Min dotter

Jag kan verkligen fascineras över en del egenskaper som barnen har. Tex mina två yngsta barns pysslighet och färdigheter med pennan. Deras kreativitet och ofta uthållighet. Hur de kan sitta i timmar med sina projekt och inte ge upp förrän de känner sig klara. Detta är ju egenskaper som jag kan känna igen hos mig själv, men jag minns då rakt inte att jag var sådan när jag var barn.

S sitter som i trans med papper och sax och klipper småkonfetti. Ett projekt hon startade redan i går, i sin kvällströtthet.

Nu på morgonen vaknade hon - alldeles för tidigt. En dröm hon inte ville stanna i. Det verkar som att sådana där repetitiva uppgifter passar henne när hon är trött, men inte vill/kan sova. Lite som meditation. Det startade redan när hon var väldigt liten. Som ettåring fick hon förkylningsastma. Hosta och medicinering och även bubblig mage, som följd av medicineringen, fick henne att vara vaken i timmar på natten. Då satt hon och flyttade plastmuggar från en hög till en annan, eller senare stoppade pengar i sin gris. Hon tröttnade aldrig. Natt efter natt satt hon där med grisen, fyllde den med plastpengar och tömde den igen. Oavbrutet, timme efter timme. Ibland bläddrade hon i böcker i stället. Inte för att egentligen titta så mycket i böckerna, utan för att bläddra, för upprepningens skull.

Hon är alltså kreativ, uppfinningsrik och uthållig. Jag inbillar mig att det kan vara bra egenskaper i en värld som vår.

Nu ska vi bara lära henne hålla rösten i de lägre regionerna, så att inte glasrutor spricker vid henne framfart

Uppdaterat; Som en händelse, som ser ut som en tanke lekte hon en timme senare med nyss nämnda gris. Still going strong, världens bästa leksak.