Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

måndag 8 februari 2010

En godnattsaga


Nu ska jag berätta en historia om en pojke.
På det sena 80-talet, var han ofta ute och roade sig på ortens lokala hak. Så även denna helgkväll. Men denna kväll var väldigt speciell, för plötsligt på dansgolvet föll ögonen på en flicka, som han tyckte såg ovanligt tilltalande ut. Han tog kontakt och de dansade hela kvällen. På natten följde han henne hem, till hennes föräldrars hus. Han fick sova på soffan, men det tog han med ro. Från den dagen var han nämligen Kär. De var tillsammans i några månader, tills hon plötsligt meddelade att det var slut, för hon ville ut och se mer av världen (läs Tystberga) och det fanns inte plats för honom i det livet.

Han sörjde ett litet tag, men hittade snart en ny flicka att dela sitt liv med. Det gick några år och pojken fick för sig att han behövde en hobby. Han gick med i Röda Korset och hamnade på en kursgård. När han satt utanför kursgården och väntade på att den första kursen skulle starta, skymdes plötsligt solen av någon. Där stod den första flickan. Hon skulle också gå kursen. Från den dagen var hans liv sig inte riktigt likt längre. De började umgås, som vänner, något annat gick ju inte, han var ju förlovad. Det blev en djup vänskap, med mycket prat och mycket umgänge.

Så gick åren. Förhållandet med flicka nummer två var över och en dag var det dags för ny kurs. Flicka nummer ett skulle också dit. Hon hade precis fyllt 25 år och han bestämde sig för att uppvakta henne med en present. En konsertbiljett och en pannkakslagg (fråga mig inte, men sådan var nu den pojken). Flickan blev mycket glad för presenterna - lite fundersam över att få en stekpanna, men sa ingenting. Hon hade heller aldrig hört talas om artisten, men det spelade ju mindre roll. Under helgen pratade de som vanligt mycket. Flickan, som börjat fundera över var denna vänskap skulle ta vägen egentligen, frågade om det var så att han kanske inte skulle behöva henne, när han inte hade ett förhållande att prata om, fick till svar att "Det skulle han alltid behöva, för han älskade ju henne". Då sa det KLICK i flickan. Det var ju SÅ det var, även för henne! Hon hade bara inte velat se det, för att bli kär i någon som var upptagen, kändes ju helt omöjligt. Några veckor senare var det dags för konsert. De gick dit som ett par och flickan misstänker fortfarande, att det var lite baktanke med de där konsertbiljetterna. Men vad bryr hon sig om det? Han fick ha hur mycket baktankar han ville, bara de gällde henne.

I år har det gått sjutton år och de två har numera fyra underbara ungar och en femrummare i förorten och i kväll har de varit på en minst lika underbar konsert med samma artist och en annan, som de inte kände till så bra innan och haft en alldeles magisk mysrysig kväll, tillsammans med en vän, som också var med den där första gången, för sjutton år sedan.

Det står lite mer om denna konsert här:

8 kommentarer:

Carola sa...

Grattis:)

Moomi sa...

Ååå va romatiskt! :)

Orchid sa...

Fick du en plättlagg den här gången? Det hade väl passat bra!
Kram!

Dammråttan sa...

Men mamma, jag har ju fått världens bästa plättlagg av dig, så det behöver jag inte. Skulle däremot behöva en ny för pannkakor (den var i teflon och har givit upp vid det här laget - skulle vilja ha en bra i gjutjärn).

Frassesmatte sa...

Och barnvakten blev utskälld av 2killar (P & T) som med stora bokstäver sa: FASTER L...DET ÄR FÖRBJUDET ATT LADDA NER FILMER!!!!!. Jo jag vet men om jag inte hade gjort det så hade vi aldrig sett "discodaggarna" JO MEN DET ÄR FÖRBJUDET IAF!!!!!
Kul att ni hade så mysigt igår
Kram

Ruccola sa...

Fin berättelse :) Och grattis som tusan!

Dammråttan sa...

Hm, ja alltså det har inte gått 17 år förrän i oktober (men då är ju inte John Hiatt här), men tack för alla grattis i alla fall (vi får väl säga att vi firade 16 år lite försenat i stället).
Och tack faster L för barnvaktandet åt mina rättrådiga barn ;)

Jenny sa...

Vilken härlig historia, jag får nästan tårar i ögonen (och det är inte så ofta :) )
Kram!