Nationaldagsfirande, 60-årsfirande, poolparty, bilresor och gravbesök

I stället för blomma

I dag är jag i ett sånt läge att jag saknar vår gamla hemsida. Där la jag in precis hur många bilder, som helst, hur ofta som helst. Den finns där, hemsidan, men är så full att en ny skulle behövas. Det blev helt enkelt för tungrott. I stället har jag bloggen, men den är ju egentligen inte till för att proppa full med bilder. Nu blir det lite så i alla fall.

Helgen har var full av uppleveleser, både fysiska och psykiska. Vi for till Linköping för att fira min biologiska moster, som fyllt 60 och för att träffa släktingar, som vi inte har sett på två år. Tre nya barn i skaran och en väldig massa, som växt några meter, sammanlagt. Hus, som köpts och jobb som hittats. Grillning i regnpauserna och en del pooldopp. Mina barn tog nämligen fasta på att det var just poolparty vi skulle på. Regnväder, kall pool och förkylningar - vaddå?

På vägen hem besökte vi min biologiska mammas grav. Jag vet inte om det var klokt, eller inte, med en sjuåring, som funderar mer än lovligt på det här med döden, men jag behövde det och kanske han med. Kvällen har gått åt till prat om varför hon dog och i samma veva har jag läst gamla brev, som hon skrivit (inte högt, för mig själv). Brev från när jag föddes, då hon låg på ett sjukhus och jag ett annat, för så var det på den tiden, när man födde barn för tidigt och det var inget mer med det. Pappor var inte heller välkomna vid förlossningen. Hon såg honom i en skymt i korridoren.
Och så brev från henne på sjukhuset, två år senare, då hon trodde att hon skulle klara sig, men inte gjorde det. Jag minns henne inte alls, så det är inga minnen som är tunga på det viset, men jag tänker mycket på om det vore jag - skulle inte mina barn minnas mig då? Sen är det så fint med. I brevet står det att I var upp och hälsade på, med en skallra. I som sedan blev MIN Mamma. Min älskade mamma. Jag tog med det i pratet med P också. Hur bra det kan bli, även om någon dör. Det är inte lätt att förklara det där, att livet kan gå vidare och bli alldelels jättebra och att man kanske inte skulle ha haft sånt som man är väldigt glad över, om inte om hade varit. Mycket tankar helt enkelt. Men också en alldeles underbar helg, med god mat och trevliga människor och som sagt lite poolbad. Man kan följa oss på makens blogg om man vill. Där finns en massa härliga bilder. När de är i gamla Linköping och klappar får, är jag och tar emot breven och lite annat.

F, som absolut inte borde bli kall, efter veckans förkylning låg i badet, omöjlig att få upp. Tror ni att förkylningen är borta nu?

P, en försiktigheternas man , men han bytte om till badkläder i alla fall och sträckte ner en tå.

T, som vanligt i tills läpparna blir blå.

Eller rättare sagt, läpparna blir blå direkt och sen ligger han i tills hela han blir blå

F tar hand om sin badsugna lillasyster - det gick ju inte att bottna där

Sen åt hon efterrätt med puffarna på


Försiktiga P. Senare, när poolen blev helt tom, doppade han sig.

När de inte fick bada mer, satt de med fötterna i. De fattade visst inte att det var KALLT!

Morgonen efter. Barnen förstår fortfarande inte orden: "Låt bli poolen"

Frukost i det gröna

Efter det tog vi bilen hem genom sommarsverige. Kom hem, gick och röstade, besökte faster L och försökte få barn i säng. Förkylda barn, barn med dödentankar och barn, som bara inte ville somna, men gjorde det ändå, till slut. Maken försökte få mig mig in till Vita Bergsparken på konsert, men jag orkade inte, så han fick åka själv. I morgon är en ny vecka. Den sista före sommarlovet. F ska på fågelskådning klockan halv 6- Undrar just hur det ska gå. Han ligger där inne och snörvlar i kapp med sin bror.