men ÅÅÅÅÅ så trevligt när man ändå ser till att göra något av den.

R var "utsparkad", men barnen var hemma. Vi lagade mat, åt middag, drack vin och PRATADE! Långt längre än vi hade tänkt. Speciellt, som hon skulle upp och plugga körkortsteori i dag. Det är svårt att slita sig, när man äntligen får till det. Nu måste vi verkligen se till att det inte tar över ett år tills nästa gång.

Sluta tidigt

Att sluta tidigt är ibland nästan mer kraftsugande än att jobba, men fantastiskt mycket trevligare (ja, inte för att jag har nåt emot mitt jobb alltså). I dag slutade jag vid halv två. Startade min lediga eftermiddag med en lunchdate med min äldste son. Eftersom jag åt sushi i går fick det bli kebabtallrik i dag. F tog hamburgare (jag fick jobba hårt för att slippa Burger King, kan jag säga).

Gick jag hem och satte på mig varmare kläder och sen för att hämta S på dagis. Hade bestämt med vännen C att ses utanför stor-R:s dagis och leka lite i snöhögarna på väg hemåt. S och R lekte och lekte och tjafsade och blev sams och lekte igen. Summan av kardemumman var i alla fall "Å, vilken underbar dag, Mamma" när vi väl kom in, så hon kom nog knappt ihåg varken kompistjafs, eller mamma-barntjafs.

Nu har jag lagat spenatpannkakor till ungarna (eller VI kanske jag ska säga - hur mycket hjälp det nu egentligen är att ha S med i mätande och vispande) och maken står och fixar biffar och potatisklyftor till oss (fanns lite köttfärs som behövde åtgärdas). Jag har ont i hela kroppen och är helt slut, men i övrigt håller jag med S "Vilken underbar eftermiddag".

Dyrt ris

Vi hade som vanligt en lugn ledig dag. Min lilla törnrosa startade dagen med att sova till halv tio. Själv satt jag och surfade och drack kaffe och hade det rätt mysigt. Innan dess fick jag iväg lite kids på friluftsdagar och annat. T skulle pimpla och F skulle åka skridskor. Lite matsäckar skulle med och P skulle till en kompis för att hämta den kvarglömda ryggsäcken och tjockbyxorna.

I övrigt hittade jag en diskbänk i köket, efter ivriga efterforskningar, ett badrumsgolv, under tvätthögarna och ett handfat under allt damm. Vid lunch kom R med bilen. Vi åkte med honom till jobbet och tog en fika där (obligatoriskt enligt S) och sen till Toys r Us för lite paketinköp. Blev bra mycket smidigare än jag någonsin kunnat tro, då S inte ens märkte alla leksakerna, för att hon lekte i lekstugorna. Sen åt vi lunch på Sush & Curry House. S var mindre imponerad. Riset var gott och mina räkor, men annars kunde hon gott vara utan den utsvävningen. Jag blev ju mätt i alla fall. Hade längtat efter sushi som bara den.

Hem en liten stund och sedan tillbaka för att hämta R på jobbet och så handlade vi lite på hemvägen. Semlor såklart, men jag får väl äta min vid niotiden, för nu ska jag på obligatoriskt temakväll på jobbet-HURRA! (obs ironi, om den gick spårlöst förbi)

"Kan vi köpa en sån här . snääääälla"

Glad Alla hjärtans dag!

Önskar er alla en underbar alla hjärtans dags kväll, med lite bilder från vår eftermiddag:

Att en snöhög kan vara så rolig

Mmmm varm choklad

Trots det lite halvmulna vädret, bestämde jag och vännen C att barnen behövde komma ut och leka av sig lite. Fick med mig make och fyraåring ut. Vi träffades vid en snöhög på innergården och där blev vi kvar, med kaffe- och chokladkoppar över hela gångvägen och ungar, som busade i snöhögen. Efter en stund kom även mina mellanbarn ut och busade en stund, innan de började frysa (å så konstigt att man fryser, när man varken tar på tjocktröjor, eller överdragsbyxor). Det var skönt att komma ut en stund, men till slut började även jag frysa, trots kaffe och varma kläder. Det var liksom lite kallfuktigt och för att inte frysa hade jag nog behövt hoppa i snöhögen jag med.

R

"Herre på täppan"

"Jag fyser"

Hemma igen - soffmys