Piggelin

I dag skuttade en liten tjej ur sin skönhetssömn vid sjutiden på morgonen, med stjärnglans i ögonen och fågelsång i strupen. Någonting har onekligen vänt. Det var så mysigt att sitta och lyssna på hennes hemgjorde sånger om"basilver" i badet (jag hade sagt att hon skulle bada bort alla baciller). Vi hade en skön slömorgon, även om den började lite väl tidigt.

Maken for iväg och fikade. Alla barn, utom S, var hos kompisar hela dagen (två av dem hade sovit borta). Jag och S myste i soffan, åt lunch och tyckte sen att vädret var tillräckligt lockande för att gå ut en sväng. S ville ha med hink och spade och lekte matlagning i snön, medan jag gick runt, runt lekplatsen, för att få lite motion. Ingen annan var ute och lekte, men vi fick sällskap en kortis av faster L och före detta grannen K. Så otroligt skönt i solen och den friska luften, men efter ett tag blev det lite för kallt och vi gick hem.
F kom hem från sin kompis och R från sin fikadate, så jag och F gick på bio och såg Sherlock Holmes. Mycket trevlig filmupplevelse. Väl värd att se.

När vi kom hem, sov redan S och de två andra var på g. Lugn och ro, fast S hostar i sömnen, så vi får se hur lugn natten blir.

I morgon är jag ledig, för att ta med S till talpedagogen. Det ska bli spännande.

Uppdaterat gårdagskvällen

S har varit med sin pappa i två dagar. Det har gått alldeles utmärkt, men nu längtar hon efter mamma

Jag somnade inte innan Robinson, jag såg det inte ens. Blev hux flux inbjuden på tjejträff några portar bort. Via facebook faktiskt. Mycket trevligt och väldigt mycket skratt. Kom hem halv tolv. Det ni! Är inte vanligt när det gäller mig, men det var ju nära hem. Klockan sju blev man väckt av en hungrig S. Det är någon som börjar bli frisk nu. Fast hon hostar. Jag hoppas på att kunna vända det. Nu äter hon ju sina tabletter igen och jag ger den andra medicinen.





Nu ska jag se om jag kan slumra lite till barn-tv. S vill att jag ska vara NÄRA (det är en skymf mot henne att jag jobbat två dagar nu - man blir ju van att vara nära mamma, när man varit sjuk hela tiden).

Strikt uppdelning

Vi har en strikt uppdelning i det här hemmet, när det kommer till lördagsmiddagen. Maken lagar mat och jag blandar "laga-maten-drinkar".

Jag var snabbast ;) så nu sitter jag här med en dry martini och kollar Robinson-reprisen, för att komma ifatt inför kvällens final och sippar drya. I köket puttrar köttfärssås till lasagne. Det luktar gudomligt.

Morgonens tidiga uppvaknande (02:30) då S tyckte att hon behövde lite smörgås, känns otroligt avlägset. Efter det låg jag som en liten knöl i hennes fotända och slumrade/sov/vaknade om vartannat, med mobilen i hand, för att stänga av den INNAN hon blev väckt. Snubblade till jobbet med ögonen vid knäna ungefär. På jobbet mötte schlager på högsta volym, kaffe och underbara jobbarkompisar. Jag hade en del av en avdelning att möblera om och var snart i fas.

Okej, jag undrar hur höga oddsen är på att jag inte somnar innan Robinsonfinalen...

Hur söt får man vara?

I morse upptäckte jag att vi hade fått namnskyltar på alla våra dörrar:

Pappa och A (jag fick tydligen vara förnamn)

F

S och P

T

En åttarsgoding har släppt lös sin kreativitet.

Lillasyster ville ju inte vara sämre och när jag kom hem från jobbet idag satt den här på dörren:

Om någon undrar om S, så har det redan vänt. Om det var penicillinet låter vi vara osagt (hon har ju ätit sedan igår). Fortfarande går hon i alla fall mer än snällt och lägger sig i rätt tid, så helt som vanligt är hon ju inte ;)

En lååååång dag.

I väntan på taxin. S fick ett kinderägg.

S har som jag berättat, inte riktigt varit på topp efter sjukdomen förra veckan. Hon somnade redan före klockan sex på kvällen, då i tisdags, när vi var lediga. Vaknade på natten, men somnade faktiskt om. På morgonen var hon rätt okej, men såg lite stel, tyckte jag. Lämnade henne på dagis och gick till jobbet. När jag var på lunch ringde de. Ingen pigg S alls och alldeles stel i nacken. Maken åkte dit och hämtade henne. Hon var låg, men inte så mycket mer.

