I dag har vi inte varit mycket roligare, även om vi inte har sovit. Detta måste ju någon gång ge uttryck i ett understimulerat barn och så är också fallet. Hon har helt enkelt varit odrägligt mycket allt och ingenting och överallt. Vi har försökt vara överseende, men till slut blir man rätt galen. När sedan P kom hem från skolan (de ringde), blek, med stegrande feber och hudvärk och bara grät av att allt var pyton och S inte alls kunde förstå hans behov av ensamhet och ro, då höll det på att rinna över. Han sov dock ett par timmar och fick såväl reliv, som ipren och kunde både äta middag och se på favoritprogrammet "Halv åtta hos mig".
Nu sitter jag i deras rum och S har ÄNTLIGEN somnat (förlåt, men vissa dagar är de billigare än andra) och P ligger och försöker. Vi hoppas på att han inte har samma som vi, för jag klarar mig bra utan magsjuka hos barnen. Jag laddar för en ny vab-dag, med ny sjukdom och nytt barn. S får gå till dagis om inget inträffar, för P behöver lugn och ro och hon behöver leka och om nu det lilla hon hade var magsjuka, så är det mer är 48 timmar sedan nu.
1 kommentar:
Understimulerade barn är inte spännande. Speciellt inte när man är sjuk. Och på nåt sätt brukar ju det hänga ihop rätt mycket :) Hoppas att ni slipper mer magsjuka iaf.
Appropå döden, min kompis son drömde och tänkte jättemycket på döden. Tror han var runt 8 år. Då pratade de med döden en kväll. Han fick fråga vad han ville. Och efter det blev han mycket lugnare och sov gott på nätterna. Kanske lite "udda" men för dem funkade det.
Kram!
Skicka en kommentar