I serien kulinariska höjdare

blev det idag basmatiris med bacon och sötsur chilisås till lunch. Det var godare än man kan tro. Ja, S hoppade över såsen. Tyckte det såg torrt ut jag, men hon smaskade glatt i sig. Hon var VRÅLHUNGRIG. Jag borde sett tecknen. Bland annat uttalandet "Ja e hungig" var ju en ledtråd god som någon, men även de hysteriska skriken, utbrotten och allmänna avigheten hon bjöd på hela förmiddagen, talade egentligen sitt tydliga språk, men jag trodde hon vaknat för tidigt. Jag föreslog mellis, men hon ville ha "jis". Eftersom jag är en vänlig och tillmötesgående mamma (ibland) och framförallt inte hade kommit på någon bra lunch (klockan var ju bara halv elva), så kokade jag ris. När riset var på väg fram på bordet skrek det aviga barnet "Neeeej inte jis, ja vill ha mackajonej". Eller hur? Ris eller inget, så tillmötesgående är jag sannerligen inte och självklart åt hon ris. Med bacon. Nu är hon mätt och glad och ett helt nytt barn. Har tagit med sig Hunden och resterna av morotsstavarna in i rummet för att hålla kalas med gosedjuren. Jag hör hur de knaprar där inne i rummet.

Hunden var naturligtvis med, men han nöjde sig med vatten och lite "mojöttej" hundar är tydligen extra förtjusta i det, enligt en viss ung dam.

Till efterrätt; kuddar med mjölk.