Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

måndag 25 januari 2010

Min äldste son.


Min förstfödda har blivit en gänglig tonåring, med 43:or i skor, finnar på näsan och svajjig röst. Var har min lilla kille tagit vägen. Han som stod på stolen och tjöt som en ambulans, när jag sa att han hade bra balans, som kallade Alfons Åberg, för Alfons Blåbär och som kom på uttrycket "leknödig"?
Han är en lugn kille, som inte orsakar sina föräldrar så mycket av de där vanliga tonårsproblemen. Inte mer än några småsaker då och då. Lite obstinat mothugg i sådana frågor som föräldrar och barn ska huggas om, som sovtider och månadspengens storlek. Han har en underbar humor och är trevlig att umgås med. Hjälper oftast till med barnpassning, när vi ber honom och är otroligt gullig med sin lillasyster (de andra med, när han inte har fullt upp med att syskontjafsa med dem). Han är dessutom så gammal att jag inte kan säga vad jag vill om honom, var som helst. Alltså får jag hejda mig lite.
Kan i alla fall berätta att i dag har han startat sin två veckors PRAO på Ericsson i Kista. Han var mycket nöjd efter sin första dag och ser fram emot imorgon. Det känns bra.

3 kommentarer:

Orchid sa...

Jättekul för honom! Heja, F!!!!!

En häxa på Vift sa...

ja visst växer de upp fort? Har inte riktigt förstått än hur de kan gå från att tulta omkring i blöjor och säga: "titta, mamma!" till att vara nästan vuxna.
Vad hände egentligen? Gick ju liksom bara sådär, *poff*.

Jag sa...

Låter ju som en toppenkille! Jag vet precis hur det är att ha en tonårskille (min blir 15 i sommar) :) Det var just som han var liten och gick på dagis... och nu har han växt om mig :)