När hissen går ända upp - eller inte

När Pappa R kom hem från jobbet, blev han mött av sin enda dotter, som hoppade upp i famnen för att välkomna honom hem. Pappa R ville såklart höra lite om vad hon hade gjort under dagen. "Vi var på sjukhuset". "Jaha - vad gjorde ni där då?" "Åkte hiss"
"HRM" släppte jag ur mig och började prata om något annat.
För sanningen är att visst åkte vi hiss. En annan sanning är att vi inte BEHÖVDE åka hiss.
Det gick till som så att jag rusade in på sjukhuset. Egentligen inte i sista sekund, men jag visste inte riktigt var vi skulle och ville ha tid på mig. Det var ju tur. Eftersom jag slängde en snabb titt på informationstavlan "Plan två" och rusade mot hissarna. En hiss var precis på väg upp, men den snälle mannen i hissen stoppade foten emellan och släppte in oss. Jag tryckte på tvåan och gav hissens infotavla en extra titt. Jodå, där fanns "logoped" på tvåan. Men knappen hade slocknat. Jag tryckte igen. "hum" hördes lite försynt från mannen i hissen. Ungefär samtidigt kopplade jag "Ääää, tvåan är där jag kom ifrån" sa jag generat. "Jo, jag undrade varför du tryckte på den". Jag skrattade lite "Ja, vi får väl följa med dig då".
Han skulle naturligtvis ändå upp. Så vi fick ett litet hissäventyr. Hissen gick ända upp på sjukhuset, men inte hos mig.