När jag var liten fanns det ingenting som jag gillade så mycket, som grillad kyckling. Grillad kyckling var fredagsmat och det åts med chips. Inte några lite halvnyttiga majschips, utan flottiga potatischips. Gärna grill-, eller det som jag numera vet heter vickningschips. Räfflade skulle de vara i alla fall. När mina barn fick höra om dessa våra fredagsorgier, fick de en smärre chock "Chips till maten?" Ja så underbara föräldrar hade JAG (inte mina barn uppenbarligen, att de får chips allt som oftast i alla fall räknades tydligen inte). Den grillade kycklingen, som jag minns den, är mer än bara den där underbara smaken och gnagandet av ben, saften som alltid rann ända ner till armbågarna (hur åt jag egentligen?) och skinnet som jag sparade till sist. Det är hela tillagningsprocessen, när mamma penslade och kryddade kycklingen. Hur den hamnade i ugnen och de GUDOMLIGA dofter, som spred sig därifrån. Att komma hem, när kycklingen redan var klar, var liksom bara halva njutningen. Jag satt där med näsan vid ugnsluckan och såg hur skinnet blev alldeles gyllene krispigt och sög i mig av hela proceduren.
Av mina egna barn har jag fått ett som är som jag var då. Inte bara i det att han gillar kyckling, utan i allt vad det gäller just matbiten. Det där med att bli alldeles bedrövad om det serveras korv till barnen och gott kött till de vuxna (Mamma smög alltid till mig sin bit på fester - gullemamma) och i att älska när maten är vällagad och gärna serverad med en god sås (fast såsgenen kommer nog lite från fadern i familjen med)
Jag grillar kyckling alldeles för sällan (varför vet jag inte, det blir så lätt annan mat nuförtiden och kycklingen säljs mest i färdigstyckade bitar). I går panikköpte jag en färdiggrillad, för jag trodde att barnen skulle ha matsäck med sig på friluftsdagen, men det skulle de inte. I stället fick de kyckling till middag, när de kom hem. De blev överlyckliga. Nästa gång ska de få hemgrillad och sitta vid spisen med näsan i öppningen. Jag ska inte ens förskräcka mig över om grillsaften rinner ända ner på armbågarna på dem...
2 kommentarer:
Jag tycker att barn ska ha samma mat som föräldrarna eller omgivningen. Inte korv i stället för kött. Det känns som om det skulle "bli för dyrt" med kött till barnen också! Nej, lika för alla!
Ja, kyckling var nog litet av en specialitet när ni var små! Relativt billigt och åts alltid med god aptit av alla! Gärna med extra kryddor på! Vi hade läsk till också! Då var det inte en grönsak så långt ögat kunde nå!
Tänk om jag skulle göra sån kyckling med chips till er alla när jag kommer nästa gång! Så att alla fick prova, menar jag!
Kram på dig!
jag har faktiskt aldrig gillat kyckling. Egentligen gillar jag inte kött öht, äter mest för utfyllnadens skull för jag tycker inte man blir mätt på bara potatis och pasta.
Men nog såg sonen ut att njuta av maten nog. :)
Skicka en kommentar