Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

tisdag 12 januari 2010

Understimulerad 4-åring till högstbjudande

Bilden tagen när S precis klippt håret, det är väl typ det enda hon INTE gjort idag.

Livsandarna börjar vakna till liv igen. I somliga mer än i andra. S tror vi inte riktigt att hon var sjuk egentligen, men vem vågar chansa? Och de vill inte ha henne på dagis i alla fall, om vi andra är sjuka. Eller vi andra, det var jag och R. Jag insjuknade under söndagsnatten och R kom hem på måndagen, efter en halv dag på jobbet. Han mer kände sig dålig, än var det, om ni förstår vad jag menar. Jag vet inte om det var bättre, för ibland behöver man få det ur sig och han mådde sannerligen inte bra. S, som alltså inte mådde dåligt, tog till sin uppgift att pyssla om sina sjuka föräldrar, som ville allt annat än att bli ompysslade. "Så lilla mamma, djick lite vatten, så blir du fjisk". Kände sin pappa i pannan "Jaa, du e huk". Otroligt gulligt, som ni förstår. Dessutom hade hon suttit tyst framför Bolibompa, hela förmiddagen, medan jag sov.

I dag har vi inte varit mycket roligare, även om vi inte har sovit. Detta måste ju någon gång ge uttryck i ett understimulerat barn och så är också fallet. Hon har helt enkelt varit odrägligt mycket allt och ingenting och överallt. Vi har försökt vara överseende, men till slut blir man rätt galen. När sedan P kom hem från skolan (de ringde), blek, med stegrande feber och hudvärk och bara grät av att allt var pyton och S inte alls kunde förstå hans behov av ensamhet och ro, då höll det på att rinna över. Han sov dock ett par timmar och fick såväl reliv, som ipren och kunde både äta middag och se på favoritprogrammet "Halv åtta hos mig".

Nu sitter jag i deras rum och S har ÄNTLIGEN somnat (förlåt, men vissa dagar är de billigare än andra) och P ligger och försöker. Vi hoppas på att han inte har samma som vi, för jag klarar mig bra utan magsjuka hos barnen. Jag laddar för en ny vab-dag, med ny sjukdom och nytt barn. S får gå till dagis om inget inträffar, för P behöver lugn och ro och hon behöver leka och om nu det lilla hon hade var magsjuka, så är det mer är 48 timmar sedan nu.

1 kommentar:

Jenny sa...

Understimulerade barn är inte spännande. Speciellt inte när man är sjuk. Och på nåt sätt brukar ju det hänga ihop rätt mycket :) Hoppas att ni slipper mer magsjuka iaf.

Appropå döden, min kompis son drömde och tänkte jättemycket på döden. Tror han var runt 8 år. Då pratade de med döden en kväll. Han fick fråga vad han ville. Och efter det blev han mycket lugnare och sov gott på nätterna. Kanske lite "udda" men för dem funkade det.

Kram!