Efter en halvjobbig vakennatt vaknade vi till en värld inlindad i mjukt och vitt. S började tjata om att gå ut i snön redan före frukost. Men tisdag betyder lugn och ro och vi hade ju ingen brådska. Men sen gick vi ut. Vi hade tänkt åka på Kvarnbacken, men det funkade inte bra alls. Snön är för puderaktig och där var den dessutom nästan bortblåst, så det var mest stenar. Gick vidare till "dagisbacken" där var det i alla fall inte för lite snö, men det är som sagt lite för opackat för att det ska flyta på i en treårings otåliga tempo. Men vi hade rätt mysigt ändå och på gångvägarna gick det ju bra att segla fram på pulka - när mamma drog.Om en stund ska vi träffa kompisarna ut i backen. Får se om det går att få till en plats där det funkar bättre att åka då. Eller så kan de ju rulla lite i snön om inte annat.
Stor och liten snöängel:
Stor och liten snöängel:
Så här glad blir man av snö:
Så här glad blir man av snö - och så här njuter man av att bli dragen på pulka:
3 kommentarer:
ja, det är härligt att se glädjen hos de små när första snön kommer på riktigt. Inte för att jag saknar det där vita eländet men jag förstår ju barnen som tycker det är kul. :O)
Varför gillar inte mina barn snö??? S är supersöt i snön :)
Tack för kommentaren.
Kram!
Kul för er!
Kram!
Skicka en kommentar