En lååååång dag.

I väntan på taxin. S fick ett kinderägg.

S har som jag berättat, inte riktigt varit på topp efter sjukdomen förra veckan. Hon somnade redan före klockan sex på kvällen, då i tisdags, när vi var lediga. Vaknade på natten, men somnade faktiskt om. På morgonen var hon rätt okej, men såg lite stel, tyckte jag. Lämnade henne på dagis och gick till jobbet. När jag var på lunch ringde de. Ingen pigg S alls och alldeles stel i nacken. Maken åkte dit och hämtade henne. Hon var låg, men inte så mycket mer.

I dag har jag ledig dag, så det blev jag som var hemma med henne. Tog tempen 39.2. Stel i nacken. Hm. Jag ringde VC och fick en tid halv tolv hos "min"läkare. Tog S i vagnen och gick dit. Hon kollade öronen och halsen "Oj, här har vi streptokocker, men vi tar ett prov" Halsprov togs och crp. Inget utslag på halsprovet, men högt crp. Hon vågade inte chansa, utan skickade oss vidare till Astrid Lindgren. R hade precis just denna dag lämnat in bilen på verkstad, så han kunde inte bistå med skjuts. Vi fick åka sjuktaxi.

På AL tog de tempen (som hade sjunkit till 38?) och gav lite alvedon. Sedan fick vi vänta och vänta och vänta. Vi skulle helst fixa till ett urinprov också ("Pappa, mamma skulle fånga upp mitt kiss, de ville TITTA på det"). Efter lite saftintag lyckades vi med det konststycket ("NEJ kissa inte NU - VÄNTAAAA!"). Så fick vi vänta lite till. Blev lite underhållna av några clowner med såpbubblor och ballongdjur, men de gick snabbt vidare. Alvedonen tog och S blev allt piggare. Hoppade runt på soffor och hade sig och jag började allt mer undra vad jag gjorde där. Framförallt undrade nog andra vad vi gjorde där egentligen. Så fick vi komma in på ett rum och där fick vi - VÄNTA. När vi suttit där en timme ungefär och klockan närmade sig halv fyra höll både mitt och S humör på att rasa under ytan totalt. Vi hade ju inte ätit något på hela dagen och satt instängda i ett litet rum, utan leksaker. "Jag e HUNGIG!!!" Försökte förklara att det inte fanns någon mat där. "Men man kan fråga". Till slut gjorde jag faktiskt det och vi kunde gå och handla lite mat på fiket. Jag trodde ju i min enfald att man snart skulle träffa doktorn när man fick komma in, så jag ville ju inte gå därifrån.

Strax efter fyra kom doktorn ÄNTLIGEN. Frågade en massa, klämde och tittade och konstaterade att det antagligen är streptokocker trots allt. S blev alldeles kär i "den lilla pojken" (doktorn) och satt bara och fnissade, så vi knappt hörde varandra. EN väldigt lyhörd doktor var det, som uppfattade att S önskade sig en glass. Det hade hon gjort enda sedan vi kom in på barnakuten och det var ett barn som fick en glass av en sköterska. Hupp så stod en strålande S där med en piggelin i handen och tyckte att hon var på världens bästa ställe. En kvart efter att jag tagit läkaren i handen hade vi ett recept på gång och var på väg ut genom dörrarna, till R, som lämpligt nog redan var på väg (han hade tänkt komma in, men det behövdes aldrig). Mycket vänta för ingenting, skulle man kunna säga, för hade halsprovet givit resultat hade det ju varit mycket smidigare, men jag är väldigt glad att de tog det på allvar och att hon blivit ordentligt kollad.

En ballonghund, i avsaknad av den riktiga Hunden. Men den var inte lika gosig.

Vi köpte sallad i fiket. Det var gott att doppa kycklingbitar och grönsaker i salladsdressing.

Jo det var ju en skön och avkopplande ledig dag (ironi). Inte känner man sig riktigt laddad inför helgens jobbande, men vännen C jobbar och vi har sällskap redan på morgonen i morgon och inspirationen ska nog komma, bara jag kommer dit.