"Jag kommer Spindelmannen, vi måste mata våra hundar i den hemliga trädkojan" - En i spindelmandräkt och en med älvlika rosa vingar, möttes i parken och kombinerade fantasifulla lekar.
Ibland är det lite kul det där hur vänskapsband knyts. Ungefär ett år innan vi flyttade från vår förra lägenhet fick vi nya grannar i lägenheten ovanpå. De hade en liten flicka, född samma år som S, men mer än ett halvår före S. De fann aldrig varandra -då.
I våras när det var dags för 5-årsinformation , sa en ur personalen (apropå att de ska dela upp i grupper de är ju 27 barn), att S ju lekte mycket med en som inte gått på samma avdelning som henne tidigare, men de har träffats, när grupperna slogs ihop på kvällarna - och tänka sig, det var flickan från vår förra trapp.
Nu har de träffats ett par gånger i parken och de känner igen varandra från dagis och leker verkligen jättebra ihop.
I morgon börjar alltså S på dagis efter uppehållet och nu på samma avdelning som denna flicka och flera andra vänner från gården. Det känns lite jobbigt att gruppen är så stor, men S tror jag kommer att stormtrivas - som hon har längtat!
1 kommentar:
Jag tycker också att det känns lite jobbigt när grupperna är väldigt stora men man får ju hoppas att de iaf anpassar personalstyrkan efter det också.
Kram!
Skicka en kommentar