Å, dessa ödmjuka, genialiska, unga musiker.

Närkontakt av tredje graden

Precis hemkommen från en fantastisk spelning med Erik Hassle, på lilla scenen, Gröna Lund.

Vi hastade iväg, något för sent och anlände ungefär samtidigt, som det var dags för start. Det var proppat med folk under taket och vi stod och funderade på vart vi skulle ta vägen, då vi upptäckte Hassle i egen hög person, precis bredvid.

"Hej, Erik" sa maken "Vilken tur att du står här, så vi hör dig" kläcker jag så där ofyndigt ur mig. Störa en musiker på väg upp på scen. Han drog proppen ur örat (nu heter det nog inte propp, men ni förstår vad jag menar) och sa: "Hej, allt väl med er?" Innan han gick in i sig själv igen, stretchade lite och gick upp på scen och gjorde som sagt en fantastisk spelning. Lite övertänd i början, som han sa (han blev väl störd i sin koncentration), men det hämtade han upp med råge.

Bra musik, bra röst och otroligt bra mellansnack, ödmjukt, roligt, avslappnat.

Mest egen musik, men så avslöjade han ett litet projekt de höll på med under de resor han varit på - covers - och en egen tolkning av "Suspicous minds" klingade fram. Jag hade gåshud ända ner på benen. Vilken röst den killen har!

Om två veckor står vi där igen, för att lyssna på ett annat ödmjukt musikaliskt geni. Ni kan ju gissa vem? Jag kan ju säga att det är någon jag INTE vill missa.

Nu sitter vi här med semesterns första GT på en skön balkong.

SKÅL för semestern!