Logopeden

Det gick alldeles utmärkt hos logopeden. Eftersom sjukhuserfarenheten ligger färskt i minne tog det en hel del övertalning för att övrtyga S om att det INTE var nåt sånt vi skulle göra. Inget stick i fingret och inget klämmande. Hon var inte riktigt övertygad, men följde ändå med. Jag hade berättat att det var en kvinna som ville höra hur hon pratar och som var ungefär som en fröken på dagis. Det funkade bra och stämde rätt hyffsat.
Logopedn var otroligt pedagogisk (såklart) och visade ett papper med lite bilder, som representerade vad de skulle göra, sedan visade hon för varje nytt steg, hur långt de hade kommit. De spelade ett spel, pratade om bilder mm. S var SÅ duktig och gjorde precis som hon sa. Inget flams, eller att hon vägrade det minsta. Hon kan ju vara alldeles tyst i främmande personers närhet, men det gick som sagt bra.
När det var dags för sista rutan, berättade logopeden lite vad hon hade sett och hört och att det inte var något att oroa oss för (vilket vi ju inte gjort). Att hon ju har just de problemen vi har märkt, men att de var relativt åldersadekvata och hon hade ett bra språk och ordförståelse och dessutom kan en del andra ljudkombinationer, som man inte ens behöver sätta än. Vi skulle egentligen inte behöva komma tillbaka på onsdag, men om jag ville kunde hon sätta ihop lite övningsmaterial till dess, som vi fick med oss hem då. Eftersom jag redan tagit ledigt då och gärna hjälper S, så sa jag ja tack.
Sedan gick vi hem.
Vi hade planerat att träffa vännen C med R&R, men lill-R är sjuk, så det blev ingenting. I stället har vi en hemmadag. S fick en pysselbok på vägen hem och den har hon suttit med, medan jag lagade mat. Nu ser hon på film.