Kalasdags

S fixar kalaskort till presenten

I dag var det då ÄNTLIGEN dags att för S att gå på kalas. Som hon har tjatat, sedan inbjudan kom för någon vecka sedan. Det har hänt någonting med S på sista tiden, det kanske ni har märkt. Hon har börjat fundera över det här med flicka och pojke. Precis i den här perioden, när man är fyra år, så är gränserna knivskarpa. Allt är svart eller vitt, eller snarare blått och rosa i det här fallet. Eller gulligt och tufft. Flickor har helt enkelt inte i "Bilartröjor" att göra. Hon säger saker som "I dag är jag flicka mamma". Jag hävdar med en moders envishet att man kan vara flicka och gilla det hon gillar, men hon är precis lika envis tillbaka, för hon har ju lärt sig Sanningen på dagis. Jag hoppas och tror att hon en dag förstår att det är okej att vara både och. Allt på samma gång. Och att man inte behöver påverkas av andra. Till dess får hon väl dela upp allt i kategorier. Hon gillar ju rosa OCKSÅ och hon gillar att "vara fin". Tänk om det fanns en glitter-rosa tunika med coola bilar på. För bilar (inte bara filmen) det är nästan det bästa hon vet och när hon köpte målar-set till kompisen, som hon var på kalas hos i dag, så valde hon prinsessor, men själv önskar hon sig ett likadant med bilar för; "Racerbilar är det bästa jag vet". I dag var dock första gången hon gick på kalas med något annat än bilar, eller annat coolt på kläderna, men klänningen var i alla fall blå.

Precis när det var dags att gå fick S lite snabbt övergående kalasångest, men det gick över lika snabbt som det kom:

Barnfria som vi var passade vi på att. Ja, vad passade vi på att göra egentligen? Vi tittade på "På spåret", som jag spelade in i går kväll. Spännande va?