I dag har jag ledig dag, så det blev jag som var hemma med henne. Tog tempen 39.2. Stel i nacken. Hm. Jag ringde VC och fick en tid halv tolv hos "min"läkare. Tog S i vagnen och gick dit. Hon kollade öronen och halsen "Oj, här har vi streptokocker, men vi tar ett prov" Halsprov togs och crp. Inget utslag på halsprovet, men högt crp. Hon vågade inte chansa, utan skickade oss vidare till Astrid Lindgren. R hade precis just denna dag lämnat in bilen på verkstad, så han kunde inte bistå med skjuts. Vi fick åka sjuktaxi.

På AL tog de tempen (som hade sjunkit till 38?) och gav lite alvedon. Sedan fick vi vänta och vänta och vänta. Vi skulle helst fixa till ett urinprov också ("Pappa, mamma skulle fånga upp mitt kiss, de ville TITTA på det"). Efter lite saftintag lyckades vi med det konststycket ("NEJ kissa inte NU - VÄNTAAAA!"). Så fick vi vänta lite till. Blev lite underhållna av några clowner med såpbubblor och ballongdjur, men de gick snabbt vidare. Alvedonen tog och S blev allt piggare. Hoppade runt på soffor och hade sig och jag började allt mer undra vad jag gjorde där. Framförallt undrade nog andra vad vi gjorde där egentligen. Så fick vi komma in på ett rum och där fick vi - VÄNTA. När vi suttit där en timme ungefär och klockan närmade sig halv fyra höll både mitt och S humör på att rasa under ytan totalt. Vi hade ju inte ätit något på hela dagen och satt instängda i ett litet rum, utan leksaker. "Jag e HUNGIG!!!" Försökte förklara att det inte fanns någon mat där. "Men man kan fråga". Till slut gjorde jag faktiskt det och vi kunde gå och handla lite mat på fiket. Jag trodde ju i min enfald att man snart skulle träffa doktorn när man fick komma in, så jag ville ju inte gå därifrån.

Strax efter fyra kom doktorn ÄNTLIGEN. Frågade en massa, klämde och tittade och konstaterade att det antagligen är streptokocker trots allt. S blev alldeles kär i "den lilla pojken" (doktorn) och satt bara och fnissade, så vi knappt hörde varandra. EN väldigt lyhörd doktor var det, som uppfattade att S önskade sig en glass. Det hade hon gjort enda sedan vi kom in på barnakuten och det var ett barn som fick en glass av en sköterska. Hupp så stod en strålande S där med en piggelin i handen och tyckte att hon var på världens bästa ställe. En kvart efter att jag tagit läkaren i handen hade vi ett recept på gång och var på väg ut genom dörrarna, till R, som lämpligt nog redan var på väg (han hade tänkt komma in, men det behövdes aldrig). Mycket vänta för ingenting, skulle man kunna säga, för hade halsprovet givit resultat hade det ju varit mycket smidigare, men jag är väldigt glad att de tog det på allvar och att hon blivit ordentligt kollad.

En ballonghund, i avsaknad av den riktiga Hunden. Men den var inte lika gosig.

Vi köpte sallad i fiket. Det var gott att doppa kycklingbitar och grönsaker i salladsdressing.

Jo det var ju en skön och avkopplande ledig dag (ironi). Inte känner man sig riktigt laddad inför helgens jobbande, men vännen C jobbar och vi har sällskap redan på morgonen i morgon och inspirationen ska nog komma, bara jag kommer dit.

Är det svårt att tvätta trosor?

Man ju undrar ju, eftersom det krävs inte mindre än FYRA bamsestora lappar för att hysa instruktionerna på inte mindre än 20 olika språk. Hittar den svenska instruktionen och inser att det är för att tala om att man ska stryka dem med insidan ut. Vilken tur. Tänk om jag hade kommit på den tokiga idén att stryka på den plastiga katten och förstört mitt strykjärn. Skrattar så att allt löst på kroppen dallrar. STRYKA? TROSOR? Skulle inte tro det. Men OM jag mot förmodan skulle få för mig att göra det, så vet jag hur jag ska göra, det var väl tur? (Eller så vet jag inte det, för jag har klippt bort alla jättelapparna för att slippa gnället om att det killar i rumpan.)

Ibland är det svårt att välja

Som ni ser har jag haft svårt att välja. Det blev ju så många underbara bilder på S i sin nyköpta klänning. Fler än vad som syns här till och med.
Än svårare var det för S att välja vad hon skulle ha i dag, när vi var och shoppade. Hon fick pengar till jul och visste att hon skulle få köpa något för dem. När hon hittat denna "klingekling"-klänning var hon dock såld. Så mycket tull och lullull på samma gång. Jag är inte van, men tycker naturligtvis att hon är ursöt. Det tycker jag ju när hon går i sina biltröjor och spindelmannen med, men det här är något nytt och lite kul.

I dag har vi alltså varit på shopping, Var i centrum med svägerskan K och vännen C och favoritsmåttingarna. Mycket trevligt. Åt lunch på "greken" efteråt och sedan gick vi hem. S är inte riktigt på topp än och ville hem och vila. Vi hade till och med vagnen med oss, vilket var tur.

En nalle valde hon också för sina julpengar. En carebear som lyser i mörkret.

Min äldste son.

Min förstfödda har blivit en gänglig tonåring, med 43:or i skor, finnar på näsan och svajjig röst. Var har min lilla kille tagit vägen. Han som stod på stolen och tjöt som en ambulans, när jag sa att han hade bra balans, som kallade Alfons Åberg, för Alfons Blåbär och som kom på uttrycket "leknödig"?

Han är en lugn kille, som inte orsakar sina föräldrar så mycket av de där vanliga tonårsproblemen. Inte mer än några småsaker då och då. Lite obstinat mothugg i sådana frågor som föräldrar och barn ska huggas om, som sovtider och månadspengens storlek. Han har en underbar humor och är trevlig att umgås med. Hjälper oftast till med barnpassning, när vi ber honom och är otroligt gullig med sin lillasyster (de andra med, när han inte har fullt upp med att syskontjafsa med dem). Han är dessutom så gammal att jag inte kan säga vad jag vill om honom, var som helst. Alltså får jag hejda mig lite.

Kan i alla fall berätta att i dag har han startat sin två veckors PRAO på Ericsson i Kista. Han var mycket nöjd efter sin första dag och ser fram emot imorgon. Det känns bra.

Min dotter

Jag kan verkligen fascineras över en del egenskaper som barnen har. Tex mina två yngsta barns pysslighet och färdigheter med pennan. Deras kreativitet och ofta uthållighet. Hur de kan sitta i timmar med sina projekt och inte ge upp förrän de känner sig klara. Detta är ju egenskaper som jag kan känna igen hos mig själv, men jag minns då rakt inte att jag var sådan när jag var barn.

S sitter som i trans med papper och sax och klipper småkonfetti. Ett projekt hon startade redan i går, i sin kvällströtthet.

Nu på morgonen vaknade hon - alldeles för tidigt. En dröm hon inte ville stanna i. Det verkar som att sådana där repetitiva uppgifter passar henne när hon är trött, men inte vill/kan sova. Lite som meditation. Det startade redan när hon var väldigt liten. Som ettåring fick hon förkylningsastma. Hosta och medicinering och även bubblig mage, som följd av medicineringen, fick henne att vara vaken i timmar på natten. Då satt hon och flyttade plastmuggar från en hög till en annan, eller senare stoppade pengar i sin gris. Hon tröttnade aldrig. Natt efter natt satt hon där med grisen, fyllde den med plastpengar och tömde den igen. Oavbrutet, timme efter timme. Ibland bläddrade hon i böcker i stället. Inte för att egentligen titta så mycket i böckerna, utan för att bläddra, för upprepningens skull.

Hon är alltså kreativ, uppfinningsrik och uthållig. Jag inbillar mig att det kan vara bra egenskaper i en värld som vår.

Nu ska vi bara lära henne hålla rösten i de lägre regionerna, så att inte glasrutor spricker vid henne framfart

Uppdaterat; Som en händelse, som ser ut som en tanke lekte hon en timme senare med nyss nämnda gris. Still going strong, världens bästa leksak.

En apfot

"En apfot. En apfot som i Nicke Nyfiken." Jomensjälvklart. Det är bra med fantasi.

Alla juliga figurer var förresten förbjudna vid dagens pepparkaksbak. Vi har ju så otroligt mycket andra figurer, som älgar, katt, räv, tåg, bil, coca-colaflaska, igelkott, giraff och hela Nalle Puh-gänget mm. Här, några av dem:

Julstök

LE!

Före jul hade vi ju också ett stråk av sjukträsk (känns som att vi alltid har det). För att ändå hålla näsan ovanför vattenytan körde vi en något nedtonad jul. Strök allt om kändes onödigt och körde bara på det allra, allra nödvändigaste. Den inköpta pepparkaksdegen blev bland annat liggande i kylskåpet. På det viset är det ju bra med köpt pepparkaksdeg - den håller.
I dag kändes som en lämplig dag att plocka fram den. Magsjukan verkar äntligen ha släppt sitt grepp om familjen och vi börjar bli sugna på att både äta och göra saker igen. För att var på den säkra sidan fick dock inte F vara med och baka (han var ju hängig så sent som igår). Vet inte om han var så jätteledsen för den saken.

Glada bagare

Koncentrerad tystnad:

De var SÅ duktiga (fast lite hjälp fick de såklart):

Holoppa! Holoppa

Glömde visst den här bilden i går (ni måste ju ha undrat över överskriften), nu har jag uppdaterat.

Vissa uttryck vill man verkligen inte att de ska lära sig på det rätta sättet. Som "smackens" och "holoppa". Fatta bara när hon springer runt med sin ädla springare "Holoppa, holoppa - jag tjänaj min häst mamma" (Fast lite bättre r än så börjar hon faktiskt få till, bara inte riktigt riktiga).
Just nu sitter jag i barnen rum och njuter av ordningen. S själv har satt på sig pyjamas och ligger i sängen och tittar på film, med VÄLDIGT tunga ögonlock.














Så här satt hon och Hunden, innan sängdags (måste nog flytta lite på tavlorna med):

En stor punkt

Är lite nöjd med mig själv i dag faktisk. Jag övervann min tunga gump och reste mig ur soffhörnet för att RÖJA. Det var ju S&P:s rum jag lovat att ta mig ann och så blev det. Egentligen hade jag velat flytta runt allt, men för det första orkade jag inte och för det andra vill barnen att sängen ska stå så att de ser ut i vardagsrummet, när de ska sova. Jag flyttade i alla fall lite på sängen och samtidigt på rithörnet. Vinsten med det blev både att det gick lätt att torka och rensa vartefter jag flyttade och att hörnet blev mindre trångt. Gjorde också lite rokad på leksakerna. Först gnällde S över att jag plockade bort dockhuset och ställde upp det på en hylla, men det är inte så lockande just nu. I stället kom slottet och båten i lekhöjd, till hennes stora förtjusning. Glömde naturligtvis att ta en "före"-bild. Blev några mitt under i stället (med mobilen):

S tog det lilla hörnet i besittning direkt. Möblerade om slottet och båten och satte sen i gång och ritade. Det blev helt klart mycket bättre, än på andra sidan:

Där stod hon medan jag gjorde klart resten av rummet. En hel kasse skräp, trots att vi flyttade in för ett halvår sedan. Rensade även bort en kasse typ McDonaldsfigurer till insamling. Nu är det rent ända ner i legolådorna och det mesta är sorterat på vettiga platser. Bara att se hur länge det håller:

Den största lyckan; S hittade sina finskor. Förkläde har hon för att vi börjat med maten. Sitter nu i köket med ölkokt fläskkarré bubblande i öron och näsa. I ugnen rostas rotfrukter. MUMS!

Trevlig fredagskväll på er.

Punkter

S & P fick fint i sitt fönster. Vi har bestämt att vi ska ta resten i morgon, S och jag.

På vardagsrumsbordet (fatet och stjärnorna hade jag redan).

Ett par veckors sjukdomar har gjort under med det här hemmet. Det har gått under helt enkelt. Inte en ostökig fläck, skulle man kunna säga. För att bättra på statusen lite har vi dessutom torkande textilier överallt, lakan, kuddöverdrag och fleecefiltar över alla dörrar och stolar. Mysfaktorn är hög - eller inte. I dag stod valet mellan att vara hemma och försöka bringa ordning i kaos, med en understimulerad fyraåring runt fötterna, eller att ge sig ut och hitta på någonting. Hon ska ju vara smittfri flera gånger om, så det kändes inte som någon anledning att hålla sig hemma. Alltså for vi ut på lite äventyr, för att pröva vingarna, så att säga.
R hämtade upp oss på sin lunch, så att vi fick bilen. Det blev lunch på IKEA och en tur på Plantagen. Det var faktiskt S, som ville dit. Hennes största dröm just nu är ett eget litet hus och ville därför upprepa upplevelsen från tidigare. Jag fikade lite och lyckades även shoppa lite, från utförsäljningshyllan och annat (vem var det som påstod att shopping inte är bra för själen - fel fel fel, jag mår mycket bättre nu,).

Sen blev det lite punkter här hemma. Allt för min egen uppmuntran. Jag hoppas litegrann på att det ska leda till att jag vill göra något lite mer grundläggande i morgon. Vi får väl se vad det leder till. Om inte annat kan jag sitta i soffan och njuta av min punkt.