Fredagsmys och nostalgi

När det begav sig. Bilden är scannad ur mitt fotoalbum.

Geten skulle mjölkas två gånger om dagen och ingen fick komma nära - utom till slut jag, när jag vunnit hennes förtroende och visat att jag faktiskt visste hur man gjorde (det gjorde inte de, som var där veckorna innan). Katten är min egen.

Bilden hade jag som julkort det året och jag blir fortfarande omnämnd, som "hon med geten" av tjejgängets män, om de ska urskilja vem som är vem, när de pratar om oss (vi är många med samma namn i det gänget).

Innan jag blev en systembolagsarbetande fyrbarnsmamma i förorten, hade jag en helt annan inriktning på mitt liv. Jag var lantarbetare. Det var mitt liv och min dröm och jag stormtrivdes. På den tiden var jag även en föreningsmänniska av stora mått. Jag var medlem i någonting som heter JUF och som står för Jordbrukare Ungdomens Förbund. Så pass delaktig att jag faktiskt blev vice ordförande i Stockholmsditriktet. Detta förde mig till Rimbo och till kansliet där, som föreningen delade med Stockholms läns 4H. Genom detta fick jag kontakt med de som anordnade 4H:s sommarläger. De fattade tycke för mig och undrade om inte jag ville vara ansvarig för deras "öppna" sommarläger. Stockholms läns 4H hyrde på den tiden en gård i Dalarna, som heter Polacktorp. Dit skickade man djuren från de 4H gårdar, som hade sommarstängt, samt lite andra djur. Sedan fick 4H-klubbarna ha sina sommarläger där i stället.

Fyra veckor varje sommar hade man då "öppna" veckor, som vem som helst kunde åka på, även de som inte brukade hålla till på någon 4H-gård i vanliga fall. Som ansvarig fick jag också den stora äran att handplocka mina hjälpledare. Egentligen en omskrivning för att de inte hade några egna och inte orkade leta. Jag frågade runt på lantbruksskolan, där jag själv hade gått och även jobbat ett tag med fritidsverksamheten och fick napp från en tjej. Sedan skulle jag få med mig dottern till en av dem som jobbade på kansliet, V och även hennes kusin. Kommer faktiskt inte ihåg om jag hade några fler. Jag kommer inte ihåg så mycket från det året alls, mer än att det var tillräckligt kul, för att jag skulle ta mig ann det året efter också. Mina medhjälpare hade dock annat för sig det året. Jag behövde alltså nyaledare. Min mamma föreslog storasystern till den tjej, som min syster jobbat som barnflicka åt. En hästtjej, som gillade djur. Jag kom i håg henne som en tyst tioåring. Jag hade följt med min syster till Skansen, med henne och hennes syster en gång. Men okej, jag frågade och hon ville med. Hämtade upp henne med bilen och fick i stället möta en allt annat än tyst tonåring. Hon pratade oavbrutet hela resan upp och jag tänkte att vad tusan har jag givit mig in på? Den sommaren blev fantastisk och vi kom varandra längre in på livet, än man kanske gör med någon annars. Året efter åkte vi upp igen och fick sällskap av V. Den sommaren blev alldeles underbar och vi tre blev "järngänget" på gården i två år. Det sista året fanns för övrigt min R och V:s H med i bilden, som pojkvänner, som tittade upp på helgerna och de var även med hela sista veckan, som lite av hjälpledare. Känns lite kul att vi i båda paren håller ihop fortfarande. Vi gick igenom mycket tillsammans de somrarna och det är en vänskap som håller i sig än, även om vi inte träffas så ofta. Men igår gjorde vi det - ÄNTLIGEN.

Trots att jag känt mig lite halvkrasslig de senaste dagarna och framförallt i går på jobbet, så var jag ju bara tvungen att gå på middagen igår. Så himla kul att träffa dem, prata om både nytt och gammalt och bara trivas i varandras sällskap. Numera har vi barn allihop och är vuxna och förståndiga (eller hur?), men att det gått 16 år sedan våra sommarbravader, känns helt otroligt. T bor dessutom bara någon gård ifrån mig, våra barn går på samma dagis, så vi stöter på varandra å det hastigaste då och då, men inte så att vi riktigt umgås, men DET gjorde vi igår.

Tack T och V, för en underbar kväll och för att ni finns i mitt liv.