Mitt operfekta liv

Efter tredje paketöppningen fallerade hemmet. Fast det var skönt att sprida ut det. Barnen hann uppfatta och uppskatta det de fick.

Jag sitter i soffan i morgonrock och sockor. Blickar ut över ett hem i totalt kaos. Jag tyckte att jag ända in på nattkröken höll allt relativt stången, men sen var det något som brast, alldeles totalt, för det här är ändå det mer välstädade rummet i huset:

Just nu resonerar jag så här; Jag är trött, i morgon måste vi ändå städa ordentligt, för då får vi gäster. Lika bra att ta allting då, annars blir det bara dubbeljobb. Elle okej PLOCKA kommer jag att göra idag, men inte nu.