Kräftskiva

När vi började samla ihop oss för att träffas i parken med våra kräftfat, drog mörka moln ihop sig och det stänkte några blöta stänk. Snabbt ändrade vi planerna och bestämde oss för att vara inne i stället. Än en gång visade sig vår lägenhet vara ett bra köp, då det enkelt gick att få in 16 personer på ett långbord i vardagsrummet, med några smärre justeringar. När vi väl satt oss till bords, började solen spricka fram, men det struntade vi i och hade det skönt och tryggt innanför hemmets trygga väggar:

Det är väl fint att man börjar med att låta gästerna ta isär och sätta ihop möbler.

Kräftsugna killar (inte min F, han gillar tydligen inte kräftor)

Långbord

Kvällens yngste deltagare åt med liv och lust

Såklart ville de sitta bredvid varandra. Efter lite mickel fick vi till det.

S blev en riktig hejare på att skala och var helt fokuserad. Någon frågade hur hon gjorde "Jag gör som min mamma sa" så visade hon ingående, precis hur jag gjort. Den tjejen behöver man inte instruera två gånger.

Vårt "extrabarn". Hans tallrik var inte så här tom, de hade precis tömt på skal. Kul med barn som uppskattar det man bjuder på!

Lill-R blev trött och uppspelt och hade lite svårt att sitta still. Klättrade runt på de vuxna på balkongen, där vi hamnade efter maten.

Till mamma - till pappa - till mamma - till pappa. Sötnosen, fast jag förstår att de mamma och pappa inte tyckte det var lika gulligt.

Jag fick två goda "hårdrocksöl" av x-grannen K, som var på annat galej. Slurp!

När alla gäster hade gått avslutades kvällen med pojkfnitter på balkongen. Hungriga övertrötta småpojkar som tog sig lite flingor med mjölk och skrattade åt ALLT.

F: "Jag kan inte prata"

T: "Men du sa ju precis nåt"

Hihihihi